I inlägget om SSU:s tidskrifts Tvärdrags nummer om reformism, kritiserade jag ett par socialdemokratiska ekonomer för att ha anammat begreppet jämviktsarbetslöshet eller - på ekonomiskt fikonspråk - "NAIRU". De har nu svarat i kommentarsfältet, bl.a. med häpnadsväckande antydningar om att Marx skulle på något sätt ha varit inne på samma spår som "NAIRU"-förespråkarna. De menar att deras version av NAIRU är annorlunda än nyliberalernas och Anders Borgs.
En annan, känd "progressiv" ekonom, som har godtagit NAIRU-begreppet är Paul Krugman. Hans krönikor i New York Times (länk till höger) går med jämna mellanrum till hårda attacker mot president Obama, som kritiseras för att strunta i att göra något mot arbetslösheten. Men i dagens krönika skriver Krugman med instämmande att "The Fed believes that the lowest unemployment rate compatible with price stability is between 5 and 6 percent". Krugman är en liberal, borgerlig, i viss utsträckning keynesiansk ekonom men absolut ingen socialist. Alltså i grunden en försvarare av kapitalismen. Även om det måste sägas att hans åsikter har utvecklats på flera punkter åt det progressiva hållet sedan hans tid som presidentrådgivare.
Engelska wikipedia har en koncis definition av NAIRU: "In monetarist economics, particularly the work of Milton Friedman, NAIRU is an acronym for Non-Accelerating Inflation Rate of Unemployment, and refers to a level of unemployment below which inflation rises. It is widely used in mainstream economics, but is rejected by other economists such as James Tobin, and, in earlier forms, by John Maynard Keynes, who argue that literal full employment — a rate of unemployment close to 0% — is natural and attainable."
Högre löner leder inte nödvändigtvis till högre arbetslöshet, däremot leder högre arbetslöshet till lägre lönetillväxt. Det finns därför en relation mellan arbetslöshet och lönetillväxt. Den industriella reservarmén syfte är att stabilisera/minska lönetillväxten i syfte att hålla profitkvoten uppe (och detta är förstås källan till en av de inre motsättningarna i produktionssätt). Och jo, inflation har visst med detta att göra – höjda priser är ju ett sätt att realisera högre profiter, och under vissa förhållanden, exempelvis vid monopolsituationer och vid högt kapacitetsutnyttjande, är det precis vad som händer (och det är ett av de teoretiska skälen till varför kapitalackumulationstakten ska påverka sambandet mellan inflation och arbetslöshet, se http://oxrep.oxfordjournals.org/content/11/1/26.extract).
SvaraRaderaHär finns det en beröringspunkt mellan den endogena Nairuteori som vi förespråkar och Marx och Keynes. (Den endogena Nairuteorin har alltså inte något gemensamt med Friedmans NRU-teori eller med Phelps Nairu-teori, så ja detta är inte som du verkar tro, med hänvisning till wikipedia, samma NAIRU som nyliberalernas och Ander Borgs). Vi menar dessutom att vi finner stöd för detta hos Anwar Shaikhs modifiering av Goodwins formalisering av Marx industriella reservarmé (löneandelen drivs av klasskampen och sysselsättningen) http://homepage.newschool.edu/~AShaikh/lmdynamics.pdf) och hos moderna Post-keynesianer, som Stockhammer (se http://ideas.repec.org/a/bla/metroe/v59y2008i3p479-510.html). Det är därför vår uppfattning att du borde vara försiktig med att utesluta att det finns några beröringspunkter mellan teoretiska paradigm som i övrigt har mycket litet gemensamt.
Endogen Nairuteori säger att den punkt av arbetslöshet som sammanfaller med stabil inflationstakt inte bestäms av arbetsmarknadsinstitutioner, utan av ackumulationstakten, och ackumulationstaktens effekt på arbetslösheten (när man kontrollerar för förändring i inflationstakt) är vad vi estimerar, och vi finner att en procentenhet högre ackumulationstakt sänker arbetslösheten (oberoende av inflationstaktsförändring) med minst 1,5 procentenheter. Detta förklarar ökningen i arbetslöshet och att inflationen ökar vid högre nivåer av arbetslöshet än för 30 år sedan. Låg inflation har varit möjlig att kombinera med låg arbetslöshet under vissa historiska perioder, medan samma låga arbetslöshet under andra perioder har visat sig oförenlig med låg inflation. De perioder som dessa varit möjliga att förena har karakteriserats av hög kapitalackumulationstakt. Den teoretiska förklaringen till detta utgår från Rowthorns konfliktinflationsteori, d v s det som av högerekonomer kallas löneinflation är egentligen ett utslag av konflikt mellan oförenliga krav på vinstandel och löneandel samt från antagandet att elasticiteten i kapital-arbete substitutionen är under 1, d v s investeringar har faktiskt effekt på arbetslösheten (vilket man antar bort i exogena Nairumodeller), se http://cje.oxfordjournals.org/content/23/4/413.short.
Slutligen, vi kan vara oense om mycket om detta – och vill du inte använda begreppet NAIRU, trots att endogent bestämd NAIRU är något helt annat än Friedmans och Phelps uppfattning om NAIRU och naturlig arbetslöshet, så är det upp till dig – men vi anser att kraft och kritik kanske borde riktas i högre grad mot andra än mot oss – för vi visar faktiskt att arbetslösheten är endogent bestämd, primärt av kapitalackumulationstakten, vilket så vitt vi kan se är fullt förenligt med Marx teori om den industriella reservarmén, och det är faktiskt vad du själv skriver om att kapitalismen alstrar en fluktuerande reservarmé. Vi visar empiriskt att det är kapitalackumulationstakten som får den att fluktuera.
MVH
Tony Johansson, Josef Taalbi
Ni skriver att ni har en icke-traditionell syn på orsakerna till NAIRU, att de är "endogena" istället för "exogena". Men har ni samma defintion av NAIRU ("Non-Accelerating Inflation Rate of Unemployment")som nyliberalerna? Ibland låter det som att ni vill diskutera arbetslöshetens orsaker i allmänhet, inte NAIRU. Om det är på detta viset, så förstår jag inte varför ni fortsätter att tala om NAIRU, då det är ett rött skynke för motståndare till arbetslöshetspolitiken.
SvaraRaderaNi skriver om inflation, som om det vore samma sak som prisstegringar. Men stigande varupriser, som överstiger sina värden under en högkonjunktur, är inte inflation. Dessa motsvaras under lågkonjunkturen av priser under värdena.
Priser som stiger på grund av sjunkande värde på penningmaterialet, eller på att staten låter sedelpressarna gå, är däremot inflation. På liknande vis är det fel att tala om deflation när priser sjunker för varor blivit billigare på grund av bättre teknik.
Efter att ha ögnat igenom länkarna ni hänvisar till, måste jag konstatera dessa herrar (med undantag av A. Shaikh) aldrig kan ha läst Kapitalet, med tanke på de grova missuppfattningar de gör sig skyldiga till. Visst finns det likheter i detaljer mellan Marx teori å ena sidan och borgerliga keynesianska, nykeynesianska, postkeynesianska, neoklassiska,monetaristiska, österrikiska m.fl. teorier å den andra. Men Marx teori skiljer sig radikalt från de övriga: det är inte den fiktiva, matematiska ”jämvikten” utan krisen som är utmärkande för den kapitalistiska ekonomin.
Till sist, det är bra att ni kritiserar Anders Borg. Men läs Kapitalet, och sedan kan ni gärna kolla in Sam Williams blogg här till höger. Där blir alla de ovan nämnda borgerliga teorierna granskade.
Dyslektier har svårt att hänga med i intressanta diskussioner som den här. Gör radbrytning ungefär var femte rad så blir läsningen lättare för en väsentlig del av befolkningen
SvaraRadera/en som inte är dyslektiker men känner till problemen för dem
Tack för påpekandet. Jag ska försöka komma ihåg det där om radbrytningarna.
SvaraRadera