En intervju med en albansk människorättsaktivist i "Dagens Arena" ger in inblick i vad som händer politiskt i Albanien, men väcker också frågor om vad demokrati är för något egentligen. Är vår "västerländska demokrati" något som självklart borde införas i länder som Tunisien, Egypten och Libyen?
Det brukar sägas att ett hinder för "vår" modell av demokrati, med politiska partier som tävlar om makten, är den utbredda korruptionen. Men den här artikeln tyder på att det är tvärtom: vår typ av demokrati leder till korruption. Så tycks det i varje fall ha fungerat i Albanien: de valda politikerna gynnar de väljargrupper som valt dem, och bara dem.
Beror då de här negativa konsekvenserna kanske bara på att de här länderna är underutvecklade, och att problemen försvinner när de hunnit komma upp i vår höga nivå av ekonomisk utveckling och politisk kultur? Eller är det bara så att vi inte ser den korruption som existerar här. Vi anser att tagande av mutor är korruption, men ser inte den lobbying som hela tiden pågår i både EU och nationellt, och som påverkar de politiska besluten mer än väljarnas åsikter.
Vjollca Mecaj säger "Vi har aldrig under de här tjugo åren haft ett program för utveckling av
Albanien. Vad ska prioriteras, vad är vår kapacitet, och vad behöver vi
göra? Ingen vet om Albanien ska vara ett land som satsar på jordbruk,
om vi ska vara ett land som satsar på turism eller om vi ska satsa på
industriell produktion. Ingen vet!" Är det inte samma sak i Väst? De viktiga politiska frågorna om inriktningen av samhällets utveckling diskuteras sällan under valrörelserna. Det är ju den kapitalistiska marknadsekonomin som styr, inte politikerna och inte folket.
Sällan man hör något om Albanien numera. Det upphörde att vara intressant när det inte gick att använda som politisk slagpåse längre.
SvaraRaderaDet är klart att lastar man in partisystem i samhällen som normalt löser sina interna frågor på annat sätt, exempelvis genom konsensus när folk sitter och snackar tills man funnit en lösning, kan det bli elände. Ta länder där folk känner mer samklang med släkt, klan, stam, än med landet som kanske är resultatet av att kolonialisterna har dragit streck på en karta utan att bry sig om människorna som bor där. Kanske är det något sådant som kan hända i Libyen nu, med östliga och västliga stammar i luven på varandra. Kan man kalla det demokrati när stamtillhörighet styr partitillhörighet?
En annan fråga är ju: om vi exporterar demokrati, vad innehåller paketet? I dagens läge verkar ju demokratin vara på väg utför. Är det verklighetens demokrati eller idealbilden som vi skall leverera? Korruption och demokrati anses väl inte höra samman, men stora demokratier som Indien och USA har ju en allvarlig belastning i och med att de flesta valda företrädare verkar gå att köpa upp.
För hundra år sen fanns det inga problem att kombinera långsiktig industriell politik med kapitalism. Antagligen kunde kapitalisterna på den tiden överlåta åt sina politiker att utveckla sina respektive länder, med trygg förhoppning om att det nog skulle bli profitmöjligheter för alla med tiden.
SvaraRaderaJa, så sent som på femtitalet eller sextitalet förekom sådan kapitalistisk industripolitik i länder som t.ex. Sverige och Norge. Och USA och Japan har det än idag, i USAs fall i frågor som har med militären att göra.
Så jag är övertygad om att det skulle gå även i Europa. Fast EU har ju beslutat att det är förbjudet, enligt Samir Amin, se http://monthlyreview.org/2006/12/01/beyond-liberal-globalization-a-better-or-worse-world