I en artikel på "dagens arena" skriver Lars Ingelstam om "tjänstedilemmat" eller Baumols dilemma som det också kallas. Jag har inbillat mig att Ingelstam är en intelligent och milt progressiv person, men här sprider han rena nyliberala bondfångarargument om att den offentliga tjänstesektor skulle bli dyrare och dyrare att upprätthålla. Man kan ju då fråga sig hur alliansregeringen har lyckats sänka skatterna gång på gång.
Orsaken till detta "tjänstedilemma" skulle vara att produktiviteten ökar i den privata varusektorn, och eftersom lönerna i tjänstesektorn med låg produktivitetstillväxt måste hänga med, så måste skatterna höjas. Med andra ord, ju rikare "vi" blir, desto svårare får vi att finansiera skolor och de äldre!
Baumols resonemang har ett visst teoretiskt intresse, såtillvida som att den för femtioelfte gången visar att den neoklassiska teorin är falsk. Enligt denna teori beror nämligen lönen på produktiviteten, och det är bara att kasta en blick på verkligheten för att konstatera att det inte stämmer.
Baumols efterapare använder hans iakttagelse till att säga att skatterna måste stiga för att betala vårdbiträdena löner, som inte släpar alltför mycket efter industriarbetarna (vilkas reallöner i och för sig inte haft någon speciellt imponerande utveckling sedan 1970-talet). Sedan kommer Uri Geller-knepet: man inbillar de godtrogna att stigande skatter i absoluta tal betyder ökning av skattekvoten, andelen skatter i BNP. Voilà, alltså är nedskärningar av det som är kvar av välfärdsstaten helt enkelt oundvikliga! Det är den slutsats som riksdagspartierna är överens om.
"Att hantera tjänstedilemmat är den avgörande utmaningen för den svenska modellen. Om vi inte ska höja skatterna (vilket partiordföranden tycks mena) blir det inte fler offentligt anställda.". Nonsens, Ingelstam!
Ingelstams eget svar på "tjänsteproblemet" är att sänka momsen på tjänster, och att låta föreningarna ta över delar av den offentliga verksamheten (gratis förmodligen?). Då blir allt så socialt och bra. Juholt har väl redan slagit in på den linjen med förslaget om "välfärdsjobb", vad jag förstår en expansion av "fas 3"-jobben. SSU är ännu radikalare med sitt förslag om "social värnplikt".
Dåligt inlägg.
SvaraRaderaOm du sågar något så får du förklara varför, eller länka till någon som förklarar varför.
Förklara hur vi ska kunna konsumera mer sociala tjänster med lägre produktivitetsökning än varuproduktionen samtidigt som lönerna ska för de som utför tjänsterna ska följa varuproducenternas löner.
Vi är rikare än förut, därför har vi råd med mer omsorg egentligen. Men hur ska vi få människor att föra över sin konsumtion från ytterliggare varor när man får fler och fler platt-tvapparater för varje omhändertagen gamling.
Om vi dessutom vill att gamlingarna ska behandlas lika oavsett inkomst så måste omfördelningen mellan varukonsumtion och tjänstekonsumtion ske via skatten och du ökar skattekvoten.
Det enda alternativa svar jag kan se förutom omfördelning via skatten med inrikting bort från varor är en global fackanslutning på runt 80%. Och där är vi inte än på ett tag.
Ulf
Ok, då ska jag förklara med ett litet räkneexempel varför omfördelningen till den offentliga sektorn inte leder till ökad skattekvot.
SvaraRaderaAntag att man i varusektorn tjänar 4000 och i den offentliga 1000. Skattekvoten är 1000/4000 = 1/4.
Nu ökar produktiviteten till det dubbla i varusektorn, medan den står stilla i den offentliga. Alltså 8000 i den förra och fortfarande bara 1000 i den senare.
Då ökar vi skatten i varusektorn, med 800, så att varusektorn får kvar 8000 - 800 = 7200, medan den offentliga får 1000 + 800 = 1800. Skattekvoten är nu 1800/7200 = 1/4, lika stor som tidigare! Och i båda sektorerna har inkomsten stigit med 80% (3200/4000 = 1800/1000 = 1.80)
Är det högre skatt på produktion ( mindre på arbete) du förespråkar? Jag har hört talas om såna förslag av och till. Var kan man läsa mer om såna förslag?
SvaraRaderaAnnars var Ingelstams lösning 1997 på Baumol att minska arbetstiden. I allafall i en bok jag läst av honom "Ekonomi för en ny tid".
Det kanske är bäst att jag gör klart att räkneexemplet i förra kommentaren utgår från Baumols resonemang, där det inte är skillnad på kapitalister och arbetare, och där produktivitetshöjningar leder till reallöneökningar. I den verkliga världen är det som bekant inte så. Kapitalet försöker alltid hålla nere lönerna och få arbetarklassen att betala så stor andel som möjligt av skatterna. Observera att i den artikel av Ingelstam jag kritiserade, lyser alla klassmotsättningar med sin frånvaro.
SvaraRaderaAnonym frågade "Är det högre skatt på produktion ( mindre på arbete) du förespråkar?" Nja, snarare skatt efter bärkraft: progressiva skatter, skatt på kapital och förmögenheter.
SvaraRaderaDu får nog googla själv om du vill ha mer information om "skatt på produktion".
När jag har hört talas Baumol så har det varit som en förklaring till varför kvaliten inte förbättras fast politikerna skjuter till pengar till väkfärdsektorn. I välfärdssektorn gäller generellt högre bemanning=bättre kvalite. Tjänstedillemat visar att vill man öka kvaliten så måste man skjuta till mer pengar än ditt exempel visar. Du argumenterar mot att vi inte kommer ha råd. Det stämmer helt klart inte. Men vill vi ha högre bemanning i väkfärdssektorn så måste vi få till högre skattekvot. Högre löneandel i varuproduktionen äts ju delvis upp av att inte lönerna kommer efter i välfärdstjänsterna.
SvaraRaderaNu minskar skattekvoten och det skärs ner i "välfärdens kärna". När välfärden historiskt sätt byggdes upp ökade skattekvoten hela tiden.
Många påstår att det inte skulle ge så mycket pengar att beskatta de rika. Skatt på kapital (maskiner, energiåtgång) är väl ungefär det jag menar med skatt på produktion. Och det skulle ju iofs minska produktiviteten och därmed göra oss mindre rika=färre personer skulle frigöras till välfärdstjänsterna.
Eller menar du oanvända pengar när du skriver kapital? Dem håller jag med om borde beskattas.
"politikerna skjuter till pengar till välfärdsektorn". Men skatternas andel av BNP har ju som du vet faktiskt minskat, inte ökat. De personalnedskärningar som gjordes på 90-talet har inte tagits tillbaka. Om vi höjer skatten till den nivå som var då, kan vi öka kvaliten i vård, skola och omsorg. Jag rekommenderar Ankarloos bok om "Välfärdsmyter", som slår hål på många etablerade myter. Han bemöter också upp ett annat "problem" som används av nedskärningsivrarna: att andelen åldringar blir större i framtiden.
SvaraRaderaJag har inga illusioner om att skatt på kapital kommer att ge så mycket pengar - delvis beroende på skatteflykt - men av anständighetsskäl är det de som har mest, som ska betala mest skatt.
Du vill alltså höja skattekvoten ;)
SvaraRaderaEller rättare sagt du finner det alltså nödvändigt att höja skattekvoten om vi ska få bättre kvalite i välfärden.
SvaraRaderaJa, jag tror det är önskvärt. Men observera, just för att höja kvaliten, inte på grund av "Baumols dilemma".
SvaraRaderaOch skattehöjningarna ska drabba dem som har råd att betala dem.
I första hand gäller det de förmögna, i andra hand den fortfarande ganska stora "medelklassen".
Har man råd med flera utlandsresor per år och byter mobil, dator och bil stup i kvarten, då klarar man av samma skattesats som vi hade 1990..
Och en sak till, den påstådda följden av "Baumols dilemma" är att skattekvoten skulle behöva höjas inte bara en gång utan oupphörligt. Det är den skrämselpropagandan som vi måste avslöja.
SvaraRadera