fredag 1 februari 2013

Argument för central planering

Argumenten i denna debattartikel på Kasama påminner om Paul Cockshotts försvar för central planering, som jag skrev om här. Det originella med artikeln är att marknadssocialistiska modeller kritiseras för att gemensamt med den sovjetiska centralplaneringen missa att kapitalismen måste avskaffas i produktionen, inte bara i distributionen av produkterna.

Slutsatsen är att:  "The Soviet Union failed not because it was too socialist, but because it was not socialist enough."

"The one weakness of the Soviet model was that it was still a form of the 20th century ‘developmental state’, that is, part of the general push of the past century of poor and underdeveloped countries to develop the productive forces (as Marxists would say) and to modernize at all costs. In so doing, it achieved tremendous things, but it was still subject to the logic of accumulation characteristic of all the negative aspects of capitalism. The workers of the USSR never saw the ‘switch’ from the development of heavy industry to the point in which the enormous productive capacities so generated would actually be used in their favour: when production would no longer be for exchange or reinvestment, but for general use. "

"Since the USSR arguably lacked a capitalist class, the surplus so accumulated was socialized, but not used for the purpose of general needs. The technology developed was socialized, but applied to further generate surplus, not to reduce the necessary labor-time to a minimum. Finally, the ultimate yardstick of the USSR was its military-industrial competition with the USA, not the fullest development of all. "

" But there can be no market-based socialism, because capitalism ultimately does not reproduce itself in the market, but in production. Soviet central planning is in this respect a step up from that, as it socializes not only all spheres of distribution and surplus, but also consciously aims for developing productivity so that ultimately the ‘switch’ can be made towards a general needs-based society. However, it failed this test. The working class resisted this accumulation, as it represented the perpetual postponement of their personal development in the name of the general interest. This resistance took the form of a resistance to work, since this and this only was the remaining locus of capitalist logic in the Soviet system: hence the endless thefts from the workplace, the low quality of production, the shoddiness of the finished goods, the sullen, passive noncompliance with the state apparatus and its designs, and finally the fruitless attempts by the Soviet state to remedy these by draconian measures and moral exhortations. The problem with Soviet-type central planning was therefore a political, not a technical one."

"Just-in-time distribution, Amazon’s on-demand system, modern supermarket provisioning, international cargo shipping, air traffic coordination: all these are examples of sophisticated and accurate central planning in the contemporary world. Our computing techniques and capacity have improved by several factors since the Cuban Missile Crisis: there is nothing technical stopping us from applying this technology in the benefit of socialist humanity rather than a small elite of owners and investors."

"But if we do not want to repeat the mistakes of market socialism and of Soviet planning both, we must put the conditions of production at the forefront of our transition to socialism. Let us learn all we can about logistics, about organizational theory, about planning models. Let us take the enormous technological capacities and productivity of capitalist society, “which has accomplished wonders far surpassing Egyptian pyramids, Roman aqueducts, and Gothic cathedrals”, and use it to reduce to a minimum the work expected from everyone; especially dirty, unpleasant, and degrading work.."

31 kommentarer:

  1. Det här låter ungefär som när nyliberaler försvarar sig mot nyliberala skandaler med att det inte är nyliberalt nog.

    Nu finns det ingen allmänt vedertagen definition av "socialism" så det blir lite svårt att diskutera. De flesta menar med den termen "så som det var i Sovjet", och majoriteten bestämmer när det gäller språk. Att "arg" en gång i tiden betydde "homosexuell" har ju ingen som helst betydelse idag, majoriteten bestämmer.

    Men för att tala om central planering istället: jovars, en del måste bestämmas centralt. Huvudsakligen sånt som kan kallas infrastruktur. Hur mycket som ska produceras av olika ölsorter finns det däremot ingen anledning att centralplanera, där är marknaden billigast och bäst. Sen får man pragmatiskt bestämma var gränsen mellan dom två extremerna går.

    En gång i tiden var detta en icke-fråga för arbetarrörelsen. Det väsentliga ansåg den vara vem som ägde produktionsmedlen - om det var en särskild klass kapitalister eller om det var de direkta producenterna, organiserade i producentkooperativ där så var nödvändigt. Frågan om central planering kom upp under första världskriget då vissa socialister tyckte detta fungerade med mindre spill än vad den anarkiska marknaden hade gjort. Sen visade det sig ju att detta kanske gällde ibland men inte över tid.

    Huvudsakligen, föreställer jag mig, för att alla byråkratiska strukturer blir korrupta med tiden. Det är ju inte så jävla lätt att organisera så att de direkta producenterna styr en komplicerad planeringsapparat. Av praktiska skäl måste politisk makt organiseras med klara fokus. Det är lämpligt att infrastrukturen är sådana fokus.

    Jag förställer mig också att det finns få problem att låta andra strukturer än övergripande planering - främst marknaden och yrkeshedern - styra mycket rutinproduktion. Problemet uppstår vid förändring. Den byråkratiska planeringen styr efter principen "more of the same" och så små förändringar som möjligt. Marknaden styr efter principen "mer av sånt som ger profit" med minimal hänsyn till folk som råkar komma ivägen. Det som behöver stärkas är uppenbarligen de som kommer ivägen, så att man kan tillåta förändringar men låta så få som möjligt drabbas så lite som möjligt, och också ha möjlighet att lägga in veto.

    SvaraRadera
  2. En aspekt var att Sovjets ekonomi inte var så centraliserad som det verkade utifrån. Det var sällan som femårsplanerna blev definitiva, utan de förändrades hela tiden. Detta hade nog inte varit ett långsiktigt problem om det inte funnits starka lokala intressen som satte stopp för den begynnande datarevolutionen på femtiotalet. Den skulle nämligen ha tvingat dem att redovisa vad de verkligen höll på med. Nomenklaturan utvecklades till en egen klass med egna intressen som inte alltid sammanföll med sovjetfolkets intressen. Och därmed kom man ohjälpligen på efterkälken i ekonomisk utveckling eftersom planerna lokalt och centralt inte kopplades ihop på ett effektivt sätt (i alla fall som jag tolkat kritiken).

    SvaraRadera
  3. En ny, intressant tanke i artikeln, jag citerade ur, var att det sovjetiska misslyckandet inte var ekonomiskt utan politiskt. Industrialiseringen var ju en framgång, och även under "stagnationsåren" under Bresjnev steg levnadsstandarden.

    Misslyckandet låg i att arbetarna fortsatte vara löneslavar, var tvungna sälja sin arbetskraft, utan att känna sig som de herrar över sitt land, som de teoretiskt skulle vara. Och orsaken till detta var inte den onde Stalin eller den giriga byråkratin, utan att folket kan inte demokratiskt styra utan en hög nivå på produktivkrafterna. Men inte för att den leder till överflöd av konsumtionsvaror, utan för att det då blir möjligt att förkorta arbetstiden. Kommunismen är kanske omöjlig utan max 3 - 4 timmars arbetstid...

    I Kina försökte man införa en del "kommunistiska" principer i förtid (?) under Stora språnget och Kulturrevolutionen. Man hade väl sett att i Sovjet fungerade det inte längden med "kapitalism utan kapitalister", eller uttryckt på ett annat sätt, "socialism utan arbetarmakt".

    Men reformerna återtogs ju i Kina. Det verkar som de tidiga marxisterna hade rätt när de ansåg att en högre samhällsform än kapitalismen bara kan uppstå ur en högt utvecklad kapitalism.

    SvaraRadera
  4. Olof Carlsson skriver:

    Hannu, jag tror att detta med produktivkrafter och arbetsdelning är en mycket viktig aspekt. Socialistiska projekt i U-länder har önskat socialism (av mig lite slarvigt definierat som hög grad av jämlikhet och hög grad av deltagande från de direkta producenternas sida i planerings och utvecklingsprocessen i företagen) men förutsättningarna har inte funnits.

    En parallell idag är när industriländerna säger sig vilja önska (pressa) fram borgerligt demokratiska styrelseskick i länder med närmast feodal ekonomisk struktur.

    Problemet för kapitalismen när produktivkrafterna och därigenom arbetsdelningen är högt utvecklade, som i Sverige idag är fördelningsproblematiken och utarmningen av arbetets innehåll. Men att kombinera hög arbetsdelning med deltagande i planering och utveckling av produktionen kanske löser det problemet.

    Vem vet, det kanske kan uppstå splittring bland kapitalister från olika industridelar om hur arbetet skall organiseras. Men de direkta producenterna kommer nog inte att få allmänt större inflytande över planering och utveckling i företagen utan folkrörelser som driver på om detta.

    Ur ett miljöperspektiv är det nog dessutom nödvändigt att mer av produktivitetsökningen tas ut i kortare arbetstid än konsumtion av naturresurser.

    Synd bara att den vänster där jag verkar nästan enbart koncentrerar sig på mänskliga rättigheter och fördelning. Och i stort sett är ointresserad av produktionens villkor och hur produktivkrafternas utvecklingsnivå eventuellt påverkar möjligheten att organisera samhället.

    SvaraRadera
  5. Det fanns en uppfattning i Sovjet, som av kineserna kritiserades som "teorin om produktivkrafterna", som gick ut på att nivån på produktivkrafterna bestämmer allt. Om det vore så, så borde man sträva efter maximal arbetsdelning för den leder till högsta möjliga produktivitet. Men samtidigt leder specialisering och fackidioti till att man avlägsnar från målet som borde vara den allsidigt utvecklade personen.

    Jag tror att kineserna hade rätt i sin kritik - medlen får inte strida alltför mycket mot målet. Samtidigt måste man utgå från det verkliga läget, och inte försöka sig på alltför stora språng...

    I de högt utvecklade kapitalistiska länderna får man nog höja blicken från "fördelningsfrågan" till maktfrågan. Så länge målen som hägrar ryms inom kaptitalismens ramar, kommer vi ingenstans.

    SvaraRadera
  6. Olof Carlsson skriver:

    Hannu, Produktivkrafterna bestämmer nog inte allt men dom bestämmer nog ramarna som man får hålla sig inom. Och vad som är maximal arbetsdelning vid en viss tid beror ju på samhällets teknik- och organisationsnivå. Det är ju inte så att jag förespråkar en hissoperatör för varje knapp i en hiss.Snarare att industriellt tänkande kan spridas till fler sektorer i samhället.

    Fackidiot kan också motverkas genom arbetsrotation och deltagande i planering och utveckling. Så tänkte man nog inte i Sovjetstaten. Man får nog också passa sig för den teknik som bara bygger på högre effektuttag. Det är också skillnad på att arbetsdela mot kortare arbetstid eller att arbetsdela mot att bli arbetslös.

    Makt och fördelning är förstås intimt förknippade. Däremot är jag numera inte så säker på att makt måste innebära maktövertagande. Starka folkrörelser kanske kan åstadkomma maktförskjutningar utan att för den delen ta över hela makten. Och om mer utvecklade produktivkrafter vidgar ramarna för vad som är möjligt så finns det väl hopp. Hur det socialistiska samhället skulle kunna se ut vet vi ju ännu inte.

    SvaraRadera
  7. Vem som har makt är viktigt men också efter vilka principer makten organiseras.

    Se t.ex. på mycket offentlig verksamhet idag. Formellt är den demokratisk. I realiteten styrs den av byråkrater. Och därtill enligt psevdomarknadskriterier - det handlar om att skapa så stort plus i budgeten som möjligt, enligt principerna för New Public Management.

    Jag tjyvhåller på att det är viktigt att fundera på vilka kriterier som ska råda, även om vi hade ett demokratiskt samhälle utan kapitalistklass. Vad kan styras enligt marknadskriterier? Vad kan styras av yrkesheder? Och vad måste styras av politiska beslut? Jag föreställer mig att alla dessa kan råda, var och en på sin plats, och beroende av behov inom respektive produktionssektor.

    Marknaden blir extremt destruktiv när det handlar om att sköta sjuka människor, till exempel. Där fungerar yrkeshedern bäst. Medan den funderar utmärkt för att styra produktion av konsumtionsvaror. Och för att styra infrastruktur krävs det politiska beslut.

    Sen kommer man aldrig att slutgiltigt kunna lägga fast exakt var gränserna bör gå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med om det mesta, men är skeptisk till marknaden som reglerare av konsumtionsvaruindustrin. Om marknaden med vinsten som drivkraft dominerar en så stor del av ekonomin så kommer den att påverka hur resten fungerar. Ditt exempel med New Public Management visar ju hur näringslivets organisationsprinciper slagit igenom i den offentliga sektorn.

      En orsak är också den som Cockshott framhåller, att marknaden fungerar mycket långsammare och mer ineffektivt än om man använder modern informationsteknik ("Planhushållning - mer effektiv än marknadsekonomi?". En annan anledning är den som Engels (i bl.a. "Anti-Duhring")förde fram, nämligen att en icke-kapitalistisk marknad spontant med tiden föder fram en klass av kapitalister.

      Men jag håller med om att den svåra frågan om institutionerna och formerna för demokratin inte har några självklara svar och att det knappast är meningsfullt att idag försöka formulera en detaljerad "konstitution".

      Dagens system där yrkespolitiker styr byråkratiskt i kapitalets intresse förtjänar i varje fall inte benämningen "demokrati", utan är snarare motsatsen till demokrati.

      Radera
    2. Såvitt jag förstår står inte "modern informationsteknik" i någon motsättning till "marknad". Den används även av marknadsstyrda företag.

      Motsättningen ligger i om denna informationsteknik ska användas av massor av decentraliserade arbetarkollektiv eller om den ska användas av Statens Planverk.

      Jag tror att den i de allra flesta fall kan användas av det förstnämnda. Och då har vi marknad. Det är bara infrastrukturen som behöver styras centralt.

      Radera
    3. Om den information som finns i "Statens Planverk" - i praktiken en dator eller ett modernt "moln" plus lite till - också är tillgänglig för alla de decentraliserade arbetarkollektiven, och vice versa, då har vi någonting som skiljer sig radiklalt från den marknadsekonomi vi har idag. Om du vill kalla det för marknad så kan du ju göra det.

      Men några väsentliga bitar i traditionell marknadsekonomi har då bortfallit,t.ex. affärshemligheten och strävan efter maximal vinst för "mitt" företag och konkurrenskampen mellan dessa företag.

      Radera
    4. Ok, så länge allt är helt offentligt har jag inget emot det.

      Men ämbetsmän har samma förmåga som kapitalister att monopolisera kunskap. Det visar inte minst arbetarrörelsens historia.

      Radera
    5. Olof Carlsson skriver:

      Plan kontra marknad är en svår problematik delvis beroende på att man ofta tänker sig dem som exakta och motsatta fenomen. I själva verket är det väl en fråga om viktning. Om man planmässigt sätter fel pris på en vara så visar sig marknaden via köer, varu-överskott eller brist. Och på den så kallade marknaden planerar alla marknadsaktörer sin verksamhet. Varje marknad har dessutom regelverk som garanten för marknaden har fastställt. Det finns alltså ingen “fri” marknad. Det viktiga blir väl då att regelverken som styr marknaden fastställs i en bred demokratisk process. Alla så kallade marknads- och planekonomier har därutöver misslyckats med att prissätta ändliga resurser och förgiftande restprodukter. Olika typer av produktion behöver olika slags styrmedel dessutom beroende på vilken utvecklingnivå som råder.

      Radera
    6. Man tänker sig ofta att plan kontra marknad handlar om två olika sätt att fördela produkter i en ekonomi med arbetsdelning, specialisering. Men som artikeln, som jag citerade ur, påpekar så kanske skillnaden ligger i produktionen, inte i distributionen.

      Om man i en ekonomi med arbetarstyrda företag fortsätter producera för vinst och inte för ekonomi, då har vi en icke-kapitalistisk marknadsekonomi, som kommer få många av de problem som utmärker kapitalismen: monopol, arbetslöshet m.m.. De praktiska exemplen visar att det är så.

      Men det är mycket möjligt att företag som från början och formellt är "marknadsstyrda" genom regleringar och förändrad "kultur" förvandlas till företag som reellt kan karakteriseras som ägda av hela folket.

      Radera
    7. Olof Carlsson skriver:

      Spännande resonemang. Då gäller det kanske att försöka hitta embryon och goda exempel på sådana företag. Och söka efter vilka livsbetingelser dom kräver.

      Radera
    8. Det finns en hel del exempel på att löntagarstyrda företag fungerar. Det behövs inga kapitalister för att styra företag - i privata storföretag har de ju för länge sedan slutat göra det själva. (Men de anställda direktörerna kräver förstås enorma bonusar, d.v.s. del i mervärdet.)

      Ett problem med sådana kooperativ är att de är underkastade konkurrensen på världsmarknaden. De ingår i ett kapitalistiskt system. Så några fullskaliga socialistiska experiment i den typ av länder vi lever i, kan vi tyvärr inte peka på.

      Radera
  8. "Starka folkrörelser kanske kan åstadkomma maktförskjutningar utan att för den delen ta över hela makten." Jo, men om inte målet är "ta över hela makten", d.v.s. införa verklig demokrati, folkstyre, och inte kapitalstyre, så tar kapitalet förr eller senare tillbaka allt det förlorat. Och folkrörelserna förvandlas under tiden till tomma skal styrda av karriärister. De gamla folkrörelserna förtjänar knappast beteckningen "folkrörelser" längre.

    Det är ju detta som hänt med den socialdemokratiska välfärdsstaten, som socialdemokratin självt inte vill försvara trots en överväldigande opinionen för vinstfri vård och omsorg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vänstern undervärderar ämbetsmän som självständig klass. Dessa har en alldeles egen monopoliseringssträvan som inte hänger ett dugg samman med kapitalisternas dito. Sovjet och Kina är väl de bästa exemplen, men även den svenska arbetarrörelsen är exempel på just detta och inte på nån sorts beroende av kapitalister.

      Demokrati är inget tillstånd som kan uppnås och sedan förbli oförändrat. Den måste kämpas för varje dag, och kräver energi från alla inblandade. Det är alltför lätt att överlämna jobbat på nån funktionär som sen gör sig själv oumbärlig och börjar skaffa sig privilegier.

      Det är därför jag ser med viss skepsis på planerande; detta är just sådant som funktionärer är bra på och lätt monopoliserar kunskap om för att garantera sin egen försörjning (och på sikt privilegier). Sånt har jag sett på väldigt nära håll.

      Radera
    2. Ja, så är det ju.

      I den marxistiska traditionen finns idén om att skillnaden mellan "handens" och "hjärnans" arbetare måste upphävas på sikt. Att avskaffa kapitalet är bara första steget.

      Radera
    3. Olof Carlsson skriver:

      Hannu. Skälet till att jag skrev “maktförskjutning” är att jag inte tror att det finns något “vi” som kan ta över makten. De som tar över hela makten måste vara organiserade på något vis. Denna organisering löper samma risk att toppridas som de folkrörelser du nämner.

      Det kanske också är så att kapitalismen inte kan avskaffas i ett land vid ett tillfälle. Industriproduktion på hög teknisk och organisatorisk nivå kanske måste var spridds över hela världen innan ett systemskifte är möjligt. Och övergången kanske blir så gradvis att vi inte kan fastställa när kapitalismen upphörde likväl som vi inte kan fastställa när den uppkom.

      I så fall blir det viktigt att förhindra den industrialiserade världens försök att monopolisera avancerad industriproduktion via patent, copyright och väpnade intrång i icke industrialiserade länder. Den “monopolränta“ som industrivärlden härigenom utvinner måste också synliggöras och motverkas. Framtida folkrörelser har utan tvekan enorma utmaningar.

      Radera
    4. "Kapitalismen" t.ex. i betydelsen ägandets avskillnad från arbetarna, eller i betydelsen kapitalackumulationens ständiga tendentiella övervikt (Wallerstein) kan naturligtvis försvinna. Men vi ska inte tro att alla klasskillnader därför försvinner av sig själva. Klasskillnader har funnits långt före kapitalismen.

      Centralisering av planerandet är en förträfflig grund för klasskillnader. Det var väl så de uppstod i de sumeriska stadsstaterna, helt utan privat egendom. Vi får inte glömma att en del kommer att ha mer tid att lägga ner på sådant än andra, och därmed större möjligheter att centralisera makt.

      Det är egendomligt att folk som definierar sig själva som "vänster" har så svårt att se denna maktform, trots att den har härjat deras egna organisationer i hundra år.

      Radera
    5. Vad säger nyare forskning om Sumer & Akkad? Har inga källhänvisningar till hands, men jag undrar om man inte har ändrat uppfattning en del om ägandet där. Att det faktiskt fanns privat jordägande.

      Radera
    6. "Privat egendom" är ju inget entydigt begrepp. Den juridiska äganderätten täcker bara en del av det. Att farao i det gamla Egypten formellt ägde all jord betydde inte att han kontrollerade den.

      En viktigare fråga är vem som har makten att lägga beslag på överskottet.

      Byråkratiseringen av arbetarrörelsens organisationer var inget som undgick vänstern inom 2:a internationalen på 1800-talet. Men något effektivt förslag på vad man ska göra åt problemet kom kanske inte. Pariskommunens beslut om att funktionärerna inte skulle ha högre ersättning än en arbetarlön har aldrig riktigt slagit igenom...

      Radera
    7. Jo, det är sant att anarkister har sett problemet. Fast de har aldrig hittat något annat motmedel än att avskaffa sig själva (nätverk istället för organisation, platt struktur som gör samordnad verksamhet omöjlig, etc).

      Jag tänker framför allt på framtidsvisionerna. Där är även anarkister såvitt jag vet obekymrade av att strukturellt vidmakthålla motmakter. Bara man har nått Den Stora Omvandlingen förutsätts allting bli harmoniskt. Vilket det inte finns nån anledning att anta.

      Radera
  9. När planerandet sker med hjälp av vitt utsträckta datanät finns möjligheten att kombinera såväl central överblick som demokratisk decentralisering. Möjlighet, alltså, det är inget som kommer automatiskt utan det kommer att krävas påtryckningar.

    SvaraRadera
  10. The Bowflex Electric power Pro has become the older styles made by Bowflex, but nonetheless
    an incredible bit of equipment.

    Feel free to visit my web page; modells dumbbells

    SvaraRadera
  11. Initially put within the map for that all-in-one strength schooling machine which was initial designed by
    an engineering pupil, the organization was officially
    introduced in 1986.

    Also visit my web page: This Webpage

    SvaraRadera
  12. Appear no additional as I am about to tell you how this compact
    yet strong machine made a distinction in my lifestyle and how it can help you.


    Also visit my site :: http://Www.Getfitnstrong.com/bowflex-dumbbells/bowflex-adjustable-dumbbe...

    SvaraRadera
  13. Except if you're education in substantial overall health clubs, you might be bound to want machines which is presently in use by other athletes - from time to time there is often 3 or four persons ahead of you watching for the squat rack, for instance.

    Feel free to visit my web page: http://www.getfitnstrong.com

    SvaraRadera
  14. Moreover, they will not just take up a great deal area,
    are certainly not expensive (providing for under $50) plus they assist you to
    accomplish an awesome selection of exercises.

    my web-site: dumbbells for sale

    SvaraRadera
  15. Very good article! We are linking to this particularly great
    post on our website. Keep up the good writing.

    Also visit my website: Jackpot 6000

    SvaraRadera
  16. That's like acquiring 2 gymnasium memberships at 2 various gyms, only likely to just one and after that saying how the other gymnasium doesn't even get
    the job done.

    Review my site :: click through the following website page

    SvaraRadera