torsdag 28 februari 2013

Unabombarens manifest

Immanuel Wallersteins världssystemteori förutsäger att mänskligheten inom de närmast decennierna måste välja väg mellan en jämlik och demokratisk eller en auktoritär, hierarkisk värld. Det handlar alltså om ekonomi och politik. Men i P1-serien ”Människan och maskinen” diskuteras ett annat avgörande val vi står inför, nämligen mellan att fortsätta med den tekniska utvecklingen eller att stoppa den – eller t.o.m. vrida tillbaka den till tiden före den industriella revolutionen.

I radioprogrammet beskrivs två extremer för att belysa skillnaderna så klart som möjligt mellan en teknikoptimism i form av ”transhumanismen” och en teknikpessimism, ”neoluddismen”. Den förra representeras av Jay Kurzweil i boken ”The Singularity Is Near” och den senare av Unabombaren Ted Kaczynskis manifest, ” Industrial Society and Its Future”. Här ska jag kommentera Unabombarens åsikter och återkommer till transhumanismen.

Båda dessa två extrema synsätt på den framtida teknikutvecklingen är överens om riktningen: gentekniken, nanoteknologin, robotarna och den artificiella intelligensen kommer att ta över. Skillnaden är att Unabombaren såg utvecklingen som katastrofal och ville stoppa utvecklingen  genom "revolutionära" metoder

Som bekant ägnade sig Kaczynski åt att skicka bomber till diverse representanter för den skenande, tekniska utvecklingen. I likhet med Anders Behring Breivik måste han ha haft åtminstone någon skruv lös, men Unabombarens manifest är tänkvärt i motsats till Breiviks rappakalja. (Kaczynski blev utsatt för oetiska psykologiska experiment på Harvard, vilket kan förklara hans hat mot vetenskapsmän...)

Det är många som delar Kaczynskis rädsla för att friheten för individen försvinner med de enorma byråkratiska organisationer som uppstått med den ”industriellt teknologiska civilisationen”. Människan kontrolleras mer och mer med olika metoder. Vad händer när gentekniken används för att manipulera människans själva natur?

När hela världen blivit en enhet, där alla är beroende av att helheten fungerar, så krävs det en elit som kontrollerar mänskligheten. Kaczynski tror alltså inte på att en global demokrati kan fungera. Och vem kan idag säkert säga att han har fel?

Ändå tror jag att Kaczynski i sina resonemang är för pessimistisk om den mänskliga naturen. Det ”naturliga” är att leva individuellt eller i mycket små grupper, enligt honom. Men samhällen i större skala fungerar bevisligen - i varje fall i någon mening. Men det kan invändas att förekomsten av demokratiska och jämlika organisationer inte är så stor och att det återstår att bevisa att Kaczynski har fel. 

Ett exempel på Kaczynskis moralistiska syn på människonaturen är att enligt honom t.ex.  vetenskapsmän sysslar med projekt som är onaturliga, ”surrogatverksamheter”. Det enda ”naturliga” att ägna sig åt tycks för honom vara att skaffa mat, medan den moderna människan antingen är uttråkad av meningslösa arbetsuppgifter eller frustrerad av för svåra och stressande sådana. 

Tillägg: Jag ser nu att Breivik blivit anklagad för att ha plagierat delar av Unabombarens manifest, närmare bestämt dennes delvis intressanta psykologiska iakttagelser av akademisk medelklassvänster. Breivik ska ha bytt ut ordet "leftism" hos Kaczynski mot "multikulturalism", och därmed helt förvanskat innehållet. Kaczynski såg sig själv som anarkist och tillhörde därmed "vänstern".  

9 kommentarer:

  1. Frihetsargumentet är intressant ända tills man inser att frihetssnack är känslomässigt dravel! Det är känslan av frihet man säljer när man talar om ett fritt samhälle, det är i princip en oxymoron. Total frihet är barbari. Man definierar alltså om frihet. Friheten i det han föreställer sig är lika mycket en chimär, särskilt om man betänker konsekvenserna av dess genomförande. Frihetsargumentet är således ett känslomässigt argument som handlar om hans förestälning och känsla av frihet.

    Vad han ger är ett decentraliseringsargument, det kan man faktiskt tänka sig att det ligger en del i. Men det hänger inte ihop med teknikutvecklingen bara för att industrialiseringen drev folk in i städer så är det inte en process som sker likadant baklänges. Om alla bodde i en stuga på landet svulte vi väl ihjäl allihopa, men det är kanske det som är poängen, Kaczynski bosatte sig i skogen helt isolerad genomförde sina dåd per distans, kan man ana att han helt enkelt inte gillade sina medmänniskor?

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Total frihet" i betydelsen totalt oberoende av andra människor är omöjlig och har aldrig funnits. Människan är en samhällsvarelse, så den radikala liberalismen och radikala anarkismen är utopier.

      Men om socialismen/kommunismen inte medför större individuell frihet än den som finns i dag, då är en inte mycket att ha. Om marknadens anarki - "frihet" från kollektiv medveten styrning av ekonomin - ersätts med ett byråkratiskt elitstyre, så är inte mycket vunnet.

      Kaczynskis alternativ - ett samhälle bestående av jägare, fiskare, herdar och småbrukare - kan nog många sympatisera med. Livet vore mycket enklare då. Men även tuffare. Men det går knappast att "gå tillbaka" i utvecklingen. Till människans natur som Kaczynski utgår från hör strävan efter teknisk utveckling. Annars skulle vi väl inte hamnat där vi är idag?




      Radera
    2. Givet, jag anser att en gemenskap är mer fri än kapitalismens maskin, den beskrivs med ekvationer som man normalt beskriver motorer med. I den finns ingen frihet. Det viktiga jag för fram är att frihet är en känslomässig fråga. Det handlar om att känna sig fri. Så när man som politiker skall försöka driva frihetsargumentet, så måste man se till känslan av frihet. Sänkt skatt ger en ganska lite känsla av ökad frihet, en förskola ger en ganska stor känsla av frihet, iaf för den del av befolkningen som har barn i den åldern.

      Jag tjatar ständigt om frihet som känslomässigt nonsens. Detta för att understryka att logiska argument kring frihet inom ett samhälle är svammel om du inte tar in den känslomässiga aspekten, för det finns ingen ren logik kring frågan.

      Detta kompliceras ytterligare av frågan om normalitet också, känslan av frihet avtar snabbt med den där förskolan och ersätts slutligen med en känsla av ofrihet till följd av begränsade öppettider, regler och krångel.

      Men om man har denna utgångspunkt så kan man skapa ett frihetsparti, som lägger en stor vikt på känslan av frihet och därmed kanske inte upprepar gamla misstag.

      Radera
    3. Jo, man kan ju vara ofri och känna sig fri. T.ex. en löneslav som egentligen är ofri de 8 timmarna på jobbet men ändå inte känner sig speciellt fri för att han har ett intressant jobb. Och plötsligt blir det outsourcing eller något sådant som gör att jobbet försvinner. Och då försvinner förstås den där eventuella frihetskänslan.

      Har man ingen makt då har man inte heller någon frihet. I varje fall inte "objektiv" frihet. Den subjektiva känslan av frihet kan vara falsk.

      Ett kollektivt beslut enligt den "demokratiska centralismens" principer, där man agerar mot sin vilja, kan ändå ses som uttryck för en kollektiv frihet. Vilket knappast är ett begrepp acceptabelt för en radikal liberal. Men demokrati inskränker den individuella friheten.

      Ändå är det till syvende och sist den individuella friheten som är grundläggande. "I stället för det gamla borgerliga samhället med dess klasser och klassmotsättningar framträder en sammanslutning, vari envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling." Lite överraskande formulering kanske för att finnas i Kommunistiska Manifestet! Socialister brukar ju framhålla det motsatta.

      Radera
  2. Föreställningen om att okänsliga byråkratiska strukturer mal på oberoende av mänskliga viljeakter kan man se tydliga bevis för.

    Irakkriget som mal på trots att alla numera inser att det var vansinne att börja det, Förbifart Stockholm som inga politiker vill ha (dom tittar ner i golvet och ser lessna ut när man tar upp ämnet) men som får fortsätta för att en byråkratisk apparat har byggts upp kring den. Osv, osv.

    Fast detta är inte nytt. Enligt Jolo startade första världskriget för att ryska generalstabens plan för mobilisering inte hade någon stoppknapp. När regeringen hade gett tillstånd till mobilisering hade den inget val utan måste låta armén tåga in i Tyskland.

    Att styra organiserade komplexa strukturer är inte lätt. Inte ens att förstå dem är lätt - se t.ex. http://www.yimby.se/2012/03/vilken-sorts-problem-en-s_1233.html. Men det är inte samma sak som att det är omöjligt.

    Jag tror att både Kaczynski och Kurzweil är exempel på svårigheten att förstå organiserade komplexa strukturer. Märkligt nog tycks svårigheten vara störst hos intellektuella - Orwell klagade t.ex. över intellektuella som bara klarade att extrapolera trender och aldrig hade något sinne för de kontratrender som alltid uppträder. Kanske universitetsutbildningar svältföder sådant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kurzweil har en del spännande tankar om vad evolution är för något. Det finns likheter mellan fysikalisk "evolution", biologisk och kulturell/teknologisk evolutionen Den leder till större komplexitet men också till ordning, som inte är samma sak som komplexitet, men kanske har någon koppling till "organiserad komplexitet", som din länk handlar om.

      Men trots att Kurzweil är en supermaterialist,så menar han att "ordning" kräver ett syfte. Det är inte ordning om man inte vet vad det ska vara bra för. Fast samtidigt anser han sig veta vad detta syfte är - objektivt! Nämligen att hålla sig vid liv och replikera sig självt. Ateismen tycks här slå över i teism, fast han själv verkar inte vara medveten om det.

      Radera
    2. Det som fattas hos de flesta i vår värld är förståelsen för differentialekvationens nyckfullhet. Extrapolering av trender stör jag mig också mycket på, det är ganska vanligt inom politiken, man kan räkna ut när Sverige är ett muslimskt land, kan den enfaldige envariabel analytikern få för sig.

      Trender och mottrender är differentialkalkyl och flervariabelanalys, den är mycket svår att förstå och ännu svårare att få "en känsla för". Vad jag menar med känsla är att kunna se ungefär vilken form ett sådant förhållande får.

      De flesta kan se vilken form som beskrivs av Y=X^2, svårare att se vilken form Y=X^2 - dY/dX, eller Xdx + Ydy + Zdz =0

      Radera
  3. Tror att Martins uppfattning om att processer inte kan drivas baklänges hur som helst är riktig och viktig. Jag brukar hävda att det exempelvis är reaktionärt och faktiskt omöjligt att återupprätta folkhemmet. även om många tycker att det var en bra period. Vad vi bör sikta efter är givetvis något som är bättre än folkhemmet, med andra ord se framåt och ta vara på dagens och morgondagens möjligheter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag minns att jag blev förvånad när jag läste Lasse Bergs beskrivningar i hans böcker om bushfolket i Kalahari och om det angenäma "urkommunistiska" liv de lever, när han plötsligt skriver att han ändå inte skulle vilja leva där! Det går inte att tänka bort sådant som Mozart, Strindberg och Internet... Syndafallet går nog inte att göra ogjort. Om inte Naturen själv åstadkommer det genom någon katastrof, förstås.

      Men om Monthly Review och Pål Steigan har rätt, så krävs en sorts tillbakagång på grund av miljöproblemen som den industriella civilisationen fört med sig. Socialismen kommer inte ifrån att olika naturliga resurser börjar sina.

      Men om Kurzweil har rätt så finns det lösningar på dessa problem, och då skulle den gamla teknikoptimismen hos tidigare marxister visa ha varit berättigad. Men jag får se när jag läst ut "The Singularity Is Near" om jag tror på det...

      Radera