Denna bok, utgiven av Oktoberförlaget, är en översättning av en skrift skriven av en grupp amerikanska maoister. Bokens teser stödjer sig dock inte nämnvärt på Mao, utan mer på Lenins teori i "Imperialismen, kapitalismens högsta stadium".
Den av Mao inspirerade "Teorin om tre världar" tar dessa maoister, liksom de flesta andra nutida maoister, avstånd ifrån. De ser därför inga motsättningar mellan supermakten USA och Maos "Andra värld", de mindre kapitalistiska länderna, i en mellanställning mellan supermakten och den tredje världens folk.
Det som är värdefullt i boken är den omfattande faktabeskrivningen av kinesisk ekonomi, utlandsinvesteringar och militär uppbyggnad. Den teoretiska beskrivningen av det "världsimperialistiska systemet" är också intressant. Detta system är uppbyggt kring institutioner som Internationella valutafonden, Världsbanken och WTO. USA är ledaren, "världspolisen", som garanterar utsugningen av tredje världen genom sin militärmakt, och därför har vissa privilegier inom systemet, t.ex. genom dollarns roll.
När Kina gick med i WTO, anslöt sig landet därmed till det världsimperialistiska systemet. Därigenom kunde Kina länge i praktiken också i stort sett stödja sig på USA:s roll som militär garant för systemet! Men i och med Kinas framväxt till den största ekonomin i världen började Kina känna behovet av att även på egen hand kunna skydda sina utlandsinvesteringar med militära medel. Landet har under 2000-talet kraftigt rustat upp sin militärmakt, som är näst störst i världen (men fortfarande långt efter USA:s).
Även om jag tycker att boken ofta okritiskt litar på amerikanska källor, som tenderar att överdriva den "kinesiska faran", så framgår ändå att Kina behöver några decennier till innan landet på allvar kan utmana USA.
Boken svarar otvetydigt "Ja!" på frågan om Kina är imperialistiskt. Men alla argument är inte lika övertygande. En huvudroll spelar Lenins tillspetsade "definition" av imperialism från 1914, att den är detsamma som monopolkapitalism. Att Kina inte bedrivit några regelrätta imperialistiska krig ännu, spelar då ingen roll...
Kan kanske bli mer spännande att se en maktkamp Kina-Indien. Indien är exv. officiellt mångkulturellt (med engelskan som ett överbryggande språk) medan Kina domineras av de 95% som tillhör han (inte överallt givetvis, det finns ett antal uigurer i Sverige som inte har mycket till övers för den kinesiska centralmaktens påbud. För att inte tala om Tibet etc).
SvaraRaderaPreussen/Kejsartyskland hade fram till 1941 en ständigt större armé jämfört med USA, men när väl USA började rusta efter Pearl Harbor gick det för dem mycket snabbt att ställa om så att armén gick från att ha varit mindre än Rumäniens januari 1941 till att bli världens största julen 1945.
Nu har förstås både Indien och Kina sina utmaningar/problem att handskas med och utgången är aldrig given. Tänker ändå som så att Indien i slutänden har ett visst försteg i attraktivitet. Jag tror nog fler i omvärlden har högre tankar om indier än kineser i mångt och mycket p.g.a. detta (att man tackar ja till kinesiska investeringar är en annan sak, det är inte samma som att kinesisk livsstil vore önskvärd)