måndag 9 oktober 2017

"Var Mao verkligen ett monster?"

Oktoberförlaget har gett ut ännu ett försvar för Mao, med underrubriken "Det akademiska svaret till Chang och Hallidays Mao: Den sanna historien". Den nya boken ägnas helt och hållet åt Changs och Hallidays skrattretande lömska verk, medan den första boken, "Striden om Kinas förflutna: Mao och kulturrevolutionen" av Mobo Gao endast ägnade två kapitel åt att bemöta Chang och Halliday.

Man kan ju undra om det inte skulle ha räckt med Mobo Gaos bok, som behandlar ett mycket större område, och t.ex. har ett kapitel om Maos "personlig läkares", Li Zhisuis bok, "The Private Life of Chairman Mao", och ett intressant kapitel om kritiken i kinesiska sociala media av den officiella bilden av kulturrevolutionen. Men genom att  dessa två böcker fått ett så enormt genomslag i Väst - jag har träffat vänsterpartister som okritiskt tar sådana böcker för Sanningen! - så kan det nog ändå vara motiverat att ge ut båda.

Chang och Halliday ger sig ut att vara "vetenskapliga", genom en enorm notavdelning. Problemet är bara att det ur noterna inte framgår vem av dem som de intervjuat, som sagt vad. Vilket betyder att boken är en ren skvallerhistoria, visserligen lite underhållande ibland - förutsätt att man tar den som ren skönlitteratur! Exempel är avsnitten där Mao lurar skjortan av Nixon och Kissinger - även om man det inte riktigt framgår i vilket avseende (troligen för att de till slut gick med på att erkänna Folkrepubliken Kina till slut, vilket inte enligt Chang och Halliday alltså inte berodde på de ändrade styrkeförhållanden i världen utan på Maos oändlig list. )

Bland akademikernas artiklar i "Var Mao verkligen ett monster" finns ingen som kunde kallas "maoist", utan alla är av en eller annan anledning kritiska mot Maos politik. Det "enda" de reagerar mot i Jungs och Hallidays bok är den infantila beskrivningen av Maos som en ond man utan ideologi, driven av enbart egoism, maktlystnad och hämndbegär.

Det är ju på sätt och vis hedrande för dessa antikommunistiska akademiker att de inte köper vilken smörja som helst. De "seriösa journalister" däremot som höjde "Mao: den sanna historien" till skyarna och  även fick stora delar av vänstern att se på Mao som en simpel massmördare, borde förstås skämma ögonen ur sig om de skulle råka läsa "Var Mao verkligen ett mönster"? Hur godtrogen får man vara?

Hur ska vi se på Maos betydelse för Kina och världshistorien? Vad kan vi lära av hans framgångar och hans misstag? För att svara på det krävs förstås mer än böcker som bevisar att han inte var ett monster. Då krävs samma inställning som Mao själv hade till misstagen (och framgångarna) i Sovjetunionen, som i hans "Läsanteckningar till en sovjetisk lärobok i politisk ekonomi" i Selected Works, finns på engelska på  nätet.

3 kommentarer:

  1. Jag funderade också på om den här boken är det viktigaste Oktober kan publicera just nu, med tanke på att de har väl inte obegränsade resurser. Det blir många artiklar som tröskar igenom ungefär samma fel hos Chang&Halliday ett antal gånger, och det kan kännas lite tröttande. Om man tänker sig att gårdagens "maotsetungtänkande" nu utvecklas mot en fullfjädrad "maoism", en ny länk i kedjan marxism-leninism-maoism, så kanske skriverier av samtida maoister vore mer angeläget?

    Jag antar dock att ett källkritiskt seminarium i historia på högskolenivå har mycket att hämta både hos C&H som hos "skandalboken". Fast den kundgruppen kan väl inte vara så stor?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns nog ingen kommunist som tvingats dundra så mycket mot dogmatismen som Mao. "Bekämpa bokdyrkan!" är bara ett exempel. Vad sorgligt att dogmatiker försöker göra en "lära" av hans teorier!

      Ett parallellfall är Krishnamurti,en andlig tänkare som mosade allsköns gurus och profeter, men ändå fick en sekt på halsen som dyrkade Krishnamurti själv. (Meditation var för Krishnamurti helt enkelt maximal uppmärksamhet på allt som sker - och det är inget någon guru kan lära ut för pengar, antingen är man uppmärksam eller inte!)

      Radera
  2. Tänk dig en miljon rödgardister på Den Himmelska Fridens Torg som taktfast skanderar "bekämpa bokdyrkan, bekämpa bokdyrkan", medan de viftar med den lilla röda boken!

    Skämt (?) åsido, det finns ju försöka att utveckla Maos tänkande på en filosofisk nivå, även om Moufawad-Paul i Kanada är en rätt ovanlig figur i det maoistiska lägret. Tycker han skriver en del intressanta saker som kanske utvecklar traditionen från Marx och framåt.

    SvaraRadera