Den nationella "välfärdskonferens med fokus på jämlikhet och hållbarhet" som hölls 2-3 februari 2013på ABF i Stockholm, har samlat länkar till flera intressanta presentationer och debatter på följande sida: "Välfärd och framtid".
Nätverket "Gemensam välfärd", som arrangerade konferensen, ser ut att utvecklas positivt. Årets ca 400 deltagare var en fördubbling jämfört med förra årets. Men bl.a. följande synpunkter som kom fram, pekar också framåt:
•Det är de röda och gröna rörelserna som kan åstadkomma förändringar. Lita inte på att de partier som kallar sig "röda" eller "gröna" kommer att göra det.
•Inse att arbetarrörelsen befinner sig i "ideologisk och politisk kris".
•Rörelsen behöver en analys av orsaken till nedrivningen av välfärdssystemen.
•Motståndarna, finanskapital och EU-byråkrater, som driver fram denna utveckling, är mycket starka. Underskatta dem inte.
•Det räcker inte att ha rätt, det gäller också att börja "få rätt", vinna strider.
•Sätt målet högt. "Pragmatism" enligt traditionell socialdemokratisk modell duger inte.
Positivt är också att de som vill förvandla den här rörelsen till en del av den socialdemokratiska valrörelsen höll sig lugna.
Olof Carlsson skriver:
SvaraRaderaTack för intressant studietips och sammanfattande punkter. Jag kan ställa mig bakom alla slutsatser utom den sista. Att avstå från pragmatism kan nog vara tveeggat.
Problemet med socialdemokratin var nog inte pragmatismen utan att man på olika sätt avlövade den folkrörelse som förde den till makten.
Jan Wiklund har vill jag minnas en ide om att felet kan ha varit att man satte sina främsta representanter och organisatörer vid makttaburetterna i stället för att där placera personer som var mindre viktiga. Och därigenom kunnat behålla huvuddelen av kraften i folkrörelsen. Men Jan kan nog utveckla detta bättre än jag.
Det var faktiskt Daniel Suhonen, som tog "pragmatismen" som problem. Han fick mothugg på den punkten - det invändes att det är "uppgivenheten" som plågat arbetarrörelsen.
SvaraRaderaMen man kan förstås mena olika saker med ordet. Om det bara anser att man alltid måste ta hänsyn till styrkeförhållandena så är det inget fel på "pragmatism". Men nu har väl ordet ofta använts av dem som är beredda att kompromissa bort det mesta utan strid.
Tack för referensen, Olof. Det finns lite fler skäl dock. Jag utreder frågan på http://www.folkrorelser.org/blogg/2010/09/18/langsiktiga-orsaker-till-socialdemokraternas-svaghe/
SvaraRaderaMen strategiskt sett är det viktigt att inte överbetona regeringsmakten som arbetarrörelsen har gjort, i alla dess grenar, sen ungefär 1890. Den ska för all del inte underbetonas heller, men det är viktigare att ha styrka i rörelsen än i regeringen.
Det var i alla fall hoppfullt på konferensen att flera ganska centralt placerade fackrepresentanter var så beredda att agera i politiska frågor utan att fråga s-ledningen om lov. Hoppas att de står fast vid detta och inte ger sig, som Kommunal gjorde för Göran Persson 2003.