I detta Real Network reportage från Jordanien med stundande parlamentsval, som bojkottas av opposition från både islamister och vänstergrupper, kommer den social bakgrunden till missnöjet fram. Det handlar inte bara om en polisstat och om korruption, utan det tycks finnas en medvetenhet om att bakom prishöjningar som drabbar hårt finns IMF - även i Jordanien.
Oppositionen tycks vara medveten om faran för en syrisk utveckling. De breda massorna vill idag ha reformer, inte inbördeskrig.
Det som vore intressant att vet är om den politiska oppositionen skiljer på olika typer av kapitalister. Jag tror nämligen inte att den stora frågan är fria val eller ej. Den stora frågan är om oppositionen kan liera sig med någon kapitalistisk del av maktapparten som är för nationell industriell utveckling. Tyvärr ser jag ingen sådan tendens inom den arabiska våren. Möjligen så finns det ett embrio till en sådan utveckling i Oman. Men informationen därifrån är så knapphändig att det är svårt att göra några bedömingar av detta. En framgångsrik vänster kan inte enbart driva frågor om fördelningspolitik. Den måste också ha förståelse för vilken typ av ekonomiska aktiviteter det är som skapar värden att fördela. Alltså dom typer av ekonomisk aktivitet som Erik S Reinert beskriver som industriella eller som innebär ökande avkastning vid ökande skala.
SvaraRaderaIntressant synpunkt. Reinerts ekonomiska idéer har vi debatterat tidigare på den här bloggen, http://antisystemiskdebatt.blogspot.se/2011/08/erik-s-reinert-norsk-kritiker-av.html
RaderaDet finns en politisk aspekt på hur länder i tredje världen ska kunna utvecklas. En tanke hos marxister från Kautsky, Lenin till Mao var att borgarklasserna är för svaga och rädda för att leda kampen utan att det krävs att arbetarklassen genom sina partier tar över ledningen av demokratiska, antifeodala och antiimperialistiska revolutioner. Det tycks ju ligga en del i det.
Att de antikommunistiska "asiatiska tigrarna" tilläts ta fart kan kanske bero på kampen mellan USA och Sovjet.
Jag heter Olof Carlsson men som "Anonym" var det enda sätt som jag lyckades publicera mig.
RaderaDet intressanta med Reinerts idéer oavsett var han står på höger-vänsterskalan tycker jag är att han beskriver att mixen mellan råvarubunden och industriell produktion spelar roll. Om vi tex tar exemplet Kuba så törs dom ju stå emot USA. Dom är också framgångsrika i att sprida utbildning och hälsovård. Däremot tycks dom inte vara kapabla att få igång industri. Om det beror på systemfel eller kunskapsbrist vad gäller mekanismerna har jag svårt att avgöra. Men det är förbryllande.
Jag har en känsla av att arbetarklassen och dess partier har en tendens att bedöma alla kapitalister som likadana utsugare. Men om Reinert har rätt så finns det viss utsugning som gör hela kakan större och viss som gör den mindre. Därför tror jag att även om en revolution lyckas så är den dömd att gå förlorad om revolutionärerna inte begriper de aspekter som Reinert pekar på. Och vänstern i Sverige tycker jag är dålig på att ha åsikter om vilken produktionsmix som bäst utvecklar produktionskrafterna i Sverige. Det verkar vara en bortglömd dimension.
Vad gäller de "asiatiska tigrarna" håller jag med dig. Det var nog ett amerikanskt bondeoffer för att valla i Kina och Sovjet.
Politik för industriell utveckling är ju något många efterblivna länder har praktiserat genom historien, inte minst Sovjet och Kina... Men också Japan, Tyskland, USA och Sverige på sin tid - ja, egentligen alla de länder som nu kan beskrivas som rika. Men också andra, det är bara det att dom inte har lyckats, eller gjorde det på ett klantigt vis (Sovjet, Argentina).
RaderaProblemet för de länder som är fattiga nu är förstås att de är fattiga för att just de kategorier som tjänar på fattigdom har makten där. Alltså såna överklasser som har sin rot i verksamheter med avtagande avkastning som jordbruk och råvaror. I arabländerna givetvis olja.
Utveckling kan bara komma till stånd genom en klassallians där dessa isoleras. I USA krävdes ett inbördeskrig för detta. I Sverige räckte det med en maskerad statskupp 1680, den härskande klicken var redan så isolerad att det var lätt.
Jag tror inte Reinert har någon bra förklaring på varför viss typ av verksamhet ligger "högre i näringskedjan" än andra och därmed skapar mer värde. Reinert är ju varken kritisk mot kapitalismen som system eller mot imperialismen. (Avtagande tillgång på råvaror bör ju leda till högre priser på dem, t.ex. så frågan om vem som kontrollerar dem är avgörande.)
RaderaOrsaken till vinsterna från även avancerad produktion i Kina hamnar i USA kan nog sökas i begreppet imperialism, "världens uppdelning i förtryckta och förtryckande nationer". En intressant doktorsavhandling, John Smiths "Imperialism & the Globalisation of Production" handlar om hur detta system fungerar idag.
Den "fria marknaden" existerar inte för arbetskraften. Den rörlighet som skulle utjämna "arbetskraftens värde" mellan Nord och Syd existerar inte, vilket leder till enorma extraprofiter för monopolföretag i Väst.
Frågan om vilken "näringspolitik" vänstern bör ha i Sverige, är onekligen intressant. En gammal diskussion är om man ska satsa på självförsörjning eller dra fördel av den "internationella arbetsdelningen".
Teorin i det fallet är enkel, nästen elementär: i vissa näringar finns stordriftsfördelar, i andra avtagande kostnader. Följaktligen ska man koncentrera sig på de förstnämnda, annars blir man fattig.
RaderaAtt kontrollera råvaror med enbart våld leder ingenstans, vilket Spanien fick erfara på 1600-talet.
Erik förklarar på femton minuter på http://www.youtube.com/watch?v=8RiOxcUPNdw och efterföljande videor.
Däremot har jag aldrig haft nån möjlighet att fråga om vad som händer med dom stackare som blir sittande med svarte petter.
Skrev jag avtagande kostnader? Intäkter, förstås!
RaderaOlof Carlsson här igen.
RaderaHannu, jag ska läsa John Smith vid tillfälle men det kan nog ta ett tag då min engelska inte är den bästa.
Jag minns inte om Reinert skrivit om imperialism. Men han hävdar att frihandel bara fungerar positivt mellan stater på samma utvecklingsnivå. Han är också motståndare till internationella patent och ”Washington Consensus”. Och han anser att alla stater måste få skydda industrisektorer som ännu inte är konkurrenskraftiga. Han hävdar också att fattiga stater skall kopiera de rikas produktionssystem, inte deras politiska system.
Jag tolkar honom som att produktionssystemet bestämmer vilket politiskt system som är möjligt. Effektiv och värdeskapande produktion förutsätter enligt Reinert så mycket arbetsdelning som möjligt.
Han skriver däremot inte så mycket om vad som krävs för att det skapade värdet skall fördelas jämnt. En vänster som kunde korsbefrukta Marxs filosofiska utgångspunkt med Reinerts idéer om vad som skapar maximalt mervärde i produktionen skulle jag vilja se. Det skulle kanske också kunna återge producenterna en roll i den politiska diskussionen. I dag har ju vänstern svårt att skapa entusiasm utanför medelklassen.
Nu har jag tittat på Reinerts tre youtubefilmer, och han säger utan tvekan kloka saker. Men samtidigt är han så naiv, när han tror i likhet med Paul Krugman att de ledande nationalekonomerna av någon anledninga "glömde" bort de gamla insikterna om hur länder utvecklas.
RaderaDet är mycket troligare att de nyliberala nationalekonomerna är ideologiska megafoner för finanskapital och imperialister än att de bara "tänkt fel" och lyckats övertyga politikerna om sina orealistiska frihandelsidéer.
Reinert tar i början av första youtube-videon upp samma typ av exempel som John Smith i sin avhandling: hur kommer det sig att en frisör eller en busschaufför i Bangladesh tjänar oerhört mycket mindre än en frisör respektive busschaufför i Norge?
Detta har rimligen inte med teknisk produktivitet eller ekonomiska skalfördelar att göra! John Smith har en förklaring på detta fenomen, vilket Reinert saknar genom att han inte tar med maktaspekterna i sin ekonomiska teori (den imperialistiska utsugningen).
Olof Carlsson skriver
RaderaOm Reinert är naiv eller om han koncentrerar sig på produktionsmekanismerna av andra skäl vet jag inte.
Min poäng är dock att om de imperialistiska staternas invånare i större utsträckning hade kunskap om de mekanismer som Reinert beskriver. Så skulle det vara mycket svårare att etablera internt samtycke för att aktivt motarbeta nationella utvecklingsprojekt som tex i fallet Iran.
Och om kunskapen var större bland dom som protesterar mot stagnationen i Jordanien (som denna bloggtråden handlar om). Så tror jag att det vore lättare att isolera de comprador-kapitalister som är den lokala förutsättningen för att upprätthålla den nykoloniala relationen.
Reinert har faktiskt också en förklaring till varför frisören i Sverige kan tjäna mer än en lika skicklig i Peru. Och det är att frisören i Sverige kan indirekt dra nytta den högre allmänna produktiviteten i Sverige även om han själv inte är mer produktiv endas tack vare att hans kunder genomsnittligt har högre lön.
Han skriver också att frihandeln möjliggör att länder som Sverige kan tillgodogöra sig en slags “monopolränta” från produktion av avancerade produkter och tjänster.
Exemplet med frisören visar att det inte är produktiviteten som förklarar den lägre lönen i "u-länder". Det är arbetsmarknaden inom just detta specifika land, då imperialismen lyckats stoppa "arbetskraftens rörlighet" över gränserna. De som arbetar inom den högproduktiva industrin i t.ex. Kina har också mycket lägre löner.
RaderaInom det nuvarande världssystemet kan lösningen logiskt inte vara att alla länder får "monopolränta från produktion av avancerade produkter och tjänster". Istället krävs ett nytt system där behoven styr och den handel som behövs bedrivs på jämlika villkor.
Länk till John Smiths avhandling:
SvaraRaderahttp://thenextrecession.files.wordpress.com/2012/12/imperialism-the-globalisation-of-production.pdf