Tillväxt, BNP och välstånd

Filosofiska rummet, om "tillväxten och det hållbara välståndet", är värd att lyssna på. Om inte för annat än att få höra hur den i vanliga fall kaxiga nyliberalen Johan Norberg, drivs ordentligt på defensiven av humanekologen Kenneth Hermele och tankesmeden Gunilla Andersson.

Programmet börjar med en diskussion om BNP-begreppet, som ju har kritiserats sönder och samman otaliga gånger, men ändå fortsätter det dominera den ekonomiskt-politiska debatten. Man borde ställa frågan varför...

Vad mäter måtten BNP och BNP per capita egentligen? Ja, inte mäter de "välstånd" eller "välfärd". Boken "Jämlikhetsmyten" visade att det inte finns något samband mellan BNP och en mängd kriterier på välfärd i den industrialiserade världen. Däremot finns det starka statistiska samband mellan dessa kriterier och graden av jämlikhet i samhället.

Johan Norbergs lama försvar för BNP-begreppet gick ut på att BNP mäter den ekonomiska aktiviteten i ett land. Och därmed på något vagt sätt de resurser som behövs för att avskaffa fattigdom. Ett problem som påpekades av de andra samtalsdeltagarna är  att medan även skadlig aktivitet mäts, så  ingår inte den oerhörda mängden obetald nyttig "aktivitet".

BNP definieras statistiskt som  summan i kronor och ören, av sålda varor och tjänster under ett år. Den avspeglar alltså vad det kostar att producera det vi konsumerar. Men vanligen betraktas ju inte höga kostnader som något positivt.  Borde man alltså  inte logiskt sett istället eftersträva sänkt BNP...?

Det är rimligare att bedöma  ekonomisk utveckling utifrån ökningen av produktiviteten, vilken i sin tur är avhängig tekniska utveckling, utbildning, förbättrad hälsa m.m. Kapitalismens positiva roll har ju varit att den drivit fram en tillväxt av dessa produktivkrafter, även om det varit till priset av mycken mänsklig olycka.

Kostnaden i arbetstid för en enskild vara minskar i takt med produktivitetens ökning.  Det blir alltså möjligt att producera fler varor per tidsenhet.  Och därmed möjligt att konsumera mer (vissa grupper lägger dock beslag på en oproportionell andel av varorna). Tillväxt i denna betydelse är positiv, och det är denna tillväxt som politikerna vill att vi ska tro att de menar när de rabblar BNP-siffror.  

Men BNP mäter inte mängden produkter och tjänster, utan bytesvärdet av dem. Därför är det inte konstigt att kapitalets politiska försvarare, inklusive socialdemokratin, inte är speciellt kritiska BNP-måttet.

Kapital definieras av att det är en penningsumma som investeras för att få tillbaka den plus en "avkastning". Och för att fortsätta fungera som kapital,  så måste den nya penningmängden investeras igen, och så vidare i all oändlighet. Tillväxt av pengar i form av kapital är vad detta samhälle går ut på, medan tillväxt av produkter är en oavsedd, eventuell bieffekt av denna "eviga kapitalackumulation".  Avkastningen, mervärdet, går ju inte till dem som arbetar ihop det utan till investeraren, kapitalisten. Om lönsamheten i tillverkningen av varor inte är tillräckligt hög, "investeras" en större andel av värdet i samhällsskadlig spekulation istället.

Den eviga kapitalackumulationen leder som bekant till vissa problem, som att vissa "naturresurser"  tar slut, miljön förstörs, global uppvärmning, m.m.. Därför uppstår en kritik som efterlyser "hållbar utveckling".  Men dessa kritiker förstår inte hur systemet fungerar, utan skyller problemen på att folk skulle lida av en sjuklig strävan efter att få konsumera mer och mer.  Kritikerna tenderar även de att utgå från BNP-måttet och istället för en ökning av den, kräva stopp för ökningen eller t.o.m. minskning.

"Tillväxtkritikerna" brukar missa att också BNP är ett uselt mått på resursförbrukningen. De s.k. råvarorna i jordskorpan, i haven o.s.v. har bytesvärdet noll! Enligt den kapitalistiska ekonomiska kalkylen är själva naturen gratis.

Det som kostar är arbetet att gräva fram råvarorna.  Ju mindre det är kvar av dem, desto dyrare blir det förstås. Vilket höjer  BNP, och det är ju jättebra, enligt Anders  Borg och Håkan Juholt.

Det finns andra problem med BNP-måttet. Ett berördes i inlägget om Daniel Ankarloos "Välfärdsmyter".  Det problemet som tycks göra total rappakalja av begreppet, handlar om att jämförelser av BNP mellan olika år, måste ta hänsyn till pris- och produktivitetsutvecklingen, vilka varierar mellan olika branscher.