lördag 30 april 2011

"Sossar som hatar välfärd"

Ovanstående, som man kan tycka förvånande, rubrik återfinns på omslaget  till nya numret av SSUs tidskrift Tvärdrag. Men påståendet får sin fulla motivering i Daniel Suhonens och Felix Antman Debels artikel om hur den s.k. Borg-kommissionen kom till. Dess uppgift var att göra en "parlamentariskt bred" utredning av hur framtidens välfärdstjänster ska kunna finansieras. Det Tvärdrag hittat är en riktigt smutsig skumraskhistoria, som liknar avslöjandet om hur "näringslivet" betalat f.d. SSU-ordföranden Niklas Nordströms partipolitiska aktiviteter.

Det visar sig att det är riskkapitalisten Peje Emilsson, som äger det privata äldreomsorgsföretaget "Silver Life", och hans kompis, nyliberalen Thomas Idergard på näringslivets tankesmedja Timbro, som lyckats värva den f.d. socialdemokratiske statssekreteraren Per Borg  till ordförande i deras utredning. Borg har länge förespråkat delvis privat finansiering av äldrevården. En privatisering som Peje Emilsson kommer att tjäna mycket pengar på.  Men som också kommer att medföra att den gamla principen om vård efter behov sätts ur spel.

Men "vänsterradikala" Arena ställer också upp med sitt namn bakom denna "breda" kommission, som i själva verket bara består av personer som länge förespråkat just privatisering av välfärdstjänsterna. Det räcker väl att nämna att en av ledamöterna var just Näringslivets egen älsklingssosse, Niklas Nordström.

De "argument" som Borgkommissionen framförde för privatisering av finansieringen av äldrevården, kläs förtjänstfullt av i artiklar av bl.a. ekonomen Ali Esbati och professorn i socialt arbete, Marta Szebehely. "Beviset" för att den framtida välfärden måste finansieras delvis privat, är helt enkelt det obevisade antagandet att högre skatter minskar sysselsättningen.

Det handlar om att kommissionen gör sig skyldiga till kvalificerat lurendrejeri. Esbatis och Szebenehy uttrycker sig mer artigt än jag, men deras argument är i sak förödande för Per Borg och hans gelikar.

Kommer riskkapitalisterna med understöd av sossar som Borg att få igenom sina förslag? Det är nog stor risk för det, då de politiska partierna till större delen redan köpt deras usla argument. Minns vem som myntade uttrycket "köttberg" om de 40-talister som är på väg att pensionera sig: Per Nuder, som var påtänkt som nästa statsminister.

Nästa steg är att med massiv skräckpropaganda hamra in uttryck som "ålderschocken" och "vi har helt enkelt inte råd att försörja allt fler äldre" hos folk. Eller med Per Borgs uttryckssätt, "skapa ett krismedvetande". Detta var ju den metod som användes på 90-talet, och som Sven Grassman förgäves kämpade mot.Vad som behövs om inte välfärdsreformerna ska helt rivas ned, är en kraftig moteld.

Jag rekommenderar starkt läsningen av nr 2 av "Tvärdrag". Förhoppningsvis börjar SSUarna inse att fienden, "sossar som hatar välfärd", finns inom de egna leden. Och att Mona Sahlin hade fel när hon påstod att det inte finns någon högerflygel inom partiet.

Några av argumenten mot Borg-kommissionen, som Tvärdrag tar upp har jag tidigare berört i inlägg om "Ingelstam är ute och cyklar" och inlägg om "Välfärdsmyter och Baumols sjuka".

1 kommentar:

  1. Författaren bör notera att det enklaste sättet att betala för en fungerande allmän välfärd är att introducera ett nytt koncept såsom Efficient public management. Dvs offentligt ägda produktionssystem vars utkomst går rakt in i välfärdsfinansieringen. Redan prövat under typ Stalins tid? Eller under Palmes tid?
    Nej, inte alls.
    EPM styrs av indirekta avkastningskrav vilka anpassas efter finans, bransch, geografisk/ekonomisk avgränsning, miljö och människor. Produktionen är i centrum, men inte det mänskliga arbetet. Således kan dessa offentliga produktionssystem (tjänster, infrastruktur och basvaror) robotiseras i en starkt ökande takt utan direkt politisering av drift.

    SvaraRadera