Videoklippet finns här och kommenteras på kasama, "Chomsky against thinking". Kritiken av Chomsky låter så här:
I just came across this new (remarkably stupid) rant by Noam Chomsky against theory, Zizek, and Lacan. Among other things, Chomsky denounces Zizek for not producing any work that "can be explained to a twelve year old in five minutes." It seems that the basic method here, which is unfortunately mirrored by so many leftists, is 'I can't understand this, therefore it is shit.' Perhaps we should throw out the whole bulk of the sciences, since those cannot be explained to twelve-year-olds in five minutes either?
Men jag kan inte låta blir att hålla med Chomsky i detta fall. Han beskriver Zizek som en posör och aktör, och påstår att det inte finns något innehåll i det som Zizek säger. Och Chomsky har rätt i att om det inte går att beskriva kärnan i en ny teori för en tolvåring - då finns det förmodligen ingenting där. (Fast fem minuter kanske är för lite om man ska förklara den senaste fysikaliska teorin om mörk energi...)
Jag har inte förstått Zizeks fascination för psykoanalytikern Lacan. Zizek har skrivit en liten bok om Lacans teorier men i likhet med Chomsky lyckas jag inte begripa vad Lacans teorier ("the Big Other" och sådant) går ut på.
Inom filosofin försöker Zizek treva sig fram till en egen position och hitta ett alternativ till den "stalinistiska" dialektiska materialismen. Jag tvivlar starkt på att han någonsin kommer att lyckas komma fram med något bättre än marxismen, när han söker i den förmarxistiska idealistiska filosofin. Hegel var knappast en bättre marxist än Marx, som han tycks mena...
Men Zizek är helt klart en underhållande politisk tänkare. Och där han han ofta rätt, t.ex. i sin kritik av den förhärskande anarkistiska kritiken inom vänstern mot traditionell politisk verksamhet. Här en video med Zizek i aktion, i Brasilien:
Ja, det finns mycket man kan kritisera honom för, psykoanalysen är lite skum och fablessen för hegel är kanske lite eget. Han är trots allt 40-talist, har de inte fallit för dumheter har de väl hittat på dem.
SvaraRaderaI första halvan av det talet så talar han om participatory society. Han säger att han vill inte leva i ett samhälle där man hela tiden springer på möten och håller sig uppdaterad. Här har vi ett tydligt problem, han vill alltså behålla en livstil skapad ur det borgliga samhället. Det är en syn på engagemang och samhälle som är i sin kärna liberal, en produkt av ett atomiserat och alienerat samhälle. En lättja som är ett mekanistiskt svar på slavsamhälle. Ett deltagande samhälle är inte ett borgligt samhälle med borgliga strukturer som administreras på samma sätt. Ett deltagande har det enskilda och alienerade konsumerandet ersatts med deltagande, Zizek lär få tid över att filosofera.
Känner igen fenomenet, hände mig också när jag befann mig vid universiteten. Man fick ett fågelperspektiv på samhället. Man var inte delaktig på samma sätt som folket där ute, i ekonomin, i kommunen. Man tittade på men man stod ändå vid sidan av. Värsta fasan var att dras ned i det, med alla intriger och krångliga relationer. Det var ett bekvämt perspektiv och jag saknar det, nu när jag är i samhället i ekonomin, en del av en kommun, med barns skola vars rektor är politiker.
Delta kan nog göras lika lockande som konsumera.
Ja, det där reagerade jag också mot. Att den gamle, "antistalinistiske" dissidenten Zizek börjat längta efter det "stalinistiska" byråkratiskt styrda samhället, där ledarna (eller Ledaren) vet bäst. Socialism med borgerligt ansikte...
SvaraRaderaHannu,
SvaraRaderadet är många som önskar det socialistiska samhället som en konsumtionsprodukt. Men då har man tagit populismen lite väl långt, lova allt som det var, men ändå annorlunda.
Men senare i föredraget så förtydligar han lite. Han säger att man inte kan veta vilken frihet man vill ha i frånvaro av en provisorisk frihet. Han menar att vi måste inledningsvis bevara de borgliga friheterna. Men socialismen som en passiv konsumtionsprodukt kommer omedelbart urarta och ägna sig åt att överträffa sig själv i borglig frihet, alienation och konsumtion. Vi kan inte bevara friheten som den ter sig i konsumtionssamhället, vi måste ersätta konsumtionsstrukturen i sig.
Det om ledaren som förklarar vad det är folket vill är givetvis en del i socialismen som konsumtionsprodukt. Kanske är det så den parlamentariska striden kan uppnås inom konsumtionssamhället, men är det något som bör reproduceras? Socialismen bör erkänna att människan vet vad hen vill ha, osäkerheten och villrådigheten kommer sig ur en konsumtionsstruktur där du skall försöka välja det minst dåliga, när valet inte är en konsumtionsstruktur utan en fråga om hur du faktiskt vill ha det, då vet vi alla. Fråga någon om vilket parti som är bäst, då blir alla villrådiga, fråga dem hur deras gamla mor eller far skall tas om hand i äldreboendet, då vet alla precis och kan beskriva hur det skall vara.
Jag gillar Slavoj för att jag också konsumerar enorma mängder skräpkultur, då jag anser den lägsta kulturformen tydligare visar den sanna moralen och samhällets sanna värderingar. Slavoj är också väldigt ifrågasättande och problematiserande snarare än en leverantör av svar, vilket jag tycker är mer värdefullt. Han är en tankeprovokatör, inte tankens slut.
Är det inte just det som Zizek verkar vilja ha, "socialismen som en passiv konsumtionsprodukt"? Med den borgerliga byråkratiska staten med en Ledare som bestämmer (fast inte riktigt så elak som Stalin...)
RaderaDet är raka motsatsen som krävs, att slavarna för första gången i världshistorien verkligen blir herrar över sitt öde. Och det betyder blod, svett och tårar...
Zizek påpekar att bilden av det totalitära sovjetsystemet, där staten har kontroll över allt, inte stämde med verkligheten. I själva verket framstod systemet kaotiskt för dem som befann sig i det. Jag vet inte vilken slutsats Zizek drar av det, men jag tycker att det låter hoppfullt - systemet hade inte hunnit stelna till Bresjneverans liknöjda stagnation. Problemet var nog att det inte var tillräckligt kaotiskt.
Ja, jag kollade hans framträdande i Kobra. Han framstår som en misantropisk, alienerad och deprimerad person, som blivit bekväm med den alienerade depressionen. Men han är långt ifrån ensam om tanken på samhället som en konsumtionsprodukt, där är han verkligen i stort sällskap både på höger och vänstersidan om samhällsfrågan. Det måste avslöjas för vad det är, en borglig idé. Jag upplever att det är vanligt med 40-talister som har en skev syn på deltagande och delande som kommer ur deras egen generations inte helt igenom lyckade kollektiv. Från hippiekollektiv till påtvingade stuprörskollektiv där individens roll definieras av en hierarkisk struktur.
RaderaJag tror iofs att han har en poäng i att man inte som Stalin bara kan nöja sig med att förklara för folket att de borgliga friheterna inte är äkta friheter och helt sonika ta bort dem.
Blod, svett och tårar, ja, det blir inte nån större skillnad alltså. När de, som idag sysslar med meningslösa sysslor, som enbart existerar på grundval av konsumtionssamhälle och kapitalism, bidrar positivt så blir det kanske inte så där värst svettigt. Dessutom har kapitalismen bidragit till att bygga upp stora produktionsapparater i kina och indien. Vilket underlättar, de som lades ned här är ganska lätta att ta i bruk igen om det skulle behövas, vilket är tveksamt i frånvaro av konsumtionssamhälle.
Jag är helt på samma våglängd där om kaos. Livet är ett kaosförlopp, det har en fraktal natur. Ett deltagande och demokratiskt samhälle, blir kaotiskt, ett samhälle där lugnet lagt sig är ett döende och stagnerande samhälle.
Jag tror inte Stalin gjorde sig skyldig till det där vulgärmarxistiska avfärdandet av "borgerliga friheter" som yttrandefrihet och församlingsfrihet. Den berömda "Stalinkonstitutionen" från 1936 sades vara den "mest demokratiska i världen".
RaderaFast det var den ju bara på papperet. Det är avstegen från principerna i praktiken som är de viktiga.
Och det är motiveringarna för avstegen som inte är helt lätta att vederlägga för marxister... Det är ju rätt t.ex. att det inte finns någon "klasslös demokrati" och alltså kan det vara rätt att beröva borgarna rösträtten i det läge som var 1918 t.ex... Precis som borgarna inte tvekar att inför fascism om det kniper. O.s.v..
Nej, är den borgliga rätten att utsuga andra människor i fara, då betyder inte pyntet i överbyggnaden ett skit, de är festliga skådespel och lyxartiklar.
RaderaLäste om Chavez "power grab" i Venezuela. Den må ha varit långtgående och hårdför. Men hela tiden jag läste om den tänkte jag på Alliansen.
Nu lyssnade jag på det svepande och häpnadsväckande arroganta tjafset som Chomsky kom med. Det märks att han har fallit offer för kvantitativ metod i samhällsvetenskapen, han har lagt sig platt för Popper osv. Man kan förstå hur en sådan som Chomsky, som nu sysslar med pseudovetenskapligt modellerande, hatar en sådan som Zizek. Vad man inte vill göra om man vill syssla med kvantitativ samhällsvetenskap är att problematisera, man är allergisk emot det eftersom problematisering av frågeställningen kommer att göra alla ens fina formler och "data" till intet. Man vill att allt skall vara hypotes/noll-hypotes, en problematiserande syn på det hela skulle göra det till Hypotes, H0,H1,H2,H3,H4,H5,H6 osv.
SvaraRaderaChomsky har blandat ihop metod, med tankeverksamhet. Chomsky låter randvillkoren för kvantitativ metod och Poppers vetenskapsfilosofi begränsa tanken. Är inte tanken reduktionistisk så är den inget värd i Chomskys syn på världen, det är einsteins universum där allt kan reduceras ned. Det är inte ett kaos-universum eller kvant-universum inom vilka åtskilliga relationer medför åtskilliga möjliga utfall, åtskilliga teorier och starkt begränsad nytta av reduktionism. Men samtidigt betyder det att han ersatt dialektiken med monoism, han må se sig som en materialist med sin kvantitativa data, men iom sin reduktionism tvingas han skapa fantasier som bas för teorin och rör sig därmed ofelbart i postmodern riktning. Alla hamnar i postmodernismen när de tappar tron på sin vetenskapsgrens chimär av vetenskaplighet, när reduktionismen fallerar. Alla ekonomer på forskarutbildningen jag känner har antingen blivit nihilister eller gått via nihilism till postmodernism. De blir desillusionerade när de inser att all matte, alla fina lagar och så vidare är innehållslöst ad hoc byggt i sand, alla klarar inte nihilismens kalla vatten och då är postmodernismen en räddningsplanka.
Det jag har läst om Chomsky är faktaspäckat och torrt, amerikacentriskt, fritt från dialektik. Han skriver om USA som den stora satan, källan till allt ont, i alla platser där USA gjort ont har USA varit den enda storheten som Chomsky bemödar sig med att ens precisera. Han må nämna att USA manipulerar och utnyttjar lokala krafter i ett bantustan någonstans, men ser enbart kolonialt på den relationen. Det är envägs-relationer med USA i toppen.
Han måste vara otroligt populär bland de som vill utpeka USA som roten till allt ont. Då han i det jag läst friskriver lokala kulturfenomen, lokala maktstrukturer från allt ansvar. Det får till följd att man läser Chomsky och tänker, så som det var innan vi började göra affärer med USA, det är utopin med självbestämmande osv. Något Zizek gjorde processen tämligen kort med i det föredrag du presenterade ovan, som jag kritiserade på andra punkter.
Chomsky är ingen marxist, men det sympatiska med honom är att han erkänner att han helt enkelt inte förstått den. Han har på grundval av en ytligt empiristisk grundinställning ändå - till skillnad från så många - genomskådat USA:s "demokrati".
RaderaHans monomona USA-kritiska inställning fick honom t.ex. att genomskåda USA:s och NATO:s roll i Jugoslavienkrigen. Själv lät jag mig luras av propagandan och trodde att Chomsky gripits av någon sorts antiamerikansk fobi. Men Chomsky hade mer rätt då än fel, trots att han kanske inte analyserade alla de "sekundära motsättningarna" rätt i detta fall.
Vad jag förstår så menar Chomsky att samhället inte går att beskriva vetenskapligt. Han försöker inte tillämpa naturvetenskapligt tänkesätt på samhällsföreteelser. Det skulle en marxist hålla med honom om att man inte kan göra, men inte om att det inte går att hitta specifika "samhällslagar".
Javisst, mycket fakta och när det gäller USA så har han en förståelse för den apparaten som är utan motstycke. En läsning av de texter jag läst av honom är sannerligen inte bortkastad tid, men bör kompletteras för en fullständig vy. För det finns alltid helt lokala företeelser och individer att kämpa emot för att kämpa emot USA.
RaderaUrsäkta att jag kommer in sent, och det handlar om en detalj (som i och för sig inte är så liten). Nyare forskning om femårsplanerna i Sovjet visar att de inte var järnhårt låsta, de reviderades ständigt, och det var faktiskt sällsynt att det gjordes en definitiv plan för en bransch. Och det låter ju logiskt, i och med att planerna finns i en miljö med ständiga förändringar. Hade man varit bättre på att koppla in datorer i ändringsflödet hade kanske systemet överlevt. Då hade det kunnat vara ständigt rullande planer som snabbt ändrades efter ändrade förutsättningar, med ständig ögonblicklig återkoppling mellan behov, resurser och produktion. Cybernetik var ett populärt begrepp en tid under sextiotalet har jag för mig, men styrtekniken blev aldrig tillräckligt genomförd.
SvaraRadera