I en kommentar på kasama kan man läsa en, som jag tycker, bra beskrivning av hur Mao utvecklade synen på den socialistiska ekonomin jämfört med den tills dess förhärskande synen bland marxister. Inte bara Lenin och Stalin, utan även t.ex. Trotskij, betonade på ett förenklat sätt vikten av den statliga äganderättens roll för socialismen.
Jag undrar hur det såg ut bakom kulisserna på de stora kinesiska företagen under kulturrevolutionen? Var det en kulturrevolutionär modell både framför och bakom kulissen, eller kan man misstänka att stålverk och oljefält lik förbaskat sköttes ungefär som motsvarande sovjetiska kombinat?
SvaraRaderaEn del av debatten från mitten av sextiotalet och 10-15 år framåt kan så att säga ses i backspegeln genom att läsa litteratur och artiklar om det som kallades "sovjetkapitalismen" (som behandlade inte bara Sovjet). En svensk pionjär i det området var Bo Gustafsson som skrev och redigerade texter i ämnet. Tror den första jag såg handlade om reformerna i Tjeckoslovakien på sextiotalet. Eftersom mycket av den här kritiken skrevs av kinavänliga marxist-leninister kan man anta att deras Kinabild indirekt framträder i vad de skrev om sovjetblockets ekonomi.
Utgångspunkten för hur ekonomins organisering var ju uttryckligen 1949 att man måste välja mellan den sovjetiska och den amerikanska "modellen". Och KKP valde som bekant den sovjetiska.
SvaraRaderaMen Mao blev mer och mer kritisk till den sovjetiska ekonomiska modellen, t.ex. till överbetonandet av den tunga industrin.
Den blinda fläcken hos både Mao och de svenska maoisterna var, tror jag, att man inte tog itu med kritiken av det sovjetiska politiska systemet, speciellt enpartisystemet. Jag tror inte att systemet hade gått att rädda med hjälp tekniskt effektivare planeringsmetoder med hjälp av datorer på 60-talet. Makten hade hunnit glida över i en byråkratis händer.
Min poäng är att det gjordes framsteg i Kina, även om man inte lyckades lösa problemen. Att som bl.a. trotskister totalt ignorera lärdomarna under fnysningar om "stalinism" är bara idiotiskt.
RaderaOch den klassiska trotskismens syn på socialistisk demokrati skiljer sig inte från den stalinska.
Rosa Lumxemburgs profetiska rader:
SvaraRadera"In place of the representative bodies created by general, popular elections, Lenin and Trotsky have laid down the soviets as the only true representation of political life in the land as a whole, life in the soviets must also become more and more crippled. Without general elections, without unrestricted freedom of press and assembly, without a free struggle of opinion, life dies out in every public institution, becomes a mere semblance of life, in which only the bureaucracy remains as the active element. Public life gradually falls asleep, a few dozen party leaders of inexhaustible energy and boundless experience direct and rule. Among them, in reality only a dozen outstanding heads do the leading and an elite of the working class is invited from time to time to meetings where they are to applaud the speeches of the leaders, and to approve proposed resolutions unanimously – at bottom, then, a clique affair – a dictatorship, to be sure, not the dictatorship of the proletariat but only the dictatorship of a handful of politicians, that is a dictatorship in the bourgeois sense, in the sense of the rule of the Jacobins (the postponement of the Soviet Congress from three-month periods to six-month periods!) Yes, we can go even further: such conditions must inevitably cause a brutalization of public life: attempted assassinations, shooting of hostages, etc. (Lenin’s speech on discipline and corruption.)"
http://www.marxists.org/archive/luxemburg/1918/russian-revolution/ch06.htm