Karl Kautsky, den ledande socialdemokratiske teoretikern i den andra internationalen, är närmast bortglömd idag. Det är inte så konstigt att socialdemokratin inte vill kännas vid den marxistiske revolutionären, som Kautsky var fram till första världskriget.
För kommunisterna var han den store avfällingen, som tog avstånd från oktoberrevolutionen 1917. Men Kautsky var Lenins läromästare, och "leninismen" går nog inte att förstå om man inte studerar Kautsky. Följande citat ur artikeln "The Intellectuals and the Workers", kunde mycket väl ha varit skriven hans ryske elev:
As an isolated individual, the proletarian is a nonentity. His strength, his progress, his hopes and expectations are entirely derived from organisation, from systematic action in conjunction with his fellows. He feels himself big and strong when he is part of a big and strong organism. The organism is the main thing for him; the individual by comparison means very little. The proletarian fights with the utmost devotion as part of the anonymous mass, without prospect of personal advantage or personal glory, performing his duty in any post assigned to him, with a voluntary discipline which pervades all his feelings and thoughts.
Quite different is the case of the intellectual. He fights not by means of power, but by argument. His weapons are his personal knowledge, his personal ability and his personal convictions. He can attain a position only through his personal abilities. Hence the freest play for these seems to him the prime condition for success. It is only with difficulty that he submits to serving as a part which is subordinate to the whole, and then only from necessity, not from inclination. He recognises the need of discipline only for the masses, not for the select few. And naturally he counts himself among the latter.
I artikeln The “intellectuals” and party principles går han längre och förklarar varför revisionistiska intellektuella bör uteslutas ur det socialdemokratiska partiet.
What the “intellectuals” can bring to the proletariat is solely a superior scientific knowledge. But it is just that which cannot give the elements to one unable to surmount bourgeois narrowness of view. Their intelligence only allows them to graft bourgeois ideas on those of the proletariat, to bring confusion and dispute, and a weakening of the class struggle.
Kautsky var något viktigt på spåren men gick inte tillräckligt långt. Vårt största problem är inte intellektuella som på något vis "förråder" utan intellektuella som genom att hävda vilka "sanningar" som helst huvudsakligen syftar till att själva få makt.
SvaraRaderaMen det vore kanske för mycket begärt att Kautsky skulle inse detta eftersom han själv var en del av detta problem. Det var Jan Myrdal som påpekade att intellektuella i de tyska arbetarpartierna hade en så otroligt mycket större makt än de hade i de svenska i början av 1900-talet att det ledde till att arbetarna själva förstummades. Medan de svenska arbetarna gav upphov till en stark folkrörelsekultur som höll i sig in på 70-talet och kanske fortfarande kan anas här och var om man letar.
Men då får man leta. Idag är det diverse intellektuella som härjar. Oberoende av vad de hävdar för ideer är de till skada. Inte för vad de säger/skriver, utan för att de verkar som megafoner som tystar alla andra.
De intellektuella som Kautsky varnade för var nog inte riktigt samma sort som dagens intellektuella. De journalister och akademiker som drogs till den tyska socialdemokratin var nog välmenande ideologiskt och villiga att reformera det rådande samhället. Jag undrar om inte de "intellektuella" som lockas av dagens socialdemokrati är mer rena karriärister...
SvaraRaderaStriden mellan bolsjeviker och mensjeviker om den berömda medlemsskapsparagrafen hade sin grund i bl.a. Lenins skepsis mot de intellektuella. (Bolsjevikerna menade att även studenter och professorer måste delta i det praktiska partiarbetet.)Även här tycks det som om det var Lenins lärofader Kautsky som inspirerat honom.
Max Beer, skrev en roande bok om folkliga upprorsrörelser genom historien 1921/23 - http://sv.wikipedia.org/wiki/Max_Beer - var som mest brännande när han skrev om kristendomen som folkrörelse. Hans brännmärkning av dess intellektuella vid vår tideräknings början skulle aldrig ha varit så frän om han inte hade motsvarande erfarenheter av intellektuella inom arbetarrörelsen. Det är på kornet!
SvaraRaderaProblemet är inte att de var välmenande, det är säkert alla de karriärister som dväljs inom t.ex. miljörörelsen idag också. Problemet är att de omedvetet sätter sin egen karriär före allt annat och tror att de därmed gynnar nån slags allmänintresse. "Det finns så mycket man kan bedra sig själv med", som den klarsynte miljöaktivisten Björn Eriksson, Miljöförbundets ordförande på 80-talet, sa om sådana fall.
En del av det som Max Beer skrivit finns tydligen här:
Raderahttp://www.marxists.org/archive/beer/index.htm
Plechanovs skrifter finns också att tillgå. Håller precis på att läsa hans materialistiska tolkning av religionernas uppkomst:
http://marxists.org/archive/plekhanov/1909/religion/index.htm
Det han skriver om kristendomen där är tråkigt jämfört med vad han skriver i Socialismens historia, Fram 1925-26, översatt av Ture Nerman.
RaderaTack! Den finns tydligen här:
SvaraRaderahttp://marxistarkiv.se/klassiker/beer/beer-socialismens_historia_bd1.pdf
Kul!
Radera