måndag 17 juni 2013

Bakunin kontra Marx

Mikhail Bakunin, en av anarkismens fäder, var liksom Marx medlem i Första internationalen, men blev utesluten efter en strid om vilken linje som Internationalen skulle följa. I denna artikel motiverar Bakunin sin ståndpunkt:  "On the International Workingmen's Association and Karl Marx" Lite överraskande kanske visar det sig att vissa av stridsfrågorna fortfarande är högst aktuella, även om de kanske inte formuleras så klart och tydligt som för 150 år sedan.

Vem hade rätt, Marx eller Bakunin? Svaret är väl inte helt självklart. De varningar som Bakunin slungade ut mot den "auktoritära socialismen"  kan tyckas profetiska med tanke på erfarenheterna av 1900-talets socialistiska stater.

En viktig skiljelinje mellan Marx och Bakunin var att Marx ansåg att arbetarna måste engagera sig politiskt. För Bakunin var tvärtom politiken en arena för borgerliga skojare och lurendrejare, vilket ju tycks stämma bra även med dagens verklighet... Men Bakunin insåg ändå att även arbetarna är intresserade av politiska och filosofiska frågor:

"On the one hand, the political and philosophical questions must be excluded from the program of the International. On the other, they must necessarily be discussed. How can this seeming contradiction be resolved?"

Lösningen på  dilemmat, som Bakunin såg,  känns lite futtig: att avstå från att officiellt ta ställning för någon teori (speciellt marxismen!):

"This problem will solve itself by liberty. No political or philosophical theory should be considered a fundamental principle, or be introduced into the official program of the International. Nor should acceptance of any political or philosophical theory be obligatory as a condition for membership, since as we have seen, to impose any such theory upon the federations composing the International would be slavery, or it would result in division and dissolution, which is no less disastrous. "

Ett intressant, modernt inlägg i debatten Marx - Bakunin har gjorts av Ann Robertson i  "The Philosophical Roots of the Marx-Bakunin Conflict". Bakunin var enligt Robertson filosofiskt kvar i 1700-talets upplysningsfilosofi med dess individualistiska utgångspunkt. Medan Marx utifrån Hegels filosofi såg människans sociala, historiska och föränderliga natur. 


Bakunin trodde att människan kan kliva in i kommunismen bara genom att kasta av sig de mot naturen stridande bojor som exploatörerna fjättrat henne i . Marx däremot såg nödvändigheten av en hel historisk epok där människan förvandlas till den rationella, sociala och därmed fria  individ som hon aldrig tidigare haft de materiella förutsättningarna att vara.

7 kommentarer:

  1. Jag har förstått konflikten så att "anarkisterna" var rädda för att organisationsmänniskorna, ombudsmännen, skulle ta över - vilket var rätt. Och att marxisterna/socialdemokraterna insåg att utan organisationer som når även sympatisörer kommer man ingenvart - vilket var rätt.

    Såvitt jag har förstått har ingen på allvar löst frågan. Om det nu är möjligt. Å andra sidan har ju ingen visat varför man nödvändigtvis ska samla allt i samma organisation.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så kanske man kan formulera den intressanta motsättningen på ett modernt sätt.

      Det som känns lite knepigt att förstå är att Bakunin och Marx ytligt sett i varje fall - hade så pass liknande åsikter. För båda var huvudfrågan avskaffandet av den ekonomiska exploateringen. Båda var motståndare till staten, Marx visserligen bara på lång sikt och Bakunin på en gång.

      Marx åsikter om organiseringen känns ändå mer vettiga och "moderna" än Bakunins. Demokratiskt valda församlingar kontra Bakunins spontana rörelser, som dock i hemlighet skulle dirigeras av små, självutnämnda grupper av revolutionärer (med Bakunin i spetsen!) Marx´modell kan man tycka har misslyckats hittills, men Bakunins kan man nog lugnt avfärda som 1800-talsmässig.

      Tanken på en organisation kan man ju fundera över, varifrån den kommer. Det handlar väl om att uppnå idealet om "enhet", men det måste vi nog ge upp en gång för alla?

      Radera
    2. Någon borde förresten undersöka vad Marx/Engels egentligen menade med "politiskt parti". Vad jag förstå så menade de att Partiet omfattar i princip hela klassen. Klassen blir ett parti när den inser att dess uppgift är att skrota kapitalismen.

      Idén om "förtruppen" som måste leda klassen, tycks inte ha haft så mycket med denna uppfattninga att göra.

      Radera
    3. Menade de inte olika saker under olika perioder? De gick från hemliga sällskap till masspartier, allteftersom samhällena förändrade sig. 1847 respektive 1892, det var ju skilda världar! I "Manifestet" såg de kommunisterna som de mest medvetna, men inte som någon särskild grupp för sig i övrigt. Det låter som en ganska tilltalande tanke, en klartänkt grupp som dock inte är ett elitparti som basar över de andra utan kan leda för att de är bäst på att förklara hur läget är.

      Radera
    4. Jo, det var säkert vissa skillnader mellan uppfattningen 1847 och i början på 1870-talet, beroende på legalitet/illegalitet bl.a., men också likheter tror jag. Som du skriver så ansåg de ju i Manifestet att "kommunisterna" inte skulle bilda ett särskilt avantgardeparti utan verka inom "arbetarpartierna"!

      Radera
  2. Bakunin ville starta uppror på lösa boliner och var inblandade i flera sådana försök. Marx gillade inte illa organiserade uppror som misslyckas (de flesta uppror misslyckas ju). Nu vet man ju inte i förväg hur det kommer att gå i det enskilda försöket, men Marx var nog närmare en realistisk linje än Bakunin.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bakunins frenetiska organiserande av diverse uppror och hemliga sammansvärjningar skulle man kunna tycka strider mot 100 %-ig anarkism, där det är spontanitet som gäller. Det liknar mer vrångbilden av "leninistiska eliter". Men det är nog svårt att vara 100 %-ig anarkist...

      Men den stora skillnaden mellan Marx och Bakunin, bortsett från filosofin, kanske var just praktisk. Marx menade att man kan arbeta för reformer, som förkortad arbetsdag, medan Bakunin otåligt bara godkände omedelbar revolution. En klassisk motsättning!

      Radera