Ta t.ex. följande beskrivning av den "verkliga" marknaden kontra "förväntningsmarknaden":
The “real market,” Martin
explains, is the world in which factories are built, products are
designed and produced, real products and services are bought and sold,
revenues are earned, expenses are paid, and real dollars of profit show
up on the bottom line. That is the world that executives control—at
least to some extent.
The expectations market
is the world in which shares in companies are traded between
investors—in other words, the stock market. In this market, investors
assess the real market activities of a company today and, on the basis
of that assessment, form expectations as to how the company is likely to
perform in the future. The consensus view of all investors and
potential investors as to expectations of future performance shapes the
stock price of the company.
Den här "förväntningsmarknaden" är alltså inte detsamma som spekulationen som göds av banker och finansinstitut, utan den hänger direkt ihop med hur storföretagen drivs idag. Såtillvida är kritiken radikalare än hos en del på vänsterkanten som ensidigt attackerar "spekulationsekonomin".
Men det är svårt att se hur det ska gå att genomföra en separering av de här två marknaderna, som man föreslår, med bibehållande av ett kapitalistiskt system. Ytterst handlar det ju om profitmaximering i båda dessa marknader.
Men det är svårt att se hur det ska gå att genomföra en separering av de här två marknaderna, som man föreslår, med bibehållande av ett kapitalistiskt system. Ytterst handlar det ju om profitmaximering i båda dessa marknader.
Beskrivningen av den "verkliga ekonomin" skulle nästan kunna vara en beskrivning av en socialistisk ekonomi! Under förutsättning att man tar bort aktieägarna förstås ur bilden, och adderar nationella planer och styrning mot viktiga, övergripande mål för miljö, infrastruktur m.m..
Storbolagen har alla blivit finansinstrument snarare än producerande enheter. Jag fick se den utvecklingen inom Big Pharma, många andra också, där de gick från att skapa nytt till att suga ut mest ur det de hade, vilket lett till ett exponentiellt avtagande i innovationshöjd på nya produkter och framgångsrika nya produkter.
SvaraRaderaNär en industri övergår från revolution till ren förvaltning, då är det lika bra att förstatliga den. Revolutionärerna har redan lämnat den för andra projekt.
Richard D. Wolff som jag skrev om i det första inlägget på denna blogg, beskrev de innovativa källarföretagen i Silicon Valley som klassmässigt kommunistiska.
RaderaMen dessa "revolutionärer" (eller entreprenörer som de ju också kallas...)slutar ju alltid med att låta sig köpas upp av Microsoft, Apple, Google eller något annat storbolag.
Ett problem för ett "socialistiskt" näringsliv är att ta tillvara dessa ofta anarkistiska människors insatser...
Ja, en orsak är väl att det bara finns en köpare av det de säljer.
RaderaI den modell som David Schweickart presenterat, och som han kallar "ekonomisk demokrati", så är frågan löst. Se här och här.
RaderaI Schweickarts marknadssocialistiska modell, finns flera aktörer som finansierar nya projekt.
Schweickarts modell har andra problem. Den har svårt att lösa problemet med stora inkomstskillnader, tror jag.
Socialdemokraterna och Franklin Roosevelt lyckades faktiskt återskapa den "gamla hederliga" kapitalismen ur 20-30-talens pyramidspelande. Men förutsättningen var förstås att det fanns en kampglad arbetarrörelse i Skandinavien och USA som var beredd att ställa till riktigt stora svårigheter för kapitalisterna om dom inte skärpte sig.
SvaraRaderaFrågan är var man kan hitta sånt nu?
(Jag skriver mer om detta på http://www.folkrorelser.org/blogg/2011/12/10/hur-folkrorelser-tvingar-makten-att-bli-serios/)
Svar på frågan i rubriken: Nej. Lika lite som fotogenlampan eller kristallradiomottagaren kan förväntas uppleva en renässans!
SvaraRaderaJag lutar åt att du har rätt. Men vi behöver slipa argumenten. Hur ska vi övertyga Jan om detta?
RaderaArgument? - Tja, en redig knölpåk kan väl så att säga 'tala för sig själv'?
SvaraRaderaOj, jag är en så fridsam person, så jag äger inte ens någon knölpåk :-)
RaderaNi kan ju i alla fall sätta er in i argumentationen.
SvaraRaderaDen "gamla hederliga kapitalismen" är en anomali, som bara finns på grund av att överklassen är rädd för folkliga mobiliseringar, och gör vad den kan för att locka medelklassen att stödja en själv istället för mobiliseringarna.
Detta kräver någon form av seriositet, i form av verklig produktion istället för pyramidspel.
"Gammal hederlig kapitalism" i denna betydelse har genomfört åtminstone fyra gånger sedan mitten av 1700-talet. Först efter spekulationsvågen 1760-95, för att de var rädda för franska revolutionen. Då satsade de på verklig produktion i form av textilindustri, som gav en massa nya välbetalda jobb åt medelklassen.
Sen efter spekulationsvågen 1830-50, då de var rädda för revolutionerna 1848 och chartisterna. Då satsade de på järnvägar, i samma syfte.
Sen efter spekulationsvågen 1870-95, då de var rädda för arbetarrörelsen. Då satsade de på stål och elektricitet.
Sen efter spekulationsvågen 1920-40, då de var rädda för arbetarrörelsen igen, plus antikoloniala rörelser inspirerade av Sovjet. Då satsade de på bilar och hushållsmaskiner.
Det skulle inte vara uteslutet att något sådant kunde hända igen. Men det skulle kräva MYCKET stora rörelsemobiliseringar för radikal demokrati, dvs för att störta systemet. Då skulle återigen överklassen bli rädd och tvinga sig själv att bli seriös. Men det går givetvis inte av sig själv! Och det går inte genom att försöka driva en rörelse för måttliga reformer.
Men kom inte och påstå att "gammal hederlig kapitalism" är omöjlig. Det är ett jäkla segt och flexibelt system!
Det ligger säkert en hel del i den beskrivningen. Det är klart att det jobbigare att bli rik på att driva en fabrik än att spekulera, och att kapitalister därför i någon mening måste tvingas att ägna sig åt den s.k. reala ekonomin.
RaderaMen spekulationskapitalet måste ju ha uppstått någonstans från början! Om vi bortser från ren plundring, slavhandel och sådant i kapitalismens barndom, så är det i produktionen av varor som mervärdet uppkommer.
Det betyder att utan "gammal, hederlig kapitalism", dvs mer eller mindre rå utsugning av arbetskraft uppstår inget överskott att leka med i spekulationssyfte.
Vilket betyder att även om en återgång till denna "produktiva" kapitalism vore möjlig, så ser inte jag det som ett mål att sträva efter. (Bortsett från alla de andra problemen med "gammaldags kapitalism", klimathot, miljöförstöring m.m.)
Personligen tror jag att den här frågan tillhör dem som vi inte kommer att kunna enas om. Men så länge finanskapitalet regerar så behövs det inte heller. När det väl finanskapitalets makt är bruten, så kommer vissa att vilja gå vidare till "slutmålet", andra inte.
Jag har inte heller sagt att det är något att sträva efter.
RaderaOch faktum är väl att det bara är när folk har strävat efter något mycket mer som denna "gamla hederliga kapitalism" har genomförts som en kompromiss.
Det är en generell regel att man inte ska sikta in sig på kompromissen på förhand, för då uppnår man inte ens det...
Övergången från keynesiansk, eftefrågestimulerande kapitalism till en nyliberal "globalisering", förklaras i artikeln jag länkade till, väldigt enkelt. Ett par ekonomer, "finance professor" Michael Jensen and Dean William Meckling skrev en bok, där de menade att VD:ar borde stimuleras att fokusera på börsvärdet av aktierna i deras företag.
SvaraRaderaSnacka om en borgerligt idealistisk syn på historien! En enda bok skulle vara orsaken till nyliberalismens genomslag...
Då känns ju Jan Wiklunds förklaring här ovan betydligt mer vetenskaplig.
Fast mot Jans teorier talar de teorier som menar det var just arbetarnas kamp mot den tayloristiska fabriksregimen som knäckte keynesianismen.
Processen var antagligen mer komplicerad än så. Vissa marxistiska ekonomer (Anwar Sheikh t.ex.) pekar t.ex. på den fallande profitkvoten under efterkrigstiden fram till ca 1970. För att kompensera denna tvingades kapitalet till att höja exploateringsgraden (vinsternas andel av "förädlingsvärdet"). Lönepress hemma, utflyttning av industrin, ökad skuldsättning och spekulationsbubblor.
Att spräcka uppblossande bubblor genom lönekamp är betydligt svårare idag än på 1960-talet. Men när världens arbetarklasser, främst Kinas, börjar agera gemensamt, då kanske det är dags för en global keyenesianism...?
Jo, det kommer antagligen i så fall att genomföras som en kompromiss.
RaderaMen om man inte slåss för något mycket mer uppnår man inte ens det.
Precis...
Radera