I det senaste inlägget visar Steigan att det "reformutrymme" som fanns några decennier efter världskriget, nu är borta. Det är det som är orsaken till socialdemokratins problem. Det finns bara två alternativ idag: antingen genomföra "borgerlig" svångremspolitik i likhet med den nya danska "vänsterregeringen", eller att attackera kapitalet med radikala åtgärder.
Till skillnad från de nordiska vänsterpartiernas tandlösa bankdelningsförslag, lägger Steigan också fram några punkter för en radikal vänster att kämpa för. Jag citerar dem här, men de kan samtidigt också vara en norsk läsövning!
- Nasjonalisering av bank og finans
- Kontroll med kapitalbevegelsene
- Betydelig beskatning av de rikeste
- Brudd med EUs budsjettdisiplin
- Sikring av helse, pensjoner og sosiale ytelser
- En uavhengig pengepolitikk
- Nasjonalisering av nøkkelindustrier for å sikre sysselsetting og innenlandsk produksjon
Dette er en viktig debatt, Hannu. Vi må ta utgangspunkt i virkeligheten. I den vestlige kapitalismens gullalder kunne reformismen levere varene i form av sosiale reformer. Men i den nåværende krisa finnes ikke noe slikt rom. Og i Europa er det ekstra tydelig. På slutten av innlegget har jeg tatt inn en tabell som viser at i 2007-2010 har EU hatt et fall i BNP på 4,3%, og UK hele 20%. Da gjenstår det bare for reformismen å dele på elendigheten. Men det ekstra farlige er at dersom det ikke bygges opp et virkelig venstre som kjemper for å avskaffe hele kapitalismen, så kan vi risikere at det blir fascismen som drar nytte av folkets raseri mot de borgerlige politikerne av ulike avskygninger.
SvaraRaderakameratslig hilsen
Pål
Jag instämmer i att målet för en "verklig vänster" måste vara att avskaffa "hela kapitalismen".
SvaraRaderaMen jag undrar hur du ser på dina 7 punkter ovan. Ser du dem som ett avskaffande av "hela kapitalismen" eller som ett stort steg på vägen dit?
Hannu: Det som börjar med ett steg kan leda till ett steg till. Och ett steg till.
SvaraRaderaKapitalismen tog flera hundra år på sig för att utvecklas. Och det kommer att ta flera hundra år att få bort den.
Man måste börja med vad man tror sig klara av. För att sen, när man har klarat av det, ta på sig större uppgifter. Om man idag kommer med förslaget att avveckla kapitalismen kommer folk att säga "usch så omöjligt, det klarar vi aldrig av". Vilket blir självuppfyllande.
Hellre en rörelse än tio perfekta program, som Marx sa.
Jan,
Raderakänns lite som att stå leende med utsträckt hand och kniven bakom ryggen. Därför gillar jag när stora ambitioner deklareras så långt i förväg att man inte kan ha en aning om vilka möjligheter som uppstått på vägen. Det känns ärligare, tuffare och skulle taktiken vara att kompromissa sig fram så bör första budet vara högt och inte kompromissen självt.
Men som man brukar säga, No Battle Plan Survives Contact With The Enemy, därför bör man nog som du säger vara flexibel i vilken väg frammåt man tar från varje punkt längs resan.
En folkrörelse som mobiliserar för ett litet delmål men som klarar av att uppnå det. Den demonstrerar att det finns en poäng med att försöka förbättra samhället, mer saker upplevs möjliga. Färre säger "det klarar vi inte".
De sju punktene er ikke noe mer enn en start. Jeg ser på dem som noe som kunne ha vært program for ei folkefrontregjering i Hellas, som de første stegene for å komme ut av krisa.
SvaraRaderaI Hellas står valget mellom massearbeidsløshet og total ødeleggelse av velferdsgodene på den ene sida eller en totalt ny politikk på den andre sida. Det jeg har skissert er hva som måtte være minimumsinnholdet i en slik nye politikk.
Det som er det nye nå er at ethvert reelt program for å komme ut av krisa på arbeiderklassens vilkår, vil bryte med kapitalismen. Det finnes ikke noe rom for et sosialdemokratisk folkhem. Soros spår opprør, og jeg tror han har rett i det. Og Jan, jeg tror vi vil få se øyer av det jeg vil kalle kommunisme i et hav av kapitalisme, altså omtrent som Pariskommuner, ganske enkelt fordi folk må finne fellesskapsløsninger eller forgå i det sammenbruddet som alt er i gang.
Det kan vara intressant att jämföra Påls punkter med det "ekosocialistiska" program som finns i den nya Ekonomihandboken. Jag listade några av punkterna i en kommentar till ett inlägg om "Vilken socialism?". Dessa var punkterna:
SvaraRadera- Fri kollektivtrafik
- Fri tågtrafik
- Elektrifiera vägarna
- Vindkraft överallt
- 300 000 nya offentligt anställda
- Gratis barnomsorg
- Inför studielön
Påls punkter handlar till stor del om kampen om makten i samhället. Medan Ekonomihandbokens är mer "reformistiska" till sin karaktär genom att maktfrågan inte finns med.
Det är förstås skillnad också mellan läget i Grekland kontra Sverige/Norge. Och de två programmen fyller dessutom olika syften.