Pål Steigans bok "En gång skall jorden bliva vår. Strategi för en ny värld" kan läsas som en faktaunderbyggd sammanfattning av allt som relativt snart leder till kapitalismens sammanbrott. Och kanske även till mänsklighetens. Boken kommer förhoppningsvis att användas som litteratur i många studiecirklar!
Det norska originalets namn "Sammenbruddet" antyder att det är bråttom. Steigans optimism om en förändring känns tillkämpad. Frågan är väl om inte den största faran är att människor blir desperata när de väl inser allvaret.
Steigan knyter ihop tre fenomen i dagens värld, den pågående ekonomiska krisen som visat sig vara den värsta hittills i kapitalismens historia, den ekologiska krisen och Kinas uppstigande till nummer 1 på område efter område.
Den globala uppvärmningen på grund av koldioxidutsläppen är bara en av de sju ekologiska kriserna. Vi har också "peak oil", det snabba försvinnandet av biologiska arter, kväve/fosfor-utsläpp, och brist på fosfor som är nödvändig för jordbruk, brist på färskvatten, jordens utarmning, havens försurning.
Steigan har accepterat begreppet "ekologisk fotavtryck", vilket visar att han inte längre är någon ortodox maoist. Norge måste t.ex. enligt hans mening minska sitt fotavtryck till en tredjedel, vilket rimligen måste innebära stora nedskärningar av BNP/person. Visserligen kan man säkert argumentera för att med en förändrad definition av levnadsstandard, så behöver denna inte minska drastiskt. Men visst strider en sådan inställning mot den klassiska marxismens syn på kommunismen som ett överflödssamhälle.
Reduktionen av det ekologiska fotavtrycket kräver en övergång från kapitalismen till "kommunism 5.0". Det är 2000-talets version av kommunismen. Steigan menar att det inte finns några bättre ord, trots dess dåliga klang. Den första versionen, 1.0, var den religiösa kommunismen bland de första kristna och i klostren. Den andra versionen var den "utopiska" i början av 1800-talet, den tredje Marx´ och Engels version i "Kommunistiska Manifestet" och version 4.0 slutligen de "realsocialistiska" staterna och kommunistpartierna på 1900-talet.
"Kommunismen 5.0" borde i första hand lära av version 3.0, marxismen och dess förening med arbetarklassens kamp. Men Steigan har också en intressant ide´ om "kommunistiska öar", i ett kapitalistiskt hav. Det är inte en enda modell som gäller längre.
Suttit och räknat på det där. En tredjedel mindre koldioxidutsläpp behöver inte påverka levnadsstandarden så mycket som man kan tro. Vi kan halvera oljebehovet på bara några år med politisk handlingskraft. Vi kan också skifta över till andra energislag och utnyttja naturliga energiresurser/bränsleresurser bättre. Det finns stora mängder energi som inte gör någon nytta för oss.
SvaraRaderaJag menar att vi på några år skulle kunna göra Sverige växthusgasneutralt, det kräver inte särskilt mycket, lite tekniska lösningar. Omställningen till ett mer oljeoberoende Sverige skulle dessutom utlösa en guldålder för landet. Det är alltså inte frågan om att avstå någonting, utan om att satsa frammåt.
Jag har sett tekniskt på det och där finns inga sm helst hinder, det är politisk ovilja och en ohelig allians mellan politiker och oljindustrin. Globalt skulle vi kunna minska efterfrågan på oljs. Föreställ dig vad som skulle hända då, så förstår du kanske varför det saknas politiskt mod.
Martin: Miljörörelsen har räknat på det där i tjugo år. Och kommit fram till att en del saker måste förändras ganska drastiskt, men mindre än vi kan tro.
SvaraRaderaExempelvis är det omöjligt med alla transporter vi har idag. Det finns inget sätt att klarar dom ens med bättre teknik. Det betyder både mer lokalproduktion och att arbetspendlingen måste upphöra.
Det är också omöjligt med allt köttätande vi håller på med i de rika länderna. Inte så att vi alla måste bli vegetarianer, men vi får nöja oss med ett köttätande som är kompatibelt med att den odlade maten i första hand ätes av oss själva och inte av kor och grisar.
Rimligen måste också en större andel av befolkningen bli bönder om vi inte längre kan använda olja lika hänsynslöst.
Ytterligare några förändringar behövs, allt finns samlat på http://www.jordensvanner.se/klimat/omstallning-for-klimatrattvisa
Hannu: Lite lustigt att man väljer en term som associerar till något som bevisligen fungerar dåligt:
SvaraRadera- klostren var hänsynslösa kapitalackumulatörer och skapare av privilegierade skikt,
- 1800-talets utopister anpassade sig så småningom (i USA, där de fick chansen att etablera sina utopier) som framgångsrika kapitalister,
- den sovjetiska realsocialismen blev ett av de mest klasskiktade samhällen vi har sett och definitivt inte mindre miljöförstörande än de kapitalistiska länderna
... så vad finns det kvar att anknyta till? Är det inte bättre att skapa nytt? Göra nya misstag? Inte vara bundna av de gamla?
Jan,
SvaraRaderavad de inte räknat med är att jag hittat en ny källa till ca 5-10% av Sveriges totala energibehov. Utnyttjandet av denna energikälla skulle helt kunna eliminera Sveriges bidrag till växthuseffekten. Tillsammans med energieffektivisering(besparingar) så skulle det göra oss nästan helt oljeoberoende.
Alltid varit misstänksam emot miljönissar. 40-talisterna på jobbet var mycket för miljö, de trodde att vi alla skulle bo i stugor på landet, varpå jag sa, vill ni vi skall svälta ihjäl. Men dessa är givetvis väsensskiljda från de riktiga miljöräknarna. Men de räknar inte med allt för de kan inte se framtiden i alla områden, det kan bara ämnesexperter.
Martin: Steigan har en del, som jag tycker starka argument, för att inte vara för optimistisk vad gäller de "alternativa energislagens" förmåga att helt ersätta olja och kol. Bl.a. så kräver t.ex. produktionen av solfångare och andra alternativ ett visst antal liter olja. "The crash course", som jag länkar till i detta visserligen delvis kritiskainlägg, har tänkvärda saker om energialternativen.
SvaraRaderaJan, namnfrågan är ju knappast den allra viktigaste. Men faktum är att t.ex. ungdomar i Ryssland börjar kalla sig för kommunister igen. För att inte tala om några av dagens främsta filosofer.
SvaraRaderaI engelskan kan man ju använda ordet "commonism" istället för "communism". Det blir ju inte lika bra i svenskan. Där kanske vi istället ska lägga betoningen på andra stavelsen, kommu´nism, istället för första :-) En svensk kommun är det väl ingen som fasar för...
"Kommunism" kommer ju av gemensam, att produktionsmedlen ägs gemensamt, till skillnad från privat eller av "staten". Att fyra tidigare försök att förverkliga denna dröm har misslyckats, ska väl inte för alltid förhindra nya försök?
"Jordens vänner" skriver att det behövs "systemförändring istället för klimatförändring" i artikeln som Jan länkade till. Intressant! Det är hög tid att miljörörelsen tar ställning mot kapitalismen och den "fria marknaden" som system.
SvaraRaderaFlera av de förslag som förs fram påminner om det som förr kallades för "planhushållning", ett ord som är lika diskrediterat som "kommunism".
Vi får utnämna Martin till chef för den statliga plankommissionen! Behövs någom som tömmer papperskorgarna där kan jag ställa upp!
SvaraRaderaAngående maoister så skulle jag tro att åtminstone deras ledare på Filippinerna och i Indien är väl medvetna om miljöfrågornas betydelse. Det är ju numera en fråga om liv och död för deras politiska baser ute bland fattigfolket.
Martin: I det här fallet är det Friends of the Earth som har räknat, och de har nog tillgång till minst lika mycket expertis som du. De föreslår garanterat inte att folk ska flytta ut till stugor på landet, eftersom detta skulle orsaka alldeles för mycket trafik.
SvaraRaderaHannu: Förvisso är etiketten inte det viktigaste, men ur marknadsföringssynpunkt spelar den en viss roll. Ord slits. Etymologin spelar mycket liten roll, jämfört med folks associationer.
Oavsett vad man kallar det klasslösa samhället, så lär det aldrig bli populärt inom överklassen. Och utsättas för förbittrad hetspropaganda.
SvaraRaderaFniss kraftogt räknefel ser jag nu tyckte de lät mycket när jag skrev ned det. Tja, men man kan angripa växthusgas problematiken på två sätt, minska sina egna utsläpp, eller begränsa naturens utsläpp.
SvaraRaderaJag glömde en skarpsinnig observation: 'överflöd' under den tidiga industrialismen, när Marx och Engels såg möjligheterna till gott liv för alla, är nog inte samma som 'överflöd' idag. I vår del av världen skulle nog många gnälla över standardsänkningar, men vi är ju den smällfeta minoriteten och mår inte illa av att dra ner på kraven.
SvaraRaderaJeg synes dette er interessante kommentarer. Det jeg har prøvd å gjøre i boka mi er å vise at det kapitalistiske vekstsamfunnet ikke har noen framtid. Det klapper sammen rundt oss nå, as we speak. Jeg har også prøvd å hente fram den økologiske sida ved Marx og ideen hans fra Manifestet om at kommunistene ikke bestemmer kampformer for arbeiderklassen, men deltar i klassekampen og prøver å styrke de mest progressive sidene. Det fører fra til min idé om Kommunismen 5.0 som open source. Det finnes ikke noe kommunistisk Microsoft som har patent på sannheten. Du kan bidra. Vi kan alle bidra. Jeg var sikker på at noe sånt som Occupy-bevegelsen skulle oppstå og skriver det i boka. Den bevegelsen har lykkes i å endre narrativen i det amerikanske samfunnet fra "rags to riches" til 99% vs 1%. Det har hatt en enorm virkning. Republikanerne blir nå instruert av sine spin doctors om ikke å bruke ordet capitalism i valgkampen, fordi ordet har fått en negativ klang. Det jeg har forsøkt å gjøre er å etablere en ny narrativ om kommunismen og gjenreise den som frigjøringsprosjekt. Hva framtida vil kalle det er en helt annen sak. Antakelig hører man ikke på meg. Men det er ikke så farlig. Innholdet er det viktige. Og i dag blir det mer og mer tydelig at det står mellom fellesskapssamfunn (Kommunisme 5.0) eller barbari.
SvaraRaderaOla Inghe sa:
SvaraRaderaPål Steigans bok är intressant, men han har tyvärr (via Minqui Li, tror jag) tagit upp ett argument som ursprungligen skapats av fossilbränslesamhällets apolegeter, för att misstänkliggöra förnybara energikällor. Nämligen (det av Hannu i replik ovan återgivna) om att produktion (och, kan tilläggas, även underhåll) av anläggningar för produktion av förnybar energi kan konsumera fossil energi.
Så länge omställningen till förnybar energi inte är fullbordad, kommer givetvis viss energikonsumtion i samhället mötas av fossil energi. Men varför skulle det vara ett problem att detta även skulle kunna gälla energikonsumtion vid investeringar i och drift av förnybar energi?
Om man anser att lösningen på miljöproblemen är att "gröna konsumenter" ska göra miljövänligast möjliga val på en marknad, så är det naturligt att produktion av förnybar energi ska vara "så ren som möjligt" från användning av fossilbränsle. Detta ska då, enligt principerna för "grön kapitalism", fungera som en ett styrmedel, en marknadssignal, för att snabba på inventeringar bort från fosilbränsleanvändning.
Men i en planhushållning - och rimligtvis också under Kommunism 5.0 - är detta inte alls viktigt. Vilken andel av fossil energi som ska brukas för ett visst energikonsumtionsändamål bör avgöras utfrån vad som är optimalt energieffektivt i ett helhetsperspektiv. Om en fabrik för tillverkning av solpaneler eller vindsnurror ligger nära ett kolkraftverk kan det vara bättre att ta energin därifrån än från ett långt bort beläget vinkraftverk, med de överföringsförluster detta innebär. Bättre då att använda den energin för ändamål närmare källan. Än viktigare blir sådana överväganden för det i Norden rätt viktiga fasta biobränslet från fr.a. skogsavfall, som har höga tranportkostnader.
Ola Inghe: Jag håller med om att det faktum att fossila bränslen idag används vid tillverkning av t.ex. solfångare och annan förnybar energi, inte i sig är ett argument för att olja inte skulle kunna ersättas med förnybar energi.
SvaraRaderaMen för att beräkna kvantiteten energi man kan få ut av de förnybara energislagen så måste man ändå räkna bort den energi som går bort vid tillverkning och underhåll av dessa solfångare, vindkraftverk o.s.v.. Då kanske det inte blir så mycket över netto! Och vad jag förstår så är det sådana uträkningar som gjort vänner av "sol, vind och vatten" mer pessimistiska än tidigare. Och lett till slutsatsen att energiförbrukningen måste minska.
Ett argument som Pål Steigan har är att det tagit miljoner år att kondensera tonvis med biologiskt material till en liter olja eller 1 kg kol. Och att vi gör slut denna enormt koncentrerade och värdefulla resurs på några få århundraden. Det skulle vara intressant att se en fysikalisk/kemisk förklaring till varför olja och kol är så unika. Att det alltså skulle vara principiellt tekniskt omöjligt att utveckla andra alternativ som är lika "koncentrerade" som kol och olja.
Idag finns det uppenbarligen inga sådana praktiska alternativ.
Avsnitt 17 b, "Energy Budgeting" i "The Crash Course", som jag nämnde tidigare, tar upp detta med att nettoenergin är liten i "nya" energikällor som tjärsand och etanol. Men det nämns faktiskt också - vilket är lätt att missa i all pessimismen - att "Solar and wind are both capable of producing pretty high net returns, but these are producing electricity, not liquid fuels for which we already have an extensive investment in distribution and use." Det är onekligen ett problem för transportsektorn, men energin tar uppenbarligen inte slut! Även om det förstås finns en fysisk gräns för dessa energikällor.
SvaraRaderaOla Inghe sa:
SvaraRaderaEnligt Vattenfall, som knappast kan skällas för att vara partiskt till förmån för alternativa energikällor, gäller att
"För ett vindkraftverk med en livslängd på 20-25 år innebär detta att det tar cirka tre till fyra månader för vindkraftverket att producera den energi som den totalt förbrukar under sin livstid. Förhållandena är liknande för både landbaserad och havsbaserad vindkraft." (http://www.vattenfall.se/sv/fragor-och-svar-vindkraft.htm#faq_4)
För solceller är motsvarande siffror, enligt Naturskyddsföreningen, ogynnsammare:
"Dagens kiselsolceller har en energiåterbetalningstid på runt 3-5 år och en livslängd på 25-30 år, även vid lägre solinstrålning som i Sverige. De solceller som produceras idag genererar minst 4-6 gånger så mycket energi, och uppemot 12 gånger så mycket i soliga regioner, som krävs i tillverkningen."(http://www.naturskyddsforeningen.se/stod-oss/privat/solceller/faq-om-solceller/)
I ingendera fallet är det dock fråga om någon Ebberöds bank. Flyande biobränsle kan däremot, såvått jag förstår, vara det, exempelvis etanoltillverkning av spannmål. Men flytande bränsle behövs knappast i jätevolymer om motoriserad vägtrafik elektrifieras.