Kommunistiska Partiet (f.d. KPMLr) kritiserar Vänsterpartiets bankpolitik, "V överger kravet att förstatliga bankerna!", för att överge en socialistisk politik. Rapporten från Vänsterpartiet, ”Dela bankerna – minska riskerna”, kritiseras för reformism, d.v.s för att inte gå utöver kapitalismen. Men det är svårt att se någon principiell skillnad mellan Vänsterpartiets förslag och det förstatligande som Proletären förespråkar.
"De statliga bankerna skall inte vara vinstmaskiner, utan samhälleliga
institutioner som sörjer för att det finns tillgång till samhällsnyttiga
krediter. Kravet på ett förstatligande rymmer därmed en socialistisk
vision. Samhällsnytta och planering istället för vild jakt på största
möjliga vinst." Tror Proletären verkligen att detta är möjligt i en kapitalistisk ekonomi?
Det är ändå rätt, tycker jag, att kräva förstatliganden av affärsbankerna, då de har makten över krediterna och penningskapandet. Däremot ser jag ingen anledning att förstatliga lokala kooperativt ägda sparbanker...
För att bankerna ska ge krediter till produktion och inte till spekulation, krävs inte bara förstatligande utan dessutom ett starkt politiskt tryck på att staten genomdriver en sådan utlåningspolitik. Och det krävs politisk kamp mot det mäktiga finanskapitalet. Men att stärka industrikapitalet på bekostnad av spekulationskapitalet betyder ju inte att socialismen, folkets reella styrning av ekonomin, blivit införd...
Vänsterpartiets förslag, att "den traditionella bankverksamheten (in- och utlåning) skiljs från investmentverksamhet (spekulation)" låter naivt. Tanken är att de statliga bankgarantierna bara ska gälla gammal hederlig bankverksamhet, medan investmentbankerna ska tillåtas gå omkull. Vänsterpartiets rapportförfattare har nog inte satt sig in i hur bankerna fungerar idag. Om inte bankerna skapar pengar ur tomma intet genom sin kreditgivning, så måste ju någon annan göra. Staten till exempel!
Men Vänsterpartiet kanske tror sig ha hittat ett realistiskt förslag som inte skrämmer någon, då även borgerliga politiker, förespråkar liknande idéer. USA hade ett sådant system i många decennier tills det avskaffades formellt under nyliberalismen.
Att lägga fram genomförbara förslag är förstås inte fel i sig. Speciellt om man tänker sig att det ska genomdrivas genom en stark folklig mobilisering och inte bara utgöra ett sätt att kassera in vänsterväljare i riksdagsvalet. Men ett lite mer radikalt och genomtänkt förslag hade man kanske väntat sig av Vänsterpartiet.
Det viktiga är inte vad staten äger utan vem som äger staten, som någon skämtare uttryckte det en gång i tiden.
SvaraRaderaHuvudsaken är att det finns en politik för att inrikta samhället på nyttig produktion istället för pyramidspel. Samt en mobiliserad kraft som förmår genomföra detta. Det senare är viktigast.
Med "nyttig produktion" menar du väl produktion av nyttiga saker?
RaderaEn annan viktig sak är också hur produktionen går till och vem som har makt att bestämma detta. I varje fall på lite längre sikt...
Bankförstatligande var ett krav som SSU drev länge men sedan i tysthet släppte. Det låter ju radikalt åtminstone. Mer praktiskt radikalt är att ge sig på fördelningen av krediter och skapande av pengar (som är samma sak i stor utsträckning). Krediterna skall användas för att få fart på nödvändiga samhälleliga resurser, inte för privat konsumtion och spekulation.
SvaraRaderaBankförstatligande är inte någon mirakelmedicin. Det är ju bara att titta på hur Nordea har agerat...Förstatligandet kan inte vara något mål i sig utan ett möjligt medel.
SvaraRaderaMen jag tror inte att det i detta samhälle, är möjligt att få krediterna "att få fart på nödvändiga samhälleliga resurser" utan just förstatligande av affärsbankerna. Det är ju de som skapar dessa krediter, och så länge det är lönsamt att låta dom gå till spekulation istället, så kommer det att fortsätta.
Sen ska vi ju inte glömma att investeringar kan göras direkt ur profiter. Och det sker inte om lönsamheten är "för låg". Det är profiten som drivkraft i allmänhet, inte spekulationsvinsterna, som är det grundläggande problemet.