Är marknadssocialismen ett alternativ?

David Schweickarts variant av marknadssocialism presenterades i ett tidigare inlägg. För den intresserade finns en ytterst välskriven bok av honom, "After capitalism", som utförligt presenterar hans alternativ till kapitalismen, vilken han ju kallar "ekonomisk demokrati". Han medverkar dessutom i boken "Market Socialism. The Debate among socialists", där två debattörer försvarar marknadssocialismen och två kritiserar den.

Schweickarts kritiker menar att dennes modell inte stämmer med Marx´ syn på socialismen. Och där har de i och för sig rätt, eftersom en marknadsstyrd ekonomi där de anställdas inkomster beror på framgången för deras kooperativ och inte på på deras arbetsinsats, knappast kan förverkliga devisen "av var och en efter förmåga, till var och en efter prestation". För att kallas socialism brukar dessutom krävas att företagen ägs gemensamt av de arbetande och produktionen planeras utifrån behoven och inte för att maximera de  enskilda företagens överskott. Bakom en sådan marxistisk kritik ligger ofta att man anser att skillnaderna i inkomst mellan de olika kooperativens medlemmar med tiden utvecklas till klasskillnader och att kapitalismen så småningom uppstår igen.

Schweickart argumenterar för att de faror som målas upp av kritikerna är överdrivna. Han ser (eller såg) positivt på den kinesiska modellen efter Deng Xiaoping, trots dess demokratiska brister, och underskattar, tycks det mig, kraftigt de klasskillnader som uppstått  med dagens kinesiska politik. I en artikel, "Rethinking socialism: what is socialist transition?",  av ett par kinesiska kritiker av den nuvarande kapitalistiska politiken, beskrivs övergångssamhället till socialismen som bestående av en blandning av socialistiska och kapitalistiska aspekter. Kampen mellan olika politiska linjerna resulterar i att någon av dessa dominerar och så småningom får överhanden.

Beskrivningen av folkkommunerna är speciellt intressant med tanke på att de kan ses som praktiska exempel på de kooperativa företag som Schweickart förespråkar. Kommunerna var socialistiska eftersom de möjliggjorde gemensamma investeringar i stor skala i t.ex. bevattningsanläggningar. I  framtiden  skulle de ha kunnat smälta ihop med den industriella ekonomin i städerna. Det "kapitalistiska" elementet var de växande skillnaderna mellan rika och fattiga folkkommuner. Skillnader som till stor del  berodde på faktorer som jordens bördighet, läge o.s.v som gynnade vissa och missgynnade andra kommuner. Inkomst efter arbetsprestationer, för att inte tala om inkomst efter behov, förverkligades alltså inte. Det fanns alltså potentiellt två riktningar, en framåt, och en bakåt. Deng som representerade den "kapitalistiska vägen" upplöste som bekant folkkommunerna, varvid ojämlikhet och fattigdom på landsbygden ökade kraftigt.

Styrkan i Schweickarts modell är dess "realism". Det olösta problemet med en omfattande planering uppstår inte, eftersom marknaden som bekant fungerar någorlunda för att fördela resurser. Det är alltså svårt att se varför modellen inte skulle fungera, i varje fall under en viss tid. Men Schweickarts åsikt att den "kooperativa" egendomen inte skulle behöva utvecklas till "hela folkets" egendom är diskutabel. Han tycks underskatta motsättningarna som troligen uppstår i hans kooperativa samhälle.

I debattboken om marknadssocialism jag nämnde, närmar sig förespråkare och kritiker i viss mån varandra. Kritikerna erkänner att troligtvis tar det lång tid , tiden 60 år nämns, innan marknadsmekanismen har upphört att verka efter övergången till en socialistisk regim. Under denna period borde något som liknar Schweickarts "ekonomiska demokrati" kunna fungera. Därefter kan man tänka sig en övergång till en rent socialistisk, planerad ekonomi, som efter en ännu längre tid gradvis övergår i stadiet med "åt var och en efter behov".