På denna sida finns preliminära uppgifter från valmyndigheten för alla s.k. övriga partier, som ställde upp i riksdagsvalet. Jag konstaterar att det parti som jag röstade på själv, "Sveriges Kommunistiska Parti (SKP)", fick 97 röster i hela riket, en c:a 40 %-ig ökning från förra valet. Det går framåt...
Piratpartiet var förstås störst av de övriga partierna med 2762 röster (0,48 %). Men jag ser att tyvärr missade jag i mitt förra inlägg att det fanns ett annat rött parti förutom SKP, som ställde upp, nämligen "Rättvisepartiet Socialisterna", som fick hela 230 röster. Nackdelen med dom är att tyvärr har dom ett alldeles för mesigt namn för min smak :-)
Bland de partier som inte beställt valsedlar finns ett par med schyssta namn, "Kommunisterna" och "Kommunistiska Partiet". Tyvärr står det inte hur många röster de fick.
Det är mig en gåta varför Kommunistiska Partiet (f.d." errarna") inte offficiellt ställer upp i riksdagsvalet. Hade dom gjort det, så hade dom säkert blivit överlägset störst bland de illröda partierna.
Skriver jag det här bara för att vara rolig? Absolut inte! Kinas Kommunistiska Parti bestod av en handfull personer 1921, och redan 1949 hade man tagit makten i ett land med en halv miljard människor. Så håll modet uppe, alla ni illröda drömmare - framtiden är er!
Alla kommunistpartier har förförts av den postmoderna eran, när 40-talisterna tog över roderet blev kampen lite mindre konkret. 40-talisterna var inbyggt sekteristiska och merparten av organisationerna som de tog över fick dålig återväxt. Inte en medveten princip, deras manér alienerade de yngre generationerna och marginaliserade dem bara genom sättet att vara.
SvaraRaderaDe har en möjlighet att konkretisera kampen, men ingen gör det. De slåss på den postmoderna spelplanen, de slåss om ord och abstraktioner så som "kommunism", "rättvisa" osv. Inte ens de som följer dem vågar tro på att det finns en reell plan att nå fram till de orden. Har den postmoderna eran fört något gott med sig, så är det att tron på goda föresatser är döende. Bedömningen blir materialistisk, min plånbok, finns det något utrymme för MIG i politikernas planer.
Men deras kamp kan vara konkretare än någonsin. De skulle kunna utnyttja alla de kommunistiska sleeper agents som finns i alla nivåer av vårt samhälle. De är mycket kompetenta, då deras studier och deras karriär hade ett högre syfte, revolutionen behöver personer av alla sorter. Jag har mött dem överallt, jag har mött dem i de högsta nivåerna av akademien, jag har mött entreprenörer bland dem.
Presentera första femårsplanen. Bygg den på verklig data. Skapa en tjänst för denna plan, en plats dit sleeper agents kan sända stulna budgettar från alla företag och banker i vårt avlånga land. Bygg en konkret plan, den har makt i sig själv. Visa er som något annat än testuggande idealister.
Intressant.
RaderaJag ser i och för sig vissa likheter mellan dina tankar och en klassiker som "Vad bör göras?" av Lenin från 1902. (Tyvärr tror jag inte att de testuggande idealisterna läser gamla klassiker, så dom kan vi räkna bort...)
Och jag ser vissa likheter mellan Martins program och frimurarnas.
SvaraRaderaHa ha. Men jag älskar tanken på dessa "kommunistiska sleeper agents som finns i alla nivåer av vårt samhälle".
RaderaMen jag antar att Martin inte heller menar att dessa "kommunistiska sleeper agents" är medvetna om att det är det de är.
Det jag syftade på med Lenins "Vad bör göras?" är att Lenin menade att det ryska socialdemokratiska arbetarpartiet inte skulle begränsa sig till de frågor som arbetarna hade omedelbart intresse av, som löner och arbetsförhållanden. Utan att RSDAP borde uppmuntra även till synes osannolika oppositionella som missnöjda inom adeln och prästerskapet - och stödja dem i deras kamp!
En dogmatisk kommunist skulle förstås då invända att "Lenins bolsjeviker kämpade ju mot tsarismen, och då var det tillåtet att sluta taktiska allianser med borgare och svartrockar. Men idag är läget helt annorlunda! Klass mot klass!" Bullshit, säger jag då bara - de enda som tjänar på att det här samhällsystemet fortsätter t är några hundra, kanske tusen snorrika spekulerande bankirer, finanskapitalister och Wallenberg.
Det lilla problemet med Martins resonemang är att hemliga organisationer och sammansvärjningar fungerade någorlunda fram till kanske 1840-talet. Sedan dess krävs ett radikalt arbetarparti, som kan organisera och utnyttja missnöjet även inom medelklassen och splittra överklassen. Tyvärr har vi inget sådant parti idag som förmår utgöra den här magneten för missnöjet inom alla samhällsklasser.
En del av svaret på "vad bör göras?" kanske står att finna i "Vad bör göras?" från 1902? Givetvis måste med hänsyn taget till att den skrevs i ett annat historiskt läge. Men det finns stora likheter också: behovet av en kommunistisk rörelse som kan organisera motståndet och rikta det mot rätt håll.