Daniel Suhonen och "vänstervinden"

I Debatt i  dagens DN kommenterar Daniel Suhonen och Enna Gerin valresultatet. Kontentan av analysen är att "En markant vänstervind gick S fullständigt förbi". (Jag kommer i fortsättningen av praktiska skäl bara att hänvisa till Suhonen. Ursäkta Enna!)

I förra inlägget ställde jag mig kritisk till Johan Ehrenbergs som jag tycker grundlösa och hejdlösa optimism om läget. Men Suhonen & co. tycks ha mer på fötter när de talar om vänstervinden. De hänvisar till statistik som visar att svenska folket inte vill ha alliansens nedrustning av den svenska s.k. välfärden. Och det stämmer förstås.

Men tittar man på valsiffrorna så är det uppenbart att valet resulterade i att högeralliansen visserligen led ett svidande nederlag, men att det inte var till "vänstern" som de tappade rösterna gick, utan till den råaste högern, sverigedemokraterna.

Detta ser förstås Suhonen, men för att förklara valresultatet för han in en ny "axel" vid sidan om vänster-högeraxeln. Det är en sorts ideologisk skala som går från "Grön/Alternativ/Libertariansk" till "Traditionell/Auktoritär/Nationalistisk".  Idén är inte ny, men känns för mig lika dödfödd som vid tidigare försök.

Det är klassmotsättningarna som är grundläggande, medan de ideologiska skillnaderna till större delen är avspeglingar av de ekonomiska skillnaderna. Nostalgi och nationalism används gärna av högern som vapen i klasskampen (men har även i vissa lägen även använts taktiskt av vänstern - en farlig taktik förvisso!).

Suhonen har givetvis rätt i att det finns en enorm potential för en verklig vänster. Men tyvärr är det svårt att se vilken politisk kraft som idag skulle kunna bilda denna verkliga vänster. I dagens läge vågar inte ens kommunister använda ordet "kommunism" öppet. Det kommer att ta lång tid för denna verkliga vänster att få självförtroende och  materialisera sig.  Men det  är ju inget skäl för att börja nu. (De enda små groddar till en kommunistisk vänster jag kan se för närvarande lider ännu så länge av svårartade barnsjukdomar.)

Medan Suhonen tillhör vänstern inom socialdemokratin, så förknippas Johan Ehrenberg  med en till partierna obunden, men ändå i grunden socialdemokratisk ideologi. Även om skillnaden inte är så stor mellan dem, så finns den där. Det kan vara värt att fundera över den skillnaden. Är Ehrenberg "bättre" än Suhonen, t.ex.?

Suhonen och en sådan socialdemokratisk debattör som Göran Greider är också oerhört kritiska mot partiledningens högerpolitik. Man kan undra om de gör mer skada eller nytta när stannar kvar inom detta nyliberala högerparti.

Fungerar de inte bara som alibin för partiledningen? Eller gör de ännu nytta som språkrör för en vänsteropposition inom Partiet (fast hur verklig är denna opposition?)  De kommer ju faktiskt ut i offentligheten med sina åsikter. Jag har svårt att ha en bestämd åsikt i denna fråga. Dessutom bestämmer de ju faktiskt själva när vill lämna det sjunkande skeppet...