Ett nytt europeiskt projekt eller bojkott?

De europeiska "vänsterpartierna" har utformat en gemensam linje inför årets EU-val i Madrid. Det är förvånande och rätt imponerande med tanke på att det bland dessa partier traditionellt funnits helt olika uppfattningar: att gå ur EU eller att arbeta inom EU för att reformera unionen.

Frågan om en praktiskt vänstertaktik gentemot EU är inte lätt. EU är en nyliberal konstruktion och består av "monopolens gemenskap". Men är inte krav i enskilda länder som Sverige, Storbritannien och Grekland på att gå ur EU,  utslag av trångsynt nationalism? Varför inte arbeta solidariskt för ett rött  Europa istället? Att splittras i denna fråga verkar nästan vara oundvikligt.

"Moreover, since more than 60 years of expanding “Europe” have created a European sphere of decision making to which all forces must relate; at what level, national and/or European, should they fight for their proposals to be implemented,?

Even the most “Eurosceptic” formations face this question. Hence parties that are opposed to any expansion of European institutions find themselves putting forward proposals for European minimum standards with regard to wages, working conditions and protection of the environment. But how should the shared idea of a “social and environmental Europe” be implemented? Through multilateral agreements among member states or through EU bodies or some combination of both?"

Madriddokumentet kräver nu efter Maastrichtavtal och ett alltmer odemokratiskt EU, ett "nytt europeiskt projekt":

" a break in order to found a new European project, one which is based on the interest of the peoples and respect for their sovereignty…our goal is to break with this [neoliberal] consensus through the convergence in action of the various political forces that exist in the European countries, struggling in the street and in the institutions, with an anti-capitalist perspective.

Bl.a. Jan Myrdal har i Sverige pläderat för en bojkott av EU-valet i maj. Men är inte det liktydigt med handfallen passivitet, och walk-over gentemot högern inom EU?

 "According to opinions polls, if an election were held today the European Parliament would have a large eurosceptic, xenophobic and racist minority, led by the French National Front, the Dutch Party for Freedom (VVF) and the United Kingdom Independence Party (UKIP), along with similar Scandinavian and eastern European outfits."

"The other major pressure making for consensus at Madrid was the recognition that the EL had to do everything to provide tens of millions of disillusioned people with as convincing an alternative as possible for the May 25 European elections, seen not as an end in themselves but as an important opportunity to strengthen social resistance and popular morale, and so help shift the balance of forces in Europe to the left."

 Följande är parollerna, "axlarna",  som antogs (en blandning som synes av "realistiska", "reformistiska" och mer långsiktiga mål, men ännu inte ett direkt socialistiskt alternativ):

Resist austerity: For a new model for social and ecological development;

Give power to the people, for a citizen’s revolution;

For a social Europe, a Europe of rights;

For fair trade with the world—refuse the big transatlantic market;

For a Europe of peace.

Nämnas kan också att Alexis Tsipras från Syriza utsågs att kandidera för ordförandeskapet i EU-kommissionen, vilket med tanke på kritiken mot dagens EU-system inte var något okontroversiellt beslut.