En av mina trätobröder brukar ta avstånd från ideologier - och även från partier, vilket troligen hänger ihop med det förra. Men vad är en ideologi egentligen?
Det kan tyckas som att tanken på ideologiernas fördärvlighet stämmer med 1800-talsmarxisternas tal om den "vetenskapliga socialismen". Men är det inte en besynnerlig och uppenbart felaktig tanke att en "vetenskaplig" analys automatiskt skulle kunna leda till politiska slutsatser? Ett "är" kan aldrig leda till ett "bör" - där måste vi erkänna att David Hume hade i grunden rätt.
Men jag tror inte att man ville ersätta "ideologin" med vetenskapen inom den tidiga, marxistiska socialdemokratin. Man eldade ju faktiskt massorna med visioner om ett samhälle utan fattigdom och förtryck. Det var inte så mycket Kapitalet som lästes utan snarare Kommunistiska Manifestet, med sina appeller till Proletariatet i hela världen att enas i kampen för en bättre värld.
Det "vetenskapliga" i socialismen var snarare att ideologin utgick från en beskrivning av samhället och att de revolutionära appellerna riktades bara mot de klasser som hade intresse av förändring. Vädjanden till de maktägandes idealism och moral dömdes realistiskt ut som dömda att misslyckas.
Det vi brukar beteckna som ideologier består till 90 % av beskrivningar av verkligheten, samt av mer eller mindre sammanhängande förklaringar av denna. Den moderna rasismen utgick t.ex. inte från en idé om att vissa raser är mindre värda än andra. Tvärtom, det var en slutsats som drogs utifrån vad man trodde var den biologiska vetenskapen. Felet med den "vetenskapliga rasismen" var att den hade fel i sina påståenden om verkligheten. Att rasismen användes för att motivera imperialismen betyder inte att imperialisterna inte trodde på den.
Liberalismen utgår på ett liknande vis från att ett samhälle som styrs av marknadskrafterna fungerar bäst. Och därför bör man politiskt se till så att Marknadens osynliga hand får maximalt spelrum.
Men borde inte en (vulgär) marxist säga tvärtom, att liberalens ideologi bara skenbart beror på hans uppfattning om hur verkligheten är beskaffad? Istället skulle liberalen vara offer för "falskt medvetande" Och den egentliga orsaken till hans vurm för marknaden är i själva verket hans profithunger.
Och visst finns det cyniska liberaler, som egentligen inte tror på sin ideologi. Men det förändrar inte saken. I den s.k. ideologiska kampen är det i första hand den liberala ideologins verklighetsbeskrivning som måste kritiseras, inte liberalernas eventuella skumma motiv.
För socialismen är också verklighetsbeskrivningen avgörande. Det är den som ger övertygelsen om att Historien står på vår sida. Det hoppet, eller snarare tron, är nödvändig för att motivera oss i kampen för ett rättvist och förnuftigt samhälle. Det var den tron som drev miljoner människor på 1800- och 1900-talen att bekämpa fascism, imperialism och kapitalism. Och denna "ideologiska" tro på framtiden, grundad i en övertygelse baserad på fakta, behöver komma tillbaka, om mänskligheten ska kunna överleva.
Förmodligen syftar du på mig. Jag tar inte avstånd från ideologier, bara tycker att man ska vara lite misstänksam mot dem - och framför allt inte bygga organisationer på dem. Organisationer bör byggas på intressen. Arbetarrörelser, inte socialistiska partier, Miljörörelser, inte ekologistiska partier. Kvinnorörelser, inte feministiska partier.
SvaraRaderaIdeologin splittrar, handlingen enar, som man sa förr.
PS jag kanske ska exemplifiera:
SvaraRaderaMin misstänksamhet mot ideologier är förstås en ideologi det också. Men jag skulle absolut inte vilja bygga organisationer på detta. Organisationer vill jag bygga utifrån politiska mål - försvara välfärden, få bort fossilsamhället, eller varför inte bryta oligarkins makt. Inte på att försvara den korrekta, felfria ideologin.
Hm, men på vad grundar du dessa politiska mål? Antagligen på en beskrivning av verkligheten, på en teori om varför den ser ut som den gör, och en uppfattning om vad som borde och vad som kan uppnås på kort och lång sikt.
RaderaAlltså grundar du dina mål på en ideologi. Det är bara det att du inte vill kalla din ideologi för något som slutar på "ism"...
Inom naturvetenskap gäller 'är', inte bör. Naturlagar är som de är. Men 'är' kan leda till 'bör' om vi lämnar naturvetenskap och i stället övergår till samhället och samhällsvetenskap. Därför kan det vara rimligt att tala om 'vetenskaplig socialism', nämligen om det handlar om socialism som studerar de verkliga förhållandena och drar slutsatser av dem. Samt - och detta är viktigt - är beredd att korrigera sina ståndpunkter om verkligheten förändras eller blir bättre känd. Alltså att man ser vetenskap som en process där bitar tas bort eller faller ifrån. Men det är ju där mycket av problemet ligger (och det gäller inte bara för socialister): det går prestige och karriär i att försvara vissa slutsatser, och därmed bromsas den vetenskapliga processen upp.
SvaraRaderaEtt ytterligare problem med samhällsvetenskaper är ju att de som ägnar sig åt den tillhör olika samhällsklasser. De är inte bara iakttagare utan också aktörer och kan inte vara opartiska.
RaderaMen en finess med den "vetenskapliga socialismens" ideologi är att enligt den tjänar Sanningen Proletariatets långsiktiga intressen, och därför bör man sträva efter att beskriva verkligheten så objektivt som möjligt.
Björn: Möjligen har benämningen "vetenskaplig" råddat till det. Samhällsvetenskap är ju så oändligt mycket mer ungefärlig än naturvetenskap; man kan inte bekräfta några slutsatser inom samhällsvetenskapen med att köra utvecklingen i repris och ändra ett eller annat ingångsvärde. Det är detta som gör neoklassisk ekonomi så patetisk - man "har hellre absolut fel än ungefär rätt" som Amartya Sen häcklade dom.
SvaraRaderaJag tror att många som antar sig verka i Marx' efterföljd har övertolkat vetenskaplighetsbegreppet och tror sig ha kommit fram till absoluta sanningar som ska försvaras till varje pris. Men det är klart, bygger man organisationer runt sina antagna sanningar förstärker man prestigelåsningarna eftersom man då också måste försvara ett organisationsintresse med alla de maktpositioner detta har skapat.
Ytterligare ett skäl till varför jag misstror organisationer som bygger på ideologi.
Ja, den "vetenskapliga socialismen" är inte "bevisad" innan anhängarna av den en gång i framtiden sett till att dess "profetia" om kapitalismens ersättande med kommunismen har förverkligats. Att bevisa denna "absoluta sanning" går inte på något annat sätt... Ändå måste man (enligt den "vetenskapliga socialismen") utgå från denna ännu så länge obevisade sanning i sitt handlande.
RaderaMen alla andra detaljer - om hur denna kommunism ska se ut och hur vägen dit ser ut är föremål för diskussion och olika uppfattningar. På det området finns bara relativa sanningar som ständigt måste omprövas.
Man kan förstås också göra ideologi till föremål för organisering - ungefär som man gör i det postautistiska ekonomiska nätverket, eller World Economics Association som man kallar sig sen man har organiserat upp det. Men där slåss man för pluralism i tänkandet, och för att knäcka neoklassikernas monopol.
SvaraRaderaSen kan man snäva in det ännu mer, som i The Other Canon, och erbjuda ett alternativ till den neoklassiska kyrkan. Men där håller man sig till akademin, man försöker inte bilda en maktorganisation som håller The Other Canon som en sanning som prackas på folk.
Däri skillnaden. Ideologier är ok, om man är lite misstänksam mot dom och öppen för omprövningar, och partier är ok. Men inte att bygga partier på ideologiska sanningar. Arbetarrörelsen var större och mer spännande innan den klövs 1917 i två ömsesidig uteslutande sanningar som mest slogs mot varandra.
Visst håller jag med om att ideologier kan spela en negativ roll. Ska vi försöka analysera när den har det?
RaderaNär striden stod mellan de som ville hålla fast vid den gröna ideologin mot de som var "realister" så var väl de "ideologiska" att föredra? De som ville "påverka den praktiska politiken" åstadkom inte mycket!
När den socialdemokratiska högern ställde upp på sina egna imperialistiska borgerskaps sida 1914, så var väl de som höll fast vid "ideologin" om den internationella solidariteten att föredra?
När olika marxist-leninistiska bokstavssekter utkämpar pinsamma strider med citat från Marx och Lenin,så är det förstås negativt. Men bakom den religiösa trosvissheten, handlar det nog oftast - när man skalar bort det "ideologiska" tugget - i botten om olika uppfattningar om den politiska verkligheten och om hur man borde handla, alltså om den politiska "linjen". Exempel är här den olika synen på Syrienkriget. Trotskister av olika schatteringar hamnade i helt olika positioner, trots sin gemensamma, ideologiska "ism".
Sekterismen handlar, tror jag, inte om att man har en ideologi, utan om att den gamla politiska analysen inte längre stämmer och att man inte förmår inse att läget förändrats. Eller helt enkelt inte lyckas förstå det nya läget.
Sekterism uppstår när man tror att det går läsa ut en handlingslinje för dagens situation utifrån skrifter av någon gammal död auktoritet. Sådan lat fundamentalism frodas förstås lättare när det faktiskt är objektivt svårt att bryta sin politiska isolering och idéerna går rundgång i en liten grupp.
70-talsvänstern hade knappast lyckats göra så mycket åt den nyliberala offensiven, hur icke-sekteristisk den än förmått var. Men att den helt reducerades till små sekter berodde nog också på inneboende svagheter i den. Där var nog en faktor just övertron på att svaren redan fanns inskrivna i en färdig "ideologi", i en "ism". Men grunden för denna övertro var även här "materiella" faktorer, som rörelsen dominerades av studenter och ungdomar. det berodde inte på dumhet eller ond vilja.
Visst är det så, men det finns ytterligare en aspekt på det.
RaderaFramgångsrika politiska partier representerar inte en ideologi utan ett intresse. Moderaterna representerar kompromissen mellan kapitalister och övre medelklass, sossarna representerade förr kompromissen mellan arbetare och offentliga funktionärer (idag representerar de väl snarare kompromissen mellan offentliga funktionärer och kapitalister), centerpartiet representerade bönderna - de skulle ha mått bra av att representera en kompromiss mellan bönder och andra landsbygdsbor men det tåget missade de.
Det finns flera olika möjliga ideologier för hur dessa intressen ska tillgodoses. Ett politiskt parti mår bra av att låta dessa konkurrera med varandra. Det kan ju tänkas att man misslyckas på ett vis och måste ompröva sig.
Dessutom tror jag att appellen blir starkare. Få människor kan identifiera sig med en ideologi, desto fler kan identifiera sig med ett intresse. Strikt ideologipräglade partier har sällan nått över fyraprocentspärren.
PS apropå 70-talsvänstern: Jo, visst hade de nått längre om de inte hade drunknat i gräl mellan ideologiska sanningar. Visserligen handlar Frances Tuuloskorpis lilla historia på http://francesblogg.wordpress.com/2011/08/13/kampen-och-ofarliggorandet/ om 80-talet men den klargör hur fel de arbetade. De hade ett religiöst förhållningssätt, inte ett politiskt. De var främst intresserade av att inskärpa sanningar, inte av att nå resultat.
RaderaJag tror du har rätt i att de parti(er) vi är intresserade av inte bör slå fast att de "utgår från marxismen" eller någon annan ism. Den insikten kan man faktiskt hitta hos en del "sektvänster" idag!
RaderaDet politiska partiet vi önskar (?) måste rymma personer från olika ideologiska traditioner, inklusive anarkistiska, gröna och kommunistiska. Syriza är ett exempel på att det går, även om även det partiet också mycket väl kan duka under frestelsen att administrera istället för att förändra.
Men utan personer från en marxistisk tradition tror jag inte det finns någon möjlighet att ett sådant parti kan bli framgångsrikt. Just för att marxister utgår från en materialistisk analys och inte från "ideologier".
Vad gäller 80-talsvänstern, så var dessa (mest) trottar hopplöst sektifierade. På 70-talet fanns det fortfarande hopp att det skulle växa fram en seriös vänster. Men den förmådde inte förstå vad som hände i världen: högerns offensiv och de stora förändringarna i världsläget med t.ex. den oväntade alliansen mellan Kina och USA.
Hej! Är du bekant med den här bloggen, som applicerar ideologikritik utifrån Althusser och Zizek? Mycket läsvärd.
SvaraRaderaideologikritik.wordpress.com
Tack för tipset!
RaderaJag tittade på några texter, och måste erkänna att jag inte förstod så mycket, kanske beroende på en för mig obekant terminologi. Ordet "interpellation" används t.ex. mycket i en speciell betydelse, som jag hade velat få förklarad.
Men jag ska försöka lite till :-)