Vad är det som kan få det nuvarande, dödsdömda världssystemet att ersättas av något bättre? Det krävs rimligen både massrörelser och politiska organisationer med program. Men att sluta sig samman i små grupper av renläriga, likasinnade och isolera sig från det omgivande "tjuvsamhället" har aldrig lett någonstans. Därför är det oroande att se sådana sekteristiska tankegångar som i inlägget "Kritiken, Ekis Ekman och nyliberalismen" på Oktoberrörelsen hemsida.
Den text som Kajsa Ekis Ekman skrivit i DN får mild kritik, vilket är rimligt, men skribenten tycks anse att det är rent principiellt är fel att publicera sig i borgarpressen!
"DN vill givetvis framstå som öppen, demokratisk och opartisk – just
detta, att vara sakliga och opartiska, i kontrast till de som är drivna
av agendor, är något liberaler gärna säger sig vara. Att det inte
stämmer behöver knappt sägas. Likväl finns det alltid gott om personer
som ställer upp på borgarnas spel, som ger legitimitet åt deras
självbild.
Givetvis kan DN kosta på sig att publicera även anti-kaptitalistiska
alster, åtminstone i kulturbilagan och vid tidpunkter då inte spelar
någon roll. På så sätt framstår tidningen som balanserad. All den
högerideologi som förs ut i den vanliga rapporteringen, i inrikes- och
utrikesnyheterna, i de ekonomiska artiklarna, de politiska ”analyserna”
osv. kan legitimeras med att även andra ståndpunkter får komma till tals
– men givetvis inom den borgerliga toleransens gränser.
Ekman agerar glatt nyttig idiot."
Visserligen tas det hårda omdömet "nyttig idiot" tillbaka något med konstaterandet att "Den som fullt praktiserar sin renlärighet svälter snabbt ihjäl" men budskapet är ändå klart: den som lyckas få in kritik av kapitalismen i en borgartidning hjälper bara till att stärka legitimiteten hos systemet! Att få potentiellt hundratusentals läsare att tänka till de få gånger man har möjlighet till det, är alltså bara kattskit jämfört med de hundratals man når med sina egna skrifter.
Är det lönt att ens försöka argumentera mot sådana barnsligheter? Kapitalet behöver inget SÄPO med infiltratörer och provokatörer om "revolutionärerna" frivilligt själva avstår från möjligheter till att få ut sina synpunkter?
Jag skulle vilja rekommendera "maoisterna" i Oktoberrörelsen att åtminstone börja läsa den ytterst osekteristiske Maos skrifter. (Naturligtvis inte för börja "ringa in städerna från landsbygden", utan för att förstå de principer som vägledde honom. - Är det kanske bäst att tillägga...)
Marxismen består av ett permanent plundrande av borgerliga kunskapskällor, och sedan efter bearbetning att försöka prångla ut lärospånen igen överallt där det går. Det skall inte kunna gå att göra en grundlig analys av det samtida samhället utan att använda marxismen - det var därför Arnold Ljungdahl kallade marxismen 'lejonkulan' dit alla spår leder ... men inga därifrån. Tycker att vännerna (?) i OR förivrar sig och inte ser möjligheterna. Det går faktiskt att berätta viktiga saker utan att omedelbart koppla till en uppmaning om revolution. Berättar man på ett bra sätt kanske många läsare ändå börjar tänka åt det hållet. Skulle tro att exempelvis en del av Cervenkas artiklar i Svenskan fått en del folk att börja fundera över systemets hållbarhet.
SvaraRaderaJag råkade i samtal med ett par Jehovas vittnen igår under min dagliga promenad. Dom var inte alls några dumhuvuden, och det gick att resonera med dem.
SvaraRaderaMen de hade som vanligt en svag punkt: de inser inte att deras tolkning av bibeltexterna är just deras tolkning. De inbillar sig att de har fått en snuttefilt i Bibeln, som på något sätt tolkar sig själv i deras huvuden, precis som vissa "marxister" tror att de fått en snuttefilt i marxismen.
Problemet med OR är nog ändå inte att de tror blint på de klassiska klassikerna, som de inte verkar ha läst, utan att de okritiskt utgår från den tolkning som gjorts av den karikatyr på "maoismen", som dök upp efter Maos död. En tolkning som mer liknar 1800-talsanarkismen, än den traditionella marxismen.
OR:s sida om marxismen-leninismen är ännu 'under utarbetande', och det verkar som om man får ta en del av vad som står på hemsidan i övrigt som individuella meningsyttringar. De har inte snackat ihop sig om allt som det verkar. Nu har man vårkonferens och deltagarna antas studera Stalins föreläsningar om leninismen. Vet inte om det kan vara en fingervisning åt något håll. Stalin känns ju på något sätt 'träigare' än gamle ordföranden Mao.
SvaraRaderaVad det gäller maoismen som utvecklad filosofi är den kanske inte så framstående. Vi har ju doktorn i Kanada, men jag undrar hur representativ han verkligen är? Rätt vad det är kanske Partiet tycker att han har tänkt för mycket!
Tja, OR är väl något som utvecklas, vilket jag tycker är intressant och kommer givetvis att följas med intresse. Man kan hoppas att det inte blir en tendens att be andra vänsterkrafter hålla käften. Att de inte hamnar i det som så många andra gjort före dem, att markera emot andra vänsterorganisationer snarare än emot kapitalet. Kampen splittras bara om vi släpper bollen med blicken och tittar på varandra istället.
SvaraRaderaBildar man en organisation utifrån en ideologi, och inte utifrån ett handlingsprogram eller ett intresse, så blir det väl därefter. Dvs en samling doktrinärer.
SvaraRaderaDet är väl helt ok i och för sig, men frågan är om det har något intresse för alla oss andra.
Det finns ytterligare ett alternativ, att bilda en organisation utifrån ett "långsiktigt handlingsprogram", där t.ex. byte av samhällssystem ingår. Exempel är de socialdemokratiska partierna, som i och för sig med tiden släppte "slutmålet", och olika varianter av kommunistiska partier. Gröna partier med radikal krav kan väl också räknas dit, även om de varit rekordsnabba med att överge sina gröna maximiprogram.
RaderaSkillnaden mellan just minimi- och maximiprogram är typiskt för dessa organisationer. Men det är klart, om man inte tänker sig några radikla förändringar, så behövs ju inget maximiprogram, och därmed är det ointressant att ens försöka enas om hur de radikala förändringarna som maximiprogrammets formuleringar handlar om.