Brzezinskis "The Grand Chessboard / American Primacy and its geostrategic imperatives" nämns då och då, men borde nog läsas av fler. Brzezinski var säkerhetspolitisk rådgivare till president Carter, och man får en intressant inblick i hur de som utformar amerikansk utrikespolitik faktiskt tänker. De aktuella konflikterna i Ukraina gör boken extra läsvärd, då Ukraina sägs spela en mycket viktig roll i USA:s geopolitik. Rysslands enda chans att återupprätta sitt gamla imperium, är nämligen att få kontroll över Ukraina, varför Väst med alla medel måste förhindra detta! Det får absolut inte uppstå någon rival till USA i Eurasien!
I oktober 2013 hade New Left Review ett specialnummer om "American Foreign Policy And Its Thinkers", där ett avsnitt handlar just om Brzezinskis tankar. Det är inte alls så att dessa "tänkare" har identiska åsikter, speciellt inte om konkreta frågor som kriget mot Irak, eller ens om Ryssland och Kina ska ses som potentiella allierade eller som fiender. Men en sak är gemensam, synen på USA som världens obestridde ledare.
Det är faktiskt lite roligt att se hur odiplomatiskt och cyniskt Brzezinski beskriver USA:s allierade i Europa och Japan som "vassaller, tributgivare och protektorat". Har man en sådan syn så är det inte så svårt att förstå att amerikanska diplomater föraktfullt karaktersierar Sveriges gläfsande utrikesminister som en "liten hund".
Det är behärskandet av den stora eurasiatiska landmassan som för Brzezinski är nyckeln till bevarandet av USA:s hegemoni i världen. Därför får man lära sig mycket om de nya post-sovjetiska (och fortfarande så okända) staterna i Kaukasus och Centralasien. Det kan vara ett tillräckligt skäl för att läsa som en lärobok om ett område som säkert kommer att figurera mycket i nyheterna framöver.
En viktig skillnad för den geostrategiska analysen är den mellan "geostrategic players" och "geostrategic pivots". Exempel på det förra är USA (förstås) och Ryssland och på det senare Ukraina, men även länder som Azerbaijan och Uzbekistan. Tillgången på naturresurser och transportvägar (t.ex. pipelines) i "pivåerna" beskrivs noggrant. "Pivåerna" är instabila bl.a. på grund av etniska motsättningar och det kan hända saker snabbt där. (Obamas asiatiska "pivå", som beteckning för inringningen av Kina, tycks inte ha riktigt samma betydelse som i denna bok.)
Men Brzezinski kan inte räknas till de värsta råskinnen bland dem som utformar den amerikanska utrikespolitiken, de "neokonservativa" under Bush (men som i viss utsträckning finns kvar under Obama, som den beryktade Victoria Nuland). Brzezinskis långsiktiga mål - som ligger flera decennier om inte generationer framåt i tiden - är en värld där USA inte längre behövs som världspolis. I denna utopiska värld har nationer och sammanslutningar av dem lärt sig att samarbeta - av USA!
Men hur motiverar han då USA:s nuvarande roll, där sista ordet i alla viktiga frågor måste ligga i Washington? Det kanske är typiskt för den här typen av intellektuella som tjänar makten, att försvaret för detta känns så tunt och ogenomtänkt. Anledningen sägs nämligen vara att alternativet helt enkelt är "internationell anarki"! Någon aning om att amerikanska affärsintressen skulle ha något att göra med den amerikanska utrikespolitiken tillåter sig Brzezinski inte ha...
Speciellt för just Brzezinski bland alla amerikanska "geostrategiska tänkare" är hans klagan över den "andliga tomheten" i Väst. Den cyniske realpolitikern förvandlas då till någon sorts präst. - Det är ett ömkligt skådespel med tanke på hans iver att med vapenmakt, fast i första hand med diplomati i motsats till de neokonservativa, breda ut och försvara den västerländska andefattiga "materialismen" och "hedonismen" överallt.
Tjejen har ju bott och arbetat i kaukasus i början av 2000-talet så vi har följt konflikterna i regionen. Det är starka historiska etniska konflikter i området. Men de får ny bränsle av imperialistiska konflikter, i USA drömmer man om att skära av Rysslands tillgång till naturresurserna kring kaspiska havet. USA är beredd att liera sig med vilka krafter som helst i regionen för att uppnå detta, främst islamister och Ryssland är beredda att förvandla dem till grushögar för att hindra att detta sker, därför deras eget krig emot terrorismen i Tjetjenien.
SvaraRaderaDet är ingen slump att Sascha i Pravny Sector dyker upp i konfikten i Ukraina, ett resande sällskap för konflikt med Ryssland.
Brzezinski låter som han är en del av "Manifest destiny"-gänget, som på riktigt lobbar för mer krig och USAs världsdominans. De är hatade i USA, men bara bland en del intellektuella som faktiskt vet att de finns, de flesta amerikaner har ingen aning. Men USA var tidiga med sina planer att bryta loss Kaukasus från ryssarna, hittils har det gått sådär.
Vid sidan om de tre kaukasiska länderna Georgien, Armenien och Azerbaijan, så finns öster om Kaspiska havet, de centralasiatiska länderna som är minst lika viktiga för stormakterna: Turkmenistan, Uzbekistan, Kazakstan, Kirgisien och Tadjikistan. Kazakstan är t.ex. etniskt inhomogent, medan Uzbekistans politiska elit drömmar om regional hegemoni, enligt Brzezinski. (Det är symptomatiskt att han inte låtsas om annat än att det är eliter som styr i alla länder inklusive i Väst, men att han ändå skriver om en påstådd "demokrati" i västländerna.)
SvaraRaderaBrzesinski stödjer ju USA:s världsdominans - annars vore det meningslöst att agera rådgivare åt Washington - men han skitar inte ner sig genom att öppet stödja islamistisk terror eller CIA:s "covert operations". Han har gudbevars ett rykte som "intellektuell" och "tänkare" att slå vakt om...
Det praktiska resultatet av USA:s ansträngningar blir att man i den internationella politiken slår vakt om det laglösa 'naturtillståndet' som Hobbes skrev om. Nävrätten gäller - fast man gnäller när man själv får en snyting.
SvaraRaderaProblemet med att USA (därmed också vi) har en defakto olje/energi-myntfot, är att när oljeproduktionen inte längre kan ökas, när andra tar en större del av den olja/gas-marknad som existerar så ser det i excelarken ut som man blir angripen. Det är därför USA pratar så mycket om krig med ryssland, för i excelarken är invasionen redan ett faktum. Att det är för att USAs ekonomi slagit i taket syns inte, man ser röda siffror i sina egna excelark och svarta i andras, därmed är man ett offer för angrepp.
RaderaHär har ni exempelvis en sådan krigsförklaring:
Raderahttp://einarschlereth.blogspot.se/2014/04/umberto-pascali-31.html
Ryssland börjar handla olja och gas i annat än dollar. Det betyder ett offensivt angrepp i de amerikanska excelarken, förutsättningarna för att expandera dollarekonomin genom oljeprishöjningar, ökad oljekonsumtion och ökad produktion begränsas nu starkt. På guldmyntfotens dagar hade detta motsvarats av att Ryssland hade brutit sig in i den amerikanska riksbanken och tagit en betydande andel av guldtackorna där.
(Vissa säger att vi inte har myntfot, men det är nonsens, bara för att man förnekar materiell verklighet, betyder det inte att den slutar existera. Det finns en koppling till verkligheten i ekonomi oavsett verklighetsfrånvända teorier och politik, förnekar man verkligheten så skapar man på sikt en katastrof.)
Det är väl inte riktigt naturtillståndet som USA slår vakt om utan snarare den internationella "ordning" där Leviathan representeras av USA.
RaderaProblemet är förstås detsamma som för en nationalstat som styrs av en absolut härskare, att denne börjar slå vakt som sina egna intressen, snarare än allmänintresset av lugn och ordning. Möjligheten av korruptionen var den svaga punkten i Hobbes utopi. Det här problemet låtsas Brzezinski inte om.