Den här bloggen är från början inspirerad av Immanuel Wallersteins världssystemteori. På sin webbsida fortsätter Wallerstein att hävda att det nuvarande kapitalistiska världssystemet håller på att gå under, och att det kommer att avlösas av antingen något värre eller möjligen något som är mera jämlikt och demokratiskt.
I hans senaste artikel identifierar han en ny, mer kaotisk fas som inträtt i nedgången för världssystemet. Eliterna har tappat kontrollen över skeendet! Och visst finns det dagsaktuella händelser som tycks tyda på det.
Kuppförsöket av en CIA-knuten general i Libyen som pågår f.n. gör att man undrar hur mycket kontroll USA egentligen haft över sina springpojkar i Libyens regering. På den andra sidan verkar det tydligt att Putins inflytande över de s.k. proryska separatisterna i östra Ukraina är minimalt.
Men visst kan skulle man kunna invända att "eliterna" aldrig haft någon total kontroll. USA har rimligen inte på länge haft samma kontroll över sina legotrupper bland Al Qaida och nynazister som de har över sin egen armé. Och man kan ju undra hur nära Tea Party-rörelsen egentligen var att stänga ner amerikanska staten egentligen för att sätta käppar i hjulet för Obama. Det var nog inte helt och hållet det "spel för galleriet" som många på vänstersidan talade om.
"This [världssystemet tills nu] has operated as a top-down political structure, within each country
and geopolitically between countries. The outcome has been an
equilibrium slowly moving upward. Most analysts of the current strife tend to assume that the strings are
still being pulled by Establishment elites. Each side asserts that the
low-level actors of the other side are being manipulated by high-level
elites"
"I do not think that the elites are any longer succeeding in manipulating
their low-level followers. I think the low-level followers are defying
the elites, doing their own thing, and trying to manipulate the elites.
This is indeed something new. It is a bottom-up rather than a top-down
politics."
"[Vi måste] cease attributing what is happening to the evil machinations of some
Establishment elites. They are no longer in control. They can of course
still do great physical harm by imprudent actions. They are by no means
paragons of virtue. But those of us who wish to seek a better world to
emerge from this chaotic situation have to depend on ourselves, on our
own multiple ways of organizing the struggle. We need, in short, less
denunciation and more constructive local action."
Jag kanske inte skall uppfinna konspirationsteorier, men jag tycker mig se Kinas hand bakom mycket, men det är svårt att vara säker, de är diskreta.
SvaraRaderaMen har det inte alltid varit problem med kontroll i unconventional warfare? Världen nu påminner lite väl mycket om Amiga spelet från slutet av 80-talet som hette Balance of Power som gick ut på att man genom statskupper, gerillor, "military advisors" osv skulle ta kontroll över världen. Utan att väcka björnen om man spelade USA.
Men finanskrisen är väl i sig självt ett enda stort monument över tappad kontroll hos eliten? Den begränsar ramarna inom vilken de har råd att spela, den flyttar om i planer, den skapar alla handa gräsbränder och riskerar att falla in i en dödsspiral. En ständigt ökande mängd gräsbränder dyker upp överallt tills man inte kan lösa det med brandsläckning längre utan måste ta till ett helhetsgrepp.
Jag önskar att jag kunde vara lika hoppfull, för jag ser två sidor på kartan, jag ser nazister på bägge sidor, med varierande inslag av strasserism. Vi har Ryssland med Putin, vars chefsideolog är en skum typ som bland annat hämtat intryck från Strasserismen. Vi har västvärlden med sina monokulturnationalister(nazister) av rent fascistiskt slag, en statsmakt som är våldsamt repressiv och som förbjuder demonstrationer, fördriver romer, omvandlar sig i allt större utsträckning i korporativistisk inriktning. Vi har Kina med sitt "Harmonious society", var man på sin plats. Vi har Indien med sina nazister som nu styr landet. Vi har islamister, en rent fascistisk nationalism. Sist har vi på spelplanen sydamerikansk nationalism, där man nationaliserar naturtillgångar och bedriver projekt för att lyfta de fattigaste.
Av de olika nationalistiska/nazistiska strömningarna jag ser i världen är det den sydamerikanska som tilltalar mig mest. (Nämnde inget från afrika, vilket är pinsamt.)
Men spelet har bara börjat och det dyker upp opportunister hela tiden, som kan utmana de etablerade eliterna i en värld som blivit mer flytande. Men jag upplever att vi måste vara redo, vi måste ha en plan, och vi måste vara förmögna att hejda en nazistisk revolution av den typen som genomfördes i Ukraina.
Apropå konspirationsteorier så finns det sådana (närmast på högerkanten) som tror att det är några superrika bankirer som styr det mesta i dagens värld. För mig känns det som en lika orimlig uppfattning som den snarlika teorin om en månghundraårig judisk världskonspiration, bestående av både bolsjeviker och finansmän, i "Sions Vises protokoll". Om dessa "banksters" redan rycker i alla trådar, kan man fråga sig varför de ständigt behöver framkalla alla dessa krig och "revolutioner"?
SvaraRaderaHur ska man se på de nazistiska grupperna, t.ex. i Ukraina? Det är lite för enkelt att säga som i "Sången om reaktionen" att de "uppfanns av kapitalisterna". Men samtidigt så får de sin kraft - och sina pengar - från utomstående krafter. I Ukraina antagligen från inhemska oligarker och amerikanska staten (Nulandavslöjandena om 5 miljarder dollar till "demokratiutveckling"). Jag är nog mer förvånad över hur osjälvständigt gentemot sina finansiärer, som grupper som Al Qaida och nynazisterna uppträder. Idag läser jag t.ex. att islamisterna i Syrien snällt bekänner sig till demokratin - i utbyte mot vapen från USA att störta den lagliga regeringen med. Har dessa jihadister ingen stolthet :-) ?
I Ukraina är inte alla nazistiska grupper helt lydiga, vissa har strasseristiska inslag. När man genomför nazistiska revolutioner verkar "de långa knivarnas natt" vara en närmast mekanisk nödvändighet för att upprätta förtroendet för den nazistiska staten. Men idag beslutades om att upphöra med antiterroroperationer i Ukraina, vilket kanske innebär att de nöjer sig med en bit av Ukraina. En mer pessimistisk syn på det hela vore att det är dags för mer "uncinventional warfare" i östra Ukraina.
RaderaAl Qaida och islamisterna är ju så insyltade med USA att den ene i praktiken inte klarar sig utan den andre. Den oönskade islamistiska terrorvågen var väl tappad kontroll, kanske till följd av att USA inte behövde dem lika mycket längre, så det blev lågkonjuktur i terroristbranschen. Ingen bransch mår bra i en lågkonjuktur. Men de är opportunister och vågar bita den hand som föder dem, så det är en riktigt farlig knähund. Dessutom har elitens minskande kontroll medfört att andra opportunister börjar mixtra med sin egen agenda i den muslimska världen.
Vi lever i förvirrande, men intressanta tider.
Jag undrar om överheten hade nån kontroll ens på den gamla goda tiden på 60-talet. Varför skulle t.ex. latinamerikanska överstar ens då ha ansträngt sig särskilt för att behaga pappa USA? Det behövde de inte, det var bara att hota med Castro så fick de allt de ville ha.
SvaraRaderaDen brasilianska industrialiseringen, till exempel, fortgick med oförminskad nationalistisk kraft under hela militärdiktaturen. Och på samma sätt utövade den sydkoreanska militärregimen utpressning med Kina för att få USA att acceptera dess nationalistiska anti-USA-politik.
Vanligt folk kanske säljer sig till en politisk patron för reda pengar om de är mycket illa ute. Men i så fall som individer, inte som grupper eller kategorier.
"Eliterna" har förstås aldrig haft total kontroll. Annars skulle det ju inte stämma att "historien är historien om klasskamp". Men vad jag förstår så menar Wallerstein att dessa eliter idag har så lite kontroll att en kvalitativ förändring skett, från relativ ordning till mer eller mindre kaos.
RaderaJag tycker nog inte att W. har tillräckligt med belägg för den tesen ännu.
En del menar att supermakten USA under senaste tid misslyckats med det mesta: Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien, Ukraina. Medan andra anser att det just är "failed states" som är USA:s mål. Men det kanske varken är det ena eller det andra, utan något mittemellan. Så länge olja, råvaror och profiter flyter tillbaka till hemlandet så har man lyckats acceptabelt bra.
Irak måste i och för sig ses som ett nästan totalt misslyckande: ett land dominerat av Iran, och där amerikanska oljebolag inte har mycket att säga till om längre. Här stämmer Wallersteins tes bra. Men knappast ännu i Ukraina, där det politiska målet att isolera Ryslland uppnåtts i Väst. Om man lyckas lägga beslag på Ukrainas rikedomar i framtiden återstår väl att se. Det förutsätter nog en period av våld à la Syrien, som förresten USA ännu inte gett upp.
Mer än så: det finns aldrig någon som kontrollerar någon annan. Alla har alltid sina egna agendor. Ibland stämmer de överens med någon annans, och då kan man samarbeta. Även om "stämmer överens" ibland baseras på hot och direkta penningbelöningar (som ju givetvis överklassen har större möjligheter att spela ut än vad underklassen har).
RaderaDet gäller t.ex. i samspelet mellan överklass och fascister. De har gemensamma motståndare men jag tror man ska akta sig för att se fascister som enkla agenter. De har sin egen agenda som inte helt stämmer med överklassens. Främsta motivet för den enkle medlemmen tror jag är beskydd när det vanliga samhället krackelerar, ungefär som man går med i Hells Angels.
Jo, kontroll är alltid bara en vanföreställning, något man upplever sig ha. Desto större system, desto större tidsrymder man anser sig kontrollera, desto större vanföreställning är tron på kontroll, det är termodynamikens andra huvudsats.
RaderaMen, man kanske inte skall tala om kontroll som faktisk kontroll, då det inte finns, utan snarare om föreställningen av kontroll. Det påverkar ju eliternas agerande, det som skett är kanske inte tappad, aldrig existerande, kontroll, utan snarare tappad tro på den egna kontrollen. Det får samma effekt på agerandet hos den som tror sig ha kontroll. Man ändrar om i planer, man ändrar parametrarna för sitt agerande, man prioriterar om och börjar agera defensivt. Med kvantitativ metod sitter man och projicerar "här och nu" in i framtiden genom att extrapolera i statistisk data, när de projicerar från en kris snarare än från en högkonjuktur, så agerar de på grundval av dessa beräkningar helt annorlunda. Samtidigt gör ju ett vacklande självförtroende hos eliten att opportunister dyker upp och ökar extropin i systemet ytterligare, skenkontrollen tappas än mer.
Jag skulle nog inte vilja kasta bort begreppet "kontroll" helt och hållet. Att säga att ingen har kontroll över någon annan är väl ungefär som att säga "makt" inte existerar.
RaderaMen makt och (relativ) kontroll finns, även om det det finns en skala från våld och hot om våld, ekonomiskt tvång, ideologisk påverkan ("hegemoni"), rena mutor o.s.v..
Wallersteins tes (som jag försöker begripa vad den egentligen går ut på) går ut på att politiken ändrats från "top-down" till "bottom-up". Som om överklassens springpojkar börjat bestämma dagordningen, och agerar självständigt, utan att ta hänsyn till de s.k. eliterna som finansierar och försöker styra dem.
Frågan om en sådan vändning är möjlig så länge man ö.h.t. kan tala om "eliter" (i betydelsen "de som bestämmer händelseutvecklingen"). Möjligen kan man tänka sig en kortare, kaotisk period där eliterna tvingas reagera istället för att agera, innan de definitivt försvunnit eller omvandlat sig till en annan typ av eliter i ett annat system. (Som nomenklaturan som omvandlade sig till oligarker, monopolkapitalister med gammal terminologi) I så fall har vi nog ännu inte hamnat i den fasen, tror jag.
Givetvis ingår en viss kontroll i det hela. De rika kontrollerar sina egna handlingar (i viss mån), de bestämmer också därmed vem som har resurser att driva något. Men ordet kontroll betyder ju mer än att man kan ge saker knuffar i olika riktningar, det är mer mekaniskt än så. Alla variabler de kontrollerar utom det egna agerande är lite som att styra på cykeln utan att hålla i styret, det går, men jag skulle inte kalla det kontroll och blir vägen gropig så blir det fort totalt okontrollerat. :)
RaderaTermodynamiskt skulle man kunna beskriva det hela som:
dG=dH ± dS*T
Där dG är systemets totala rörelse, dH är den kontrollerande elitens aktiviteter och dS är antalet frihetsgrader i systemet (okända okända, kända okända osv) T är hastigheten med vilken saker inträffar.
Detta är givetvis nonsens, det är en termodynamikanalogi som neoklassisk ekonomisk teori eller kvantitativ metod i samhällsvetenskap, vilket är pseudovetenskap i den högre skolan.
Argumenterade hos Simsalablunder att våra nationalekonomer är som den lille ungen i farfarsbilarna på Liseberg som krampaktigt håller i ratten och noga styr bilen, helt omedvetna om att ratten inte styr någonting. Mot naturens begränsningar i den materiella verkligheten är eliterna idioterna som tror att de knuffar jorden runt solen...
RaderaWallersteins nyckelmening, som följer ur förståelsen för att det inte är eliterna som styr, är dock den här:
SvaraRadera"We need, in short, less denunciation and more constructive local action."
Dvs något som har varit frånvarande inom den s.k. vänstern i åtminstone någon generation men som har florerat desto mer i miljörörelsen - och nu tack och lov börjar komma tillbaka inom arbetarrörelsens fackliga gren på sina håll.
Se till exempel samlingen på http://www.folkrorelser.org/bygg-landet-igen.html - om man nu får göra självpromotion.