tisdag 17 januari 2012

Tandlösa förslag från nordiska vänsterpartier!

I en artikel i DN, underskriven av Jonas Sjöstedt och fem andra ledare för vänsterparter i Norden, presenteras några förslag för att förhindra att finansiella kriser ska drabba oss, som är oskyldiga till dem. I ett inlägg nyligen, "Vad göra med bankerna", har jag redan kritiserat jag tanken på en bankdelningsslag, som är ett av de tama förslagen.

Det är förvånande att dessa vänsterpartier övergett de gamla förslagen om förstatligande av bankerna. Visserligen leder förstatligande av sig självt inte till någon "socialism". Men om staten styr kreditgivningen, så är det möjligt att ställa politiska krav på vad pengarna ska gå till. Till skillnad från vänsterpartiernas förslag skulle det kunna innebära förbättringar.

Att tro att det går att separera affärsbankers "goda" vinstgivande verksamhet från "skadlig" spekulation genom en lag är bara naivt. När lönsamheten på lån till spekulation är god, så kommer bankerna naturligtvis att låna ut till spekulation.

14 kommentarer:

  1. Är det kanske en önskan om att snabbt komma frammåt som gör att man sockrar sina förslag när motståndarsidans förhandlingsläge försämras. Eller är det empati för fienden, en vilja att göra den beska medicinen lättare för fienden att ta?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men jag ser nog lite mer positivt på det. De känner väl inte att de ensamt kan bryta sig ur ett sjukt valutasystem, som är så insyltat i bankträsket, så man försöker klämma in ett förslag som skall fungera med nuvarande valutasystem? Men när man så fint koordinerat med en hel region unda man varit mer utmanande.

      Radera
    2. Om man börjar sin artikel med att beskriva hur världskapitalismen var på fallrepet dom där höstveckorna 2008, då är det en våldsam västgötaklimax att kräva bankdelning och Tobinskatt.

      Men visst, man måste skilja mellan kortsiktiga och långsiktiga "krav". Dom här förslagen handlar väl bara om att öka sitt röstetal i nästa val.

      Radera
  2. Ett nyliberalt förslag vore annars att banker får gå i konkurs när de har spekulerat bort sig. Detta kunde kombineras med att staten går in som konkursförvaltare så att banken fullgör sina skyldigheter mot tredje man. Dvs ungefär som Island hanterade sin kris, till hela finansvärldens beundran (se Financial Times' och Bloombergs skriverier om saken).

    Svårare än så behöver det inte vara, egentligen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller Sverige vid bankkrisen på 90-talet. Vi lider fortfarande av en starkt underbemannad offentlig sektor.

      Sen lämnade staten över till nya profithajar som får spekulera sig fram till nästa krasch...

      Radera
    2. Men det är diskutabelt om det är ett nyliberalt förslag att låta bankerna gå i konkurs. I teorin kanske, men ytterst sällan i praktiken. Då skriker dessa "liberaler" alltid efter statsstöd...

      Radera
    3. Ett särskilt komiskt exempel på detta är Matt Ridley, direktör för Northern Rock och innan detta ledande nyliberal skribent. Men när Northern Rock gick i konken skrek han efter statsstöd. Maten går före moralen.

      Men varför inte ta liberalerna på orden och låta kapitalismen fungera enligt sina formella regler: Dåliga affärer ska leda till konkurs!

      Radera
    4. Att dåliga affärer leder till konkurs är ju en sak som framhålls av borgerliga ekonomer som positivt med kapitalismen. Djungelns lag ska råda, den starke ska slå ut den svagare. Men den här anarkin har socialister alltid kritiserat kapitalismen för.

      När "too big to fail" börjar gälla i fall efter fall så betyder det att systemet är moget för socialism. Spekulanterna, "investerarna", kapitalisterna ska inte räddas. Staten ska ta ifrån dem den verksamhet som de inte klarar av att sköta.

      Den depression som bröt ut efter Lehmann Brothers konkurs visar att den nyliberala teorin inte fungerar.

      Radera
    5. Det är samma sak som mitt förslag. Konkurs betyder att fordringsägarna tar över.

      Radera
    6. Dom tar över och ofta lägger dom ner verksamheten.

      Konkurserna är en mekanism för att öka kapitalkoncentrationen och centralisationen, där dom stora hajarna lägger beslag på de mindre hajarnas kapital billigt. Det var många sådana affärer som genomfördes under finanskraschen 2008.

      Det finns t.o.m. de som tror att den var medvetet planerad av vissa finansgrupper. Goldman-Sachs gick ju t.ex. stärkt ur "finanskraschen". Fast då kanske det börjar lukta lite konspirationsteori...

      Radera
    7. Lehman hade funkat bättre om man hade haft äkta nyliberalt ägande, något jag förespråkar för att på kort sikt bi av med en hel del olämpligt beteende hos banker och aktiebolag:

      Obegränsat personligt ansvar på allt ägande!

      Lehman brothers aktieägare hade fått all sin egendom beslagtagen och utdelad till fodringsägarna. Så begränsas den systemvida lågkonjukturen till en total depression för det felande fåtalet.

      Radera
    8. Då handlar det nog snarare om gammal liberalism, än nyliberalism. Adam Smith kritiserade den tidens bolag hårt. Han kunde i och för sig tänka sig undantag för extremt enkel verksamhet som banker...

      Marx beskrev aktiebolaget som ett upphävande av kapitalismen inom kapitalismens ram. Faktiskt lite som en ideologisk seger för den kollektiva principen framför den individuella. Men aktiebolaget var också positivt genom att ge en ordentlig skjuts åt "produktivkrafternas" tillväxt.

      Men jag har inte sett någon nyliberal som krävt avskaffande av aktiebolagen än... Österrikarna är då konsekventare när de vill har bort centralbanker, kreditpengar och karteller. Vilket skulle kräva en oerhörd kontroll från staten om det skulle genomföras - tvärtom mot den antistatliga retoriken.

      Nej, vi ska nog gå framåt mot socialismen och inte bakåt mot en 1700-talskapitalism.

      Radera
    9. Självfallet, fortsätta hålla kapitalismen som husdjur funkar inte, det blir aldrig rumsrent!

      Radera
  3. Ja, om det är privata fordringsägare. Men i det här fallet hade jag ju tänkt mig staten som konkursförvaltare. Helt enligt de lagar vi har idag. Och staten lägger förstås inte ner Swedbank.

    Med denna utredning vill jag visa att vissa skillnader är mindre än man tror.

    Den riktigt revolutionerande skillnaden är förstås att det behövs en jävla mobilisering av vanliga, men motiverade, människor innan något sånt här blir av.

    SvaraRadera