lördag 20 augusti 2011

Alternativ till marknad och byråkrati?

 Jag tänkte fortsätta diskussionen efter förra inlägget om Carlota Perez´ förslag på hur den världsekonomiska  krisen kan lösas. Perez menar att politikerna måste styra in "finanskapitalet" på produktiva investeringar. Men i slutändan är ändå alla  i marknadsekonomier beroende av att kapitalet gör sitt jobb.

Marknader och byråkratier är olika sätt att "få saker gjorda". Finns det fler sätt?

"Demokrati" kanske någon säger, men det är något annat: ett sätt att fatta beslut.  Demokrati kan tillämpas i t.ex. löntagarstyrda företag men marknaden består, liksom konkurrensen och hotet om konkurs.

Marknadsekonomi innebär att både små och stora företag försöker tjäna så mycket pengar de kan på det de producerar. Det är målet med verksamheten, som karakteriserar en marknadsekonomi. Adam Smiths "osynliga hand" ser sedan till att de varor som behövs hamnar hos dem som behöver dem. I bästa fall.

"Planering" är strängt taget inte heller ett alternativ. Marknadsmekanismerna kombineras ju alltid med planering inom företagen, även inom gigantiskt stora företag som är större än många stater.

Marknadsmekanismen har fungerat någorlunda under lång tid, men idag är det tydligt att den måste ersättas med något nytt.

Offentliga byråkratiers uppgift är ju inte att sälja något så dyrt som möjligt utan att verkställa de politiska organens beslut. Byråkratier består av hierarkiska organisationer av människor. Lägre nivåer lyder de högre. Centralstyrning råder och en regel tillämpas strikt likadant i alla situationer.

Byråkratier fungerar också ofta, även om inte många gillar dem. Den byråkratiska planeringen av ekonomin i Sovjetunionen hade t.o.m. stora framgångar de första decennierna. Men den misslyckades grovt att förnya sig i konkurrensen med USA och Västeuropa. Vi kan nog räkna bort den metoden som lockande alternativ till marknadsekonomin.

Men det finns ett alternativ, fast den har inget bra namn. Vilket är ett stort aber... Ordet "planekonomi" får en att associera till den sovjetiska modellen, men har också nackdelen att beteckna en metod som även används både i privata företag och i statliga byråkratier. Det är det ändrade målet med den ekonomiska verksamheten som är det väsentliga. Och målet är produktion för att tillfredsställa behov direkt, inte via omvägen över "lönsamhet". En bondgård, där allt man behöver produceras på gården, är en sådan ekonomi, men principen utsträcks till ett helt land, eller t.o.m. hela världen.

Men hur skulle det gå till praktiskt? Det är här som "demokratin" kommer in. Ingen kan i förväg besluta om hur framtidens människor "medvetet reglerar" (Marx) sitt samhälle.

Men en sak är klar: det går knappast att hoppa över från ett marknadsekonomiskt samhälle direkt till ett behovsstyrt. Det krävs en lång övergångsperiod. Till en början kommer man säkert att behöva använda former från det gamla systemet och gradvis fylla dem med nytt innehåll. Pengar och priser fortsätter att användas en tid, men konkurrens och utslagning av företag ersätts med samarbete, då alla strävar mot i grunden samma mål.

6 kommentarer:

  1. En del hävdar ju att Parecon - deltagandeekonomi - skulle vara ett alternativ. Jag vet inte, är för dåligt insatt. Däremot antar jag att det mesta av nödvändiga planeringsverktyg redan finns, och vad som fattas är politiska beslut. Det kan ju vara bättre att utgå från vad som verkligen kan göras i stället för att grunna över vad som eventuellt skulle kunna göras, ifall ... etc, etc.

    SvaraRadera
  2. Jag är inte heller så insatt i Parecon. Dom verkar ha snöat in på att utforma en perfekt demokratisk modell för att styra ekonomin. En viktig princip är att beslut fattas på rätt nivå, dvs av dem som berörs av besluten. Men utan att ha satt mig in i detalj i tankarna, tycker jag nog de påminner lite om de detaljerade utopiska beskrivningar som Marx och Engels förhånade.

    Jag såg någon elak kritiker som menade att i en Parecon-ekonomi kommer man få använda 90 % av sin tid till att sitta i möten. Men man borde kanske sätta sig in mer i idéerna. Pierre Gilly recenserar Michael Alberts bok "Life after Capitalism" här.

    David Scweickarts modell, "ekonomisk demokrati", har jag skrivit om tidigare. Företagen ägs av de anställda och demokratiskt styrda banker fördelar investeringspengarna som kommer från skatter på företagen. Fördelen är att systemet är så likt det nuvarande så det borde vara lätt att införa. Bara de marknader som berör pengar, arbetskraft och naturresurser avskaffas, medan marknader för varor och tjänster behålls. Nackdelen är på lång sikt att kapitalet på sikt återuppstår ur de skillnader som marknaden obönhörligt för med sig. Men som övergångsform tycker jag att hans modell är intressant.

    (Dessutom är de kapitel i "After Capitalism" där Schweickart kritiserar kapitalismen och den nyklassiska ekonomin bland det absolut bästa jag läst i ämnet.)

    SvaraRadera
  3. Om den nya modellen påminner om vad som finns nu kan det ju bero av (som Marx ansåg) att det nya samhället växer fram inne i det gamla. Socialismens byggelement finns redan. Men man får väl anta att det gamla skalet måste avlägsnas med mer eller mindre kraftfulla metoder i alla fall. Och då är det frågan om väldigt mycket kommittésittande är den bästa metoden?

    SvaraRadera
  4. Oavsett vad man tycker om det så måste man rimligen utgå från den befintliga produktions- och infrastrukturen. Psykologiskt fungerar det knappast heller att få försöka få med sig folk på en total omvälvning, på precis alla områden på en gång.

    Det är väl inte alla som håller med om detta. De s.k. kommunitaristerna är kritiska till den gamla tanken på ett socialistiskt mellanstadium före det kommunistiska slutstadiet. De tycker man ska börja "kommunisera" på en gång. Men hastigheten i "kommuniserings"-processen, även om man instämmer i behovet av ett sådant, är det nog för tidigt att spekulera om idag. När kan man t.ex. klara sig utan pengar? Det kanske kan gå ganska snabbt - kapitalismen har ju redan i stort sett avskaffat de "riktiga" pengarna. Bara man ser till så att ingen kan lägga beslag på de där siffrorna i datorerna, så kan de kanske fortsätta användas länge som bokföringsenheter i fortsättningen.

    SvaraRadera
  5. Hannu, jag tycker din infallsvinkel hör till de mer insiktsfulla jag har läst, nånstans, nångång, om de här sakerna. Naturligtvis är det som du säger. Marknader och planering kombineras alltid i olika proportioner i alla ekonomier, frågan är bara vilka målen är.

    Dessutom finns det, om man följer Polanyi, gåvoekonomier som ungefär är vad som råder på den gård du talar om. Alltså att man skänker produkter av kulturella och/eller sociala skäl utan annat syfte än att bygga sociala relationer där man alltid kan räkna med att få en gåva tillbaka när det behövs, utan att man behöver räkna på det hela tiden.

    Gåvoekonomierna har beskrivits av t.ex. Jacques Godbout: The world of the gift och David Cheal: The gift economy. Godbout bygger i sin tur vidare på Marcel Mauss, men han har ett rykte för snårighet som jag inte tycker Godbout har. En kortversion finns också, av Olivier de Marcellus, översatt på vår webbplats http://www.folkrorelser.org/rorelsemapp/bakgrunder/marcellus.html

    Utan att ha nån klar bild av slutstationen skulle jag vilja hävda 1. mer gåvoekonomi, 2. mer icke vinststyrda verksamheter både styrda av offentliga myndigheter och av stiftelser och motsvarande, och 3. mer producentkooperativa företag som opererar på en marknad. Det skulle minska utrymmet för profiterande på alla kanter, sen får man se vilka proportionerna bör vara.

    SvaraRadera
  6. Jag tackar för berömmet! Men jag har bara försökt pussla ihop tankegångar från diverse gamla och nya marxister.

    Gåvoekonomin är intressant som exempel på en ekonomi som ser ut som marknadsekonomi men som är radikalt annorlunda än den kapitalistiska marknadsekonomin.

    Men jag tvivlar på det enligt din länk, finns kvar av "gåvoekonomin" idag, handlar om ekonomi i egentlig mening. Snarare om ett sätt att bygga sociala relationer utan större ekonomisk betydelse. I kärnan av varje ekonomin, produktionen, så kan jag inte se att den spelar någon roll, och jag har svårt att se att den kan göra det heller i någon framtida efterkapitalistisk ekonomi. Vissa likheter med gåvoekonomi kanske men knappast mer.

    Begreppet marknad används så olika av olika skribenter, så att frågan om är det är användbart längre...

    Om man kallar det system för utbyte som t.ex. de medeltida skråna tillämpade för marknadsekonomi, då har begreppet mist sin betydelse för att skilja mellan radikalt olika ekonomiska system.

    SvaraRadera