Recensioner av Jan Myrdals nya bok finns bl.a. här och här. Så jag går inte in i detalj på innehållet, mer än att den beskriver Myrdals vandringar ifjol som gäst hos de indiska maoisterna i de av dem kontrollerade områdena i Indien. Myrdal passar också på att reflektera över sitt långa liv som kommunist och lärdomarna av 1900-talets dystra historia.
Den indiska regeringen har dragit igång ett storskaligt militär utrotningskrig, Green Hunt, mot de kastlösa och den ursprungsbefolkning, som kämpar för att inte förlora sin jord till de stora bolag som vill bryta järn och andra mineraler där.
Myrdal redogör för Indiens Kommunistiska Parti (maoisternas) nuvarande
politisk linje, och hur de lyckades komma tillbaka efter splittringar och naxaliternas svåra nederlag mot den indiska staten. Ett antal officiella dokument från partiet finns också publicerade på
nätet, på sidan "Red Star over India".
Men under långa samtal med ledande partirepresentanter under resan, visar det sig att de indiska maoisterna också tycks vara på väg att omvärdera både demokratins roll och den traditionella kommunistiska synen på "socialistisk industrialisering" och "modernisering".
Mao kritiserade visserligen den sovjetiska vägen för att den betonade den tunga industrin för mycket på bekostnad av lätt industri och jordbruk. Men målet i Kina var ändå ett industrialiserat land, visserligen jämlikt och utan kapitalister, men byggd huvudsakligen på modern, storskalig teknik.
En person, som Myrdal sedan får vet är partiets generalsekreterare, säger (i kapitlet "Till Dandakaranya"): "Det finns inte bara en väg till en teknologiskt högre utveckling. Frågan är om inte den typ av storskalig industrialisering (min kursivering) som var typisk för Sovjetunionen och fortfarande (min kursivering) i västvärlden är mindre av en rent rationell teknologisk lösning än den är ett rent kapitalistiskt fenomen."
Den här "alternativa vägen till industrialisering", som enligt Myrdal var aktuell under kulturrevolutionen i Kina, innebar faktiskt att partikommittéerna på fabrikerna avskaffades liksom försök att avskaffa den "permanenta" arbetsfördelningen, specialistväldet och hierarkierna.
De miljöanarkister ("deep green resistance"), som jag skrev om i förra inlägget, och de indiska maoisterna tycks ha en del gemensamt! Målet för båda är ju storskalig plundring av naturresurser.
Ursprungsbefolkningarna i flera länder i Latinamerika har också råkat i motsättning till regeringarna, även de vänsterinriktade. Immanuel Wallerstein skrev om detta i en artikel, som jag länkat till förut:
'There is a more fundamental issue at stake. It is the
nature of the "other world that is possible" -- to use the slogan of
the World Social Forum. Is it one based on constant economic growth,
even if this is "socialist" and would raise the real income of people in
the global South? Or is it what some are calling a change in
civilizational values, a world of buen vivir?
This will
not be an easy debate to resolve. It is currently a debate among the
Latin American left forces. But analogous situations underlie much of
the internal strains in Asia, Africa, and even Europe. It may turn out
to be the great debate of the twenty-first century.'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar