måndag 8 augusti 2011

Måste vi återgå till jägar- och samlarstadiet för att rädda planeten?

Här har vi några som tröttnat på att snacka och menar att nu krävs militanta aktioner mot klimat- och andra miljöhot. " if we want to stop that system, if we want to stop the planet from being baked alive, one of the most important things that needs to be done is to actually physically disrupt those systems, and that infrastructure is very vulnerable."

Det kan tyckas som desperation, men har de inte rätt i följande beskrivning av oss i den "rika världen"?

" if you live in one of the rich nations, you live behind a military barricade, and the only reason that you don’t know that every single thing you buy is based on violence is because of that military barricade. So we can turn away in complete denial to the real cost of every single piece of food we eat and everything we buy — the cell phones, the ipods, the cars, whatever. There are a whole bunch of dead people and dead bioregions behind everything that we buy. And it is that military barricade that keeps us safe and keeps us in a complete land of dreams. But it is all based on violence."

8 kommentarer:

  1. Vilka är det som har dessa skarpa synpunkter?

    SvaraRadera
  2. Debatten har börjat om den här artikeln på Kasama. Tydligen finns det redan en rörelse, "Deep Green Resistance", som har de här åsikterna.

    Det är faktiskt lite konstigt att sådana här antikapitalistiska miljörörelser inte dykt upp tidigare,tycker jag.

    "Ekofascister" på den motsatta kanten har ju funnits en tid. Liksom sådana som pläderat för drastiska minskningar av världens befolkning, vilket förstås leder till fascistiska slutsatser.

    SvaraRadera
  3. En intervju med författaren till boken "Deep Green Resistance" i kanadensisk TV: http://www.sunnewsnetwork.ca/video/environmental-extremists/1103218454001

    SvaraRadera
  4. Ur ett debattinlägg på Kasamadebatten som jag länkade till ovan, av maoisten Mike Ely:
    "Marxism has historically talked about two radical ruptures: radical rupture in ideas and radical rupture in property relations. We also need a third and related radical rupture in the relationship of humanity as a whole to nature — we can no longer think of the surrounding environment as free, infinite, and endlessly self-healing. Our production processes and war capabilities have grown to where we are in constant danger of tipping over into unrepairable damage. We need to integrate sustainable practices in an profound way into our future socialist/communist civilization"

    SvaraRadera
  5. Jag tycker inte det där med natur är så nytt inom den marxistiska strömningen. Engels skrev om naturförstöring åratal innan han gav de impulser som gjorde att Marx blev kommunist, och sedan kommer det där med mänsklig ödeläggelse med naturresurser upp då och då i deras skrifter. Men det var i en värld med vidare ramar och mindre akut resursbrist än i vår tid, så det blev ju en kritik som kom delvis i skymundan för andra saker som var mer angelägna att kritisera.

    SvaraRadera
  6. Det har du ju rätt i.

    Men när mänskligheten står inför hot om sin utplåning, så måste frågan om naturen bli grundläggande på ett sätt som det inte varit tidigare.

    I samma debatt dyker det upp röster, som inte lärt något. Som kallar sig "skorstenssocialister" och inte kan tänka sig att avstå från the American Way of Life, med privatbilism som absolut nödvändighet för den amerikanske arbetaren...

    SvaraRadera
  7. Jo, det är klart, prioritetsordningen kan ju ändras efter omständigheterna.

    SvaraRadera
  8. En kommentar i serieform över en miljögrupp som sprängde en kraftstation.

    SvaraRadera