Alternativ till marknad och byråkrati?

 Jag tänkte fortsätta diskussionen efter förra inlägget om Carlota Perez´ förslag på hur den världsekonomiska  krisen kan lösas. Perez menar att politikerna måste styra in "finanskapitalet" på produktiva investeringar. Men i slutändan är ändå alla  i marknadsekonomier beroende av att kapitalet gör sitt jobb.

Marknader och byråkratier är olika sätt att "få saker gjorda". Finns det fler sätt?

"Demokrati" kanske någon säger, men det är något annat: ett sätt att fatta beslut.  Demokrati kan tillämpas i t.ex. löntagarstyrda företag men marknaden består, liksom konkurrensen och hotet om konkurs.

Marknadsekonomi innebär att både små och stora företag försöker tjäna så mycket pengar de kan på det de producerar. Det är målet med verksamheten, som karakteriserar en marknadsekonomi. Adam Smiths "osynliga hand" ser sedan till att de varor som behövs hamnar hos dem som behöver dem. I bästa fall.

"Planering" är strängt taget inte heller ett alternativ. Marknadsmekanismerna kombineras ju alltid med planering inom företagen, även inom gigantiskt stora företag som är större än många stater.

Marknadsmekanismen har fungerat någorlunda under lång tid, men idag är det tydligt att den måste ersättas med något nytt.

Offentliga byråkratiers uppgift är ju inte att sälja något så dyrt som möjligt utan att verkställa de politiska organens beslut. Byråkratier består av hierarkiska organisationer av människor. Lägre nivåer lyder de högre. Centralstyrning råder och en regel tillämpas strikt likadant i alla situationer.

Byråkratier fungerar också ofta, även om inte många gillar dem. Den byråkratiska planeringen av ekonomin i Sovjetunionen hade t.o.m. stora framgångar de första decennierna. Men den misslyckades grovt att förnya sig i konkurrensen med USA och Västeuropa. Vi kan nog räkna bort den metoden som lockande alternativ till marknadsekonomin.

Men det finns ett alternativ, fast den har inget bra namn. Vilket är ett stort aber... Ordet "planekonomi" får en att associera till den sovjetiska modellen, men har också nackdelen att beteckna en metod som även används både i privata företag och i statliga byråkratier. Det är det ändrade målet med den ekonomiska verksamheten som är det väsentliga. Och målet är produktion för att tillfredsställa behov direkt, inte via omvägen över "lönsamhet". En bondgård, där allt man behöver produceras på gården, är en sådan ekonomi, men principen utsträcks till ett helt land, eller t.o.m. hela världen.

Men hur skulle det gå till praktiskt? Det är här som "demokratin" kommer in. Ingen kan i förväg besluta om hur framtidens människor "medvetet reglerar" (Marx) sitt samhälle.

Men en sak är klar: det går knappast att hoppa över från ett marknadsekonomiskt samhälle direkt till ett behovsstyrt. Det krävs en lång övergångsperiod. Till en början kommer man säkert att behöva använda former från det gamla systemet och gradvis fylla dem med nytt innehåll. Pengar och priser fortsätter att användas en tid, men konkurrens och utslagning av företag ersätts med samarbete, då alla strävar mot i grunden samma mål.