"Slutkört"

I ett tidigare inlägg kommenterade jag en recension av boken "Slutkört" av Lars Henriksson. Nu har jag läst själva boken, och rekommendar den starkt. Den är fullspäckad med både information men också lugn argumentation för att det är bara vanligt folk som kan ändra världen. De som styr idag agerar snabbt när bankerna behöver räddas. Men på miljöpolitikens område händer inte mycket.

Bokens tema är Henrikssons egen bransch, bilindustrin, som helt måste ändra inriktning för att koldioxidutsläppen ska komma ner till den nivå, där planeten kan räddas från en klimatkatastrof. Det finns förstås andra delar i dagens system som måste ändras, och förhoppningsvis kommer människor i andra branscher inspireras att skriva lika konkret och gedigna böcker utifrån samma perspektiv.

Henriksson visar att omställningen är praktiskt genomförbar. Men det förutsätter att motståndet från de mäktiga kapitalgrupper som tjänar på den nuvarande politiken bryts ner. Vilket bara kan ske genom att det uppstår en folkrörelse med utgångspunkt från verkstadsgolvet, som t.ex. konkret tar reda på vad den egna fabriken skulle kunna tillverka istället. Och som i samarbete med vetenskapsmän och tekniker utarbetar konkreta planer för omställningen.

Boken täcker de flesta aspekter av bilismen. Den beskriver hur massbilismen växte fram, inte alls spontant utan under ständig lobbyverksamhet, men ofta utan politisk debatt.

De brittiska Lucasarbetarnas initiativ att skapa alternativ produktion beskrivs utförligt i ett kapitel. Här finns lärdomar att dra för hur en rörelse "på golvet" kan komma igån. Men också hur man får vara beredd på motstånd från den egna rörelsens funktionärer, i både fack och partier.

Kapitlet om hur man i USA helt lade ner produktionen av bilar för att istället producera flygplan under andra världskriget visar att - om viljan finns - så är en omställning praktiskt möjlig. En viktig poäng hos Henriksson, är att bilindustrins kompetensområde är massproduktion genom samarbete mellan ett stort antal aktörer. Inte primärt produktion av just bilar, utan t.ex. tåg, vind- och vågkraftverk bör gå precis lika bra.

Klart intressanta är också avsnitten om det fackliga arbetet på avdelningsnivå på Volvo. Här kan nog väldigt många känna igen sig, oavsett om man arbetat på verkstadsgolvet eller på kontoret.