måndag 30 maj 2011

Keynes kontra Marx

Sam Williams kommenterar den kände keynesianen Brad deLongs kritik av Marx kristeori i "Teorier om mervärdet". Jag tycker nog att Sam är onödigt artig mot deLong, som i sin artikel framstår som okunnig om marxistisk ekonomi. Men Sam kanske var positivt överraskad över att keynesianer äntligen börjar ta notis om Marx...

Även om Brad deLong inte har någon direkt vettig kritik att komma med - komiskt nog klagar han på att Marx är orättvis mot 1900-talsföreteelser som keynesianismen och monetarismen - så sätter han fingret på den avgörande politiska skiljepunkten mellan marxistiska och keynesianska kritiker av nyliberalismen. Nämligen om det är möjligt för staten att avlägsna kriserna ur den kapitalistiska ekonomin.

Det såg ju faktiskt ut som om Keynes medicin, den statliga "stabiliseringspolitiken", lyckades under det långa, kraftiga  uppsvinget för världsekonomin 1950 - 1970. Och om det har lyckats förut, så varför skulle det inte lyckas igen? Men varför är det så få ekonomer som är  keynesianer idag?

Sam Williams åsikt som han motiverat på sin blogg, är att den keynesianska politiken aldrig spelade den avgörande roll, som keynesianerna påstår. Han pekar på rent ekonomiska faktorer istället och även på kapitalförstörelsen under andra världskriget.

Anwar Shaikh (se förra inlägget) förklarar den nyliberal offensiven, som höll nere reallönerna i väst, med att under den gyllene efterkrigsuppgången hade faktiskt profitkvoten sjunkit - helt i enlighet med Marx. Men det räckte inte med att hålla igen reallönerna för att vända utvecklingen. Det krävdes också enligt Shaikh låga räntor för att företagens profiter skulle vända uppåt igen.

En idé som man ser ibland är att den långa högkonjunkturen var ett resultat av ett politiskt beslut i USA att rädda världskapitalismen från det kommunistiska hotet. Det kan nog ligga något i det: den amerikanska politiken mot förlorarmakterna genom Marshallhjälpen var generös och några revolutioner bröt inte ut i Europa, till skillnad från tiden efter första världskriget.

Sedan finns åsikten bland borgerliga icke-keynesianer att keynesiansk politik nog fungerade fram till 70-talet, men att "globalisering" och fria kapitalrörelser sedan gjorde stabiliseringspolitiken ineffektiv. Det här kan också ses som en politisk förklaring. Men varför släppte politikerna valutakurserna fria i så fall? Var det verkligen bara en direkt konsekvens av kommunikationsteknikens utveckling?

En populär teori bland keynesianer typ Krugman, är att politikerna har blivit dumma i huvudet, alternativt köpta av Wall Street. Men att även ekonomerna "glömt" allt de kunde tidigare om "makroekonomi". Det här är nog den minst trovärdiga teorin.

4 kommentarer:

  1. En teori som jag brukar föra fram, givetvis utan att kunna belägga den fullt ut, är att efterkrigstidens goda tider var en cashing-in från ett antal samtidiga och sällsynt framgångsrika folkrörelseoffensiver: arbetarrörelsen och de antikoloniala rörelserna. När dessa offensiver tonade ut fanns mindre motiv att tillgodose vanligt folk varför tiderna blev sämre.

    Några tvingande systemkrav har jag aldrig trott på. Vad som finns är tryck i vissa riktningar, men politiska mobiliseringar kan trycka åt andra hållet.

    SvaraRadera
  2. Jag tror också att "framgångsrika folkrörelseoffensiver" (eller klasskamp enligt marxistisk terminologi) är viktiga förklaringar. Men varför är folket på offensiven ibland och ibland inte? Ett sätt att förklara detta är att peka på "styrkeförhållandena mellan klasserna". Högkonjunktur med fulla orderböcker och brist på arbetskraft gör det lättare att strejka t.ex.. Omfattande arbetslöshet verkar i motsatt riktning. Vid sidan om sådana "objektiva" faktorer finns också mer "subjektiva", som organisationsgrad och fackliga traditioner. En offensiv från endera sidan kan också ändra på styrkeförhållandena för en tid, men så småningom kan den andra sidan hitta på motmedel o.s.v..

    Keynesianerna trodde att de hittat en mirakelkur för att rädda kapitalismen. Men det är väl tveksamt om den kuren skulle fungera idag. Är det realistiskt att tro att en mobilisering för en politik för full sysselsättning skulle ha en chans att lyckas idag?

    SvaraRadera
  3. Hej, bloggaren Lincoln har en mycket intressant teori om varför inte Keynes skulle fungera idag. Den går i korthet ut på att Keynes fungerar bra i en mer reell ekonomi. Men efter Novemberrevolutionen 1985 med avregleringen så har ekonomin (cirkulerande penningmängd) blivit alltmer fiktiv. Alltså att nästan hela vår penningmängd idag består av krediter. Och krediter har ju den egenskapen att när de betalas tillbaka så "försvinner" de ur cirkulation.

    Så om vi försöker att på något sätt med skatter eller omfördelning eller annat sätt ser till att "de fattiga" får mer pengar att spendera för så att "rundgången" med pengar så kommer inte detta att fungera.

    Detta eftersom nästan alla pengar består av kredit=skulder=pengar och att det är de fattiga som har skulderna. Om de fattiga då för mer pengar så kommer de inte att spendera utan att istället försöka betala sina skulder.
    Och om de gör det så kommer ju penningmängden i Sverige att drastiskt minska (penningmängden består ju av skulder). Och minskar penningmängden så blir det ju totalt motsatt effekt mot vad Keynes teori går ut på och det kommer det att leda till en depression.

    Ju mer jag tänker på det han skriver ju riktigare låter det. Men det är bättre att du själv läser hans inlägg, missa inte alla kommentarerna.

    http://parasitstopp.wordpress.com/2011/05/03/keynes-ar-dod-i-ett-kreditskuld-penningsystem/

    Janne

    SvaraRadera
  4. Tack för den originella infallsvinkeln på varför keynesianism inte fungerar idag. Det kan nog hänga ihop med liberaliseringen av kapitalrörelserna, tror jag. Men att att det skulle beror på penningsystemet låter mindre troligt.

    "Kreditpengar" är ju faktiskt en mycket gammal uppfinning. Marx´ beskrivning av räntan i "Kapitalet" - att den är bara en del av mervärdet - tror jag man måste ta med i beräkningen. Det är inte bara bankkapitalet utan även det industriella kapitalet som är problem med det nuvarande systemet.

    SvaraRadera