Multikulturalism eller sekulärt samhälle?

Carin Jämtin har föreslagit att Sverige ska införa en muslimsk helgdag, förslagsvis eid - firandet av Ramadans slut -  och ta bort någon av de kristna helgdagarna.

Nu ska jag inte kommentera hennes påstående att det inte går att lägga till fler helgdagar, vilket bara bekräftar hur långt på högerkanten hon står.

Bör vi införa en muslimsk helg? Vid första anblicken är ju förslaget sympatiskt. Men vi borde gå i motsatt riktning - fortsätta sekulariseringen istället.

I Sverige finns många religioner företrädda och landet är i praktiken multikulturellt. Samtidigt har sekulariseringen sakta men säkert gått framåt. Kyrkan är numera skild från staten, men fortfarande hjälper staten till med medlemsavgifterna, och public service-radion sänder högmässor på söndagarna.

Religionen ska vara en privatsak, och ska inte stödjas officiellt av staten. Men  religionsfriheten för kristna, muslimer, buddister m.fl. ska samtidigt skyddas. Frågan i titeln till detta blogginlägg är därför fel ställd!

Det är inte bara Humanisterna med Christer Sturmark, som påstår att vi måste välja mellan multikulturalism och sekularism. Högergrupper kring tidningen Axess driver samma linje, även om sekularismen där färgas av en läpparnas bekännelse till det "judiskt-kristna". Och de står i praktiken nära den sverigedemokratiska varianten av kritik mot multikulturalism, som vill ha en skansenmässig, söndagskristen svensk enhetskultur.

Det enda raka borde vara att låta  religiösa människor fira sina högtider när det passar, men att byta namn på de officiella röda dagarna till förslagsvis Vetenskapshelgen, De mänskliga rättigheternas helg, Det arbetande folkets helg o.s.v.. Inspiration kan kanske hämtas från de  namne på de sovjetiska helgdagarna...