Keynes kontra Marx

Sam Williams kommenterar den kände keynesianen Brad deLongs kritik av Marx kristeori i "Teorier om mervärdet". Jag tycker nog att Sam är onödigt artig mot deLong, som i sin artikel framstår som okunnig om marxistisk ekonomi. Men Sam kanske var positivt överraskad över att keynesianer äntligen börjar ta notis om Marx...

Även om Brad deLong inte har någon direkt vettig kritik att komma med - komiskt nog klagar han på att Marx är orättvis mot 1900-talsföreteelser som keynesianismen och monetarismen - så sätter han fingret på den avgörande politiska skiljepunkten mellan marxistiska och keynesianska kritiker av nyliberalismen. Nämligen om det är möjligt för staten att avlägsna kriserna ur den kapitalistiska ekonomin.

Det såg ju faktiskt ut som om Keynes medicin, den statliga "stabiliseringspolitiken", lyckades under det långa, kraftiga  uppsvinget för världsekonomin 1950 - 1970. Och om det har lyckats förut, så varför skulle det inte lyckas igen? Men varför är det så få ekonomer som är  keynesianer idag?

Sam Williams åsikt som han motiverat på sin blogg, är att den keynesianska politiken aldrig spelade den avgörande roll, som keynesianerna påstår. Han pekar på rent ekonomiska faktorer istället och även på kapitalförstörelsen under andra världskriget.

Anwar Shaikh (se förra inlägget) förklarar den nyliberal offensiven, som höll nere reallönerna i väst, med att under den gyllene efterkrigsuppgången hade faktiskt profitkvoten sjunkit - helt i enlighet med Marx. Men det räckte inte med att hålla igen reallönerna för att vända utvecklingen. Det krävdes också enligt Shaikh låga räntor för att företagens profiter skulle vända uppåt igen.

En idé som man ser ibland är att den långa högkonjunkturen var ett resultat av ett politiskt beslut i USA att rädda världskapitalismen från det kommunistiska hotet. Det kan nog ligga något i det: den amerikanska politiken mot förlorarmakterna genom Marshallhjälpen var generös och några revolutioner bröt inte ut i Europa, till skillnad från tiden efter första världskriget.

Sedan finns åsikten bland borgerliga icke-keynesianer att keynesiansk politik nog fungerade fram till 70-talet, men att "globalisering" och fria kapitalrörelser sedan gjorde stabiliseringspolitiken ineffektiv. Det här kan också ses som en politisk förklaring. Men varför släppte politikerna valutakurserna fria i så fall? Var det verkligen bara en direkt konsekvens av kommunikationsteknikens utveckling?

En populär teori bland keynesianer typ Krugman, är att politikerna har blivit dumma i huvudet, alternativt köpta av Wall Street. Men att även ekonomerna "glömt" allt de kunde tidigare om "makroekonomi". Det här är nog den minst trovärdiga teorin.

Shaikh, Lenin och konkurrensen

I ett inlägg i september ifjol skrev jag om Anwar Shaikhs teorier om den nuvarande världsdepressionen. Nu har det dykt upp ett par videoföreläsningar på hans websida. De är populärt hållna, och alltså mer tillgängliga än hans artiklar.

Shaikh visar övertygande i den första föreläsningen varför den nyliberala teorin om frihandelns förtjänster helt enkelt inte stämmer med fakta. Den som vill fördjupa sig i den teoretiska grunden till varför David Ricardos berömda teori om "komparativa fördelar" är felaktig, rekommenderas att fortsätta med Sam Williams genomgång av Ricardos teoretiska misstag.

Shaikh skiljer mellan två uppfattningar om konkurrens, hans egen som handlar om "verklig konkurrens" och den neoklassiska, nyliberala som handlar om en "perfekt" marknadskonkurrens. Den nyliberala synen utgår som bekant inte från verklighetens värld utan från fiktionen att människor är allvetande, rationella egoister.

Innebörden i den "verkliga konkurrensen"  är rått uttryckt att den starkare slår ihjäl den svagare. Företaget med högre kostnader än konkurrenten, går under och de som arbetar där blir arbetslösa. Denna lag om "absoluta fördelar" gäller även för den internationella handeln. I motsats till teorin om "komparativa fördelar" visar det sig att överskott/underskott  i handelsbalansen mellan två länder inte återställs på grund av automatiska ändringar i växelkurserna.

Det blir riktigt intressant när Shaikh kritiserar vänstern för att ha anammat den felaktiga tanken att kapitalismen fram till 1900-talet präglades av "fri konkurrens", och att den därefter avlösts av "monopolkapitalism". Den neoklassiska "fria konkurrensen" har aldrig existerat!

Den här traditionella vänsteruppfattningen om två kvalitativt skilda etapper inom kapitalismen, fria marknader kontra monopol, brukar förknippas med Lenins teori om imperialismen. "Imperialismen, kapitalismens högsta stadium" använde som källa liberalen Hobson och socialdemokraten Hilferding, vilket kan förklara varför Lenin övertog vissa omarxistiska formuleringar från dem.  Formuleringar som överdriver det nya i den "monopolkapitalistiska" ekonomins grunder.

Med Shaikhs begrepp "verklig konkurrens", är det lättare att se kontinuiteten mellan 1800-talets kapitalism (som verkligen inte saknade "imperialistiska" drag) och 1900-talets krigspräglade och imperialistiska kapitalism.

Marx beskrev kapitalets koncentration och centralisation i "Kapitalet". Ju större företag som "konkurrerar" med varandra, desto våldsammare konflikter blir det förstås med tiden. Två världskrig under 1900-talet, är bevis nog.

Konspirationsteorier, eller...?

"Third World"-bloggen framför uppgifter som jag inte sett någon annanstans, att Kina har deklarerat att ett amerikanskt angrepp på Pakistan ska betraktas som ett angrepp på Kina.  Källan är amerikanen Webster Tarpley, som varnar för risken för ett nytt världskrig.

Jag blev nyfiken på vem denne Webster Tarpley är, och hittade snabbt videor där han argumenterar för att 11 september var ett "insiderjobb", t.ex. följande 2 timmar långa video. Själv har jag alltid avfärdat sådana "konspirationsteorier", men jag måste säga att efter att ha sett hans föreläsning, så är jag inte så säker på saken längre.

Det måste sägas att Tarpley inte har några bevis för att det var grupper inom den amerikanska regeringen,  som låg bakom terroristattacken. Han erkänner det själv genom att efterlysa en "Deep Throat", en inblandad som träder fram och berättar. Men han lägger fram ganska många indicier, kända och tidigare okända,  för sin teori.

Det starkaste indiciet, tycker jag,  är svaret på frågan: "Vem tjänade mest på 11 september?".  De nykonservativa med sitt projekt om ett "nytt amerikanskt århundrade" ! När amerikanerna började bomba Nordvietnam så var förevändningen det s.k. Tonkinbuktsintermezzot. Men amerikanska myndigheter har faktiskt senare medgivit att det förekom inga attacker från nordvietnamesiska kanonbåtar.  Varför skulle inte 11 september kunna vara något liknande. De nykonservativa hade bevisligen under en längre tid pläderat för krig mot Irak, men det amerikanska folket var inte med på noterna.

Tarpley har en som jag tycker ganska övertygande beskrivning av hur "konspirationen" kan ha gått till.  Amerikanska säkerhetsmyndigheter håller nämligen hela tiden på med övningar. Man övar hur terroristangrepp ska bemötas, men då måste förstås några inta rollen som terrorister. Och där finns det dubbelagenter,  fanatiker och rena dumskallar ("patsies") att ta till. En övning ska helst vara så realistisk som möjligt. Och kan rätt som det är visa sig vara en verklig terroristoperation, ledd av CIA...

Noam Chomskys argument mot "konspirationsteorin" har varit att amerikanska myndigheter aldrig skulle våga utsätta sig för risken för avslöjandet att ha låtit döda 3000 amerikanska medborgare med vett och vilja. Frågan är om inte Chomsky för en gångs skull har varit för naiv.  Det har ju t.ex. visat sig att Washington kände till angreppet mot Pearl Harbour, men avstod från att varna flottbasen, och rädda amerikanska liv. Roosevelt behövde Pearl Harbour för att få amerikanska folket att ställa upp på andra världskriget. Ändå känns inte hans rykte nedsolkat idag, märkligt nog. (Eller för den delen Truman, som rimligen borde vara lika avskydd som Hitler, för atombomberna över Hiroshima och Nagasaki.)

Men har det någon större betydelse idag,  om "konspirationsteorin" om 11 september stämmer eller inte? Krigen i Afghanistan och Irak kan ju inte göras ogjorda. Om "konspirationsteorin" skulle stämma så vore det ännu mera befogat att aldrig lita på ett ord av amerikanska myndigheters uttalanden. Skulle det ha visats en sådan världsomfattande godtrogenhet mot den amerikanska versionen av Libyenkrigets uppkomst, om  "konspirationsteorin" hade visats vara sann?

Operation Kill/Capture

Dokument utifrån beskriver USA:s nya taktik sedan ett år i Afghanistan, "Kill/Capture". Den för tankarna till "Search and Destroy" i Vietnam, och är en lika effektiv metod att få hela folket att fyllas med hat mot ockupanterna. För ockupanter är amerikanerna. Den "afghanska regeringen" förstår vad taktiken leder till och är emot den. Men marionettregeringen har förstås ingen talan.

Specialförbanden som i praktiken fungerar som mordkommandon, ingår inte i NATO, utan är direkt underställda general Petraeus. Räderna görs alltid på natten, soldaterna sparkar in dörrarna och drar ut de boende. Det som är ett speciellt effektivt sätt att göra invånarna till talibaner är att kvinnorna förnedras enligt afghanska värderingar. När USA gör "misstag" och bombar civila valarbetare, så vägra man hårdnackat att erkänna det.

Varför beter sig USA så idiotiskt? Man har insett att kriget inte går att vinna, så därför vill man som hämnd döda så många "talibaner" man bara kan innan man drar sig ur. Jag kan inte se någon annan förklaring.

Vad säger Juholt, Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt? Ställer ni verkligen upp på det här?

"Slutkört"

I ett tidigare inlägg kommenterade jag en recension av boken "Slutkört" av Lars Henriksson. Nu har jag läst själva boken, och rekommendar den starkt. Den är fullspäckad med både information men också lugn argumentation för att det är bara vanligt folk som kan ändra världen. De som styr idag agerar snabbt när bankerna behöver räddas. Men på miljöpolitikens område händer inte mycket.

Bokens tema är Henrikssons egen bransch, bilindustrin, som helt måste ändra inriktning för att koldioxidutsläppen ska komma ner till den nivå, där planeten kan räddas från en klimatkatastrof. Det finns förstås andra delar i dagens system som måste ändras, och förhoppningsvis kommer människor i andra branscher inspireras att skriva lika konkret och gedigna böcker utifrån samma perspektiv.

Henriksson visar att omställningen är praktiskt genomförbar. Men det förutsätter att motståndet från de mäktiga kapitalgrupper som tjänar på den nuvarande politiken bryts ner. Vilket bara kan ske genom att det uppstår en folkrörelse med utgångspunkt från verkstadsgolvet, som t.ex. konkret tar reda på vad den egna fabriken skulle kunna tillverka istället. Och som i samarbete med vetenskapsmän och tekniker utarbetar konkreta planer för omställningen.

Boken täcker de flesta aspekter av bilismen. Den beskriver hur massbilismen växte fram, inte alls spontant utan under ständig lobbyverksamhet, men ofta utan politisk debatt.

De brittiska Lucasarbetarnas initiativ att skapa alternativ produktion beskrivs utförligt i ett kapitel. Här finns lärdomar att dra för hur en rörelse "på golvet" kan komma igån. Men också hur man får vara beredd på motstånd från den egna rörelsens funktionärer, i både fack och partier.

Kapitlet om hur man i USA helt lade ner produktionen av bilar för att istället producera flygplan under andra världskriget visar att - om viljan finns - så är en omställning praktiskt möjlig. En viktig poäng hos Henriksson, är att bilindustrins kompetensområde är massproduktion genom samarbete mellan ett stort antal aktörer. Inte primärt produktion av just bilar, utan t.ex. tåg, vind- och vågkraftverk bör gå precis lika bra.

Klart intressanta är också avsnitten om det fackliga arbetet på avdelningsnivå på Volvo. Här kan nog väldigt många känna igen sig, oavsett om man arbetat på verkstadsgolvet eller på kontoret.

"Krig för fred"

Något av det mest obehagliga man kan se på svensk TV idag är dokumentärserien "Krig för fred", om den svenska "närvaron" i Afghanistan. Själv har jag undvikit den - titeln är motbjudande bara den - men nu har jag tittat igenom femte avsnittet , "Ett steg fram, två steg tillbaka". Och ja, det vänder sig i magen på en.

Det är tillräckligt motbjudande att höra hur de svenska soldaterna kommenterar de "motståndare" och "motståndsmän" (!) som dyker upp i mörkret  och som de skjuter ihjäl. Man hör hur officerarna framhåller hur viktigt det är att kontrollera att "dom djävlarna" är ordentligt döda. När soldaterna återvänder till basen, så får man där tårar i ögonen. Alla har nämligen klarat sig. (Ja, inte de döda afghanerna förstås...)

Filmmakarna överlämnar den naturliga frågan till tittarna: med vilken rätt är dessa svenska soldater i Afghanistan, ett land på andra sidan jordklotet, och dödar afghaner? Vad är det för skillnad mellan dessa svenska soldater och t.ex. de tyska soldaterna i Norge under andra världskriget?

Den "civila" insatsen visar sig också ha sin grund i en outtalad herrefolksmentalitet. Den nye ambassadören säger helt frankt att "kaos och inbördeskrig skulle utbryta om vi drar oss tillbaka". Men där är åsikterna delade bland afghanerna. Det får vi faktiskt veta, men afghaner förstår väl inte sitt eget bästa...

Vi får se hur den svenske ambassadören och den svenske "politiske rådgivaren" (!) träffar skäggiga, surmulna afghanska stamäldste och talar om för dem hur de bör sköta sitt "arma" land. Afghanerna kommer med försiktig kritik - utlänningarna förstår inte, antyder de, hur deras land fungerar.

Enligt afghansk tideräkning lever man på 1300-talet, och enligt ambassadören, gör man det bokstavligt talat. Han har en lika nedlåtande syn på landet, som man kan tänka sig den amerikanske ambassadören i Vietnam på 60-talet. Enda skillnaden är väl att  han menar att "talibanerna", motståndsmännen med fel religion,  inte hör hemma i Afghanistan medan amerikanerna bestämde sig för att utrota "Vietcong", med felaktiga politiska åsikter.

Bostadspolitik i Nynäshamn

I torsdags anordnade Tankesmedjan Nynäshamn en offentlig diskussion om ämnet "Bostad  i  Nynäshamn? Samhällets ansvar?  Eller en PRIVATSAK??"

Det har ju skrivits en hel del på senare tid om alla dem som stötts ur sjukförsäkrings- och arbetslöshetssystemen, och tvingas leva på socialbidrag. Men det blir fler och fler som dessutom stöts ut ur eller aldrig kommer in i "bostadssystemet". På mötet berättades om människor som tvingas bo i tält, i föreningslokalers källare eller hemma hos någon som förbarmat sig.

Det uppstår "moment 22"-situationer, då det ställs krav på arbete för att få hyra en lägenhet men samtidigt krav på bostad för att få ett arbete. Enda chansen att få hjälp av kommunen kan vara att försöka skaffa sig en psykiatrisk diagnos, trots att man egentligen är frisk.

Ett mer generellt problem i hela landet är bristen på hyresbostäder. De inbjudna nynäshamnspolitikerna från olika partier var faktiskt ense om att det behöver byggas fler sådana. Många har ju inte råd med de insatser i miljonklassen, som krävs för att skaffa sig en bostadsrätt.

Men kön till hyresrätter i Nynäshamn består av tusentals personer, och det planerade byggandet räcker inte till på långa vägar.

Partirepresenterna tycktes också vara eniga om att de  statliga finansieringsreglerna måste ändras för att hyreslägenheter ska börja byggas i större utsträckning. Men åtminstone representanten för Vänsterpartiet ansåg också att kommunen måste börja utnyttja sina lagliga möjligheter och sätta press på byggherrarna. Inga exploateringsavtal om inte en viss procent hyreslägenheter skrivs in!

Aftonbladet fortsätter sin krigshets

Aftonbladet har verkligen girat kraftigt åt höger sedan valet. Nu kritiseras Håkan Johult för att vilja avsluta Sveriges "insats" i kriget mot Libyen efter tre månader av JAS-patrullering.

 AB citerar ur ett tal av Juholt 2005: "”Det är vår skyldighet att alltid stå upp för folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Tystnad är det samma som acceptans. Vi får aldrig låta oss tystas. Mänskliga rättigheter går alltid före staters suveränitet.”

Men "humanitär imperialism" är lika förödande för dem som  drabbas av den som den "gammeldags", nakna imperialismen. Priset för att avlägsna Saddam Hussein från makten var hundratusentals döda civila irakier.

Det verkliga motivet för USA:s krig var oljekällorna man lade beslag på. Och att Saddam hade slutat vara 100 % lojal mot USA.  När ska AB visa en liten gnutta av kritisk distans till stormakternas krigspropaganda?

"Det vore fel att svika Sveriges skyldighet att skydda Libyens civilbefolkning" enligt AB. Det är väl ett rent sammanträffande då  att Sverige tydligen inte har skyldighet att skydda Jemens och Bahreins civilbefolkning?

Tillägg:

Artikeln illustreras av ovanstående bild. Tanken är att Olof Palme minsann skulle velat fortsätta Sveriges deltagande i NATO:s krig. Tillåt mig tvivla. Palme kritiserade faktiskt båda supermakternas krig mot små stater. Och borde i konsekvensens namn fördömt NATOs terrorbombningar av Tripoli. Men helt säker kan man ju inte vara på hur Palme hade reagerat. 

Men visst finns det andra socialdemokratiska traditioner, som Anders Lindberg skulle kunna luta sig mot. Inom den Andra Internationalen fanns krafter som pläderade för "socialistisk kolonialpolitik". Stödet för de egna kapitalisternas plundringståg motiverades även då med de mest  ädla motiv: "vildarna" skulle få åtnjuta  civilisationens frukter, skolgång och sjukvård. (Och gärna  omvändas till goda kristna...)

Tillägg nr 2: Istället för att lista den här bloggen vid sidan om artikeln, har Aftonbladet listat två bloggar som handlar om sjukförsäkringen...

Några citat ur "Leviathan"

"Naturen har skapat människorna så lika med avseende på de kroppsliga och själsliga förmögenheterna att trots att man ibland kan finna att den ena är uppenbart fysiskt starkare och mer snabbtänkt än den andra, så är, när allt kommer omkring, skillnaden mellan en människa och en annan inte så betydande att någon på den grunden kan kräva en fördel som inte någon annan lika väl kan göra anspråk på." (Inga övermänniskoteorier här inte. Makten motiveras inte med det gamla högerargumentet om eliternas expertkunskaper.)

I Hobbes sjunde naturliga lag "förbjuds vi att utdela straff i annat syfte än att åstadkomma bättring hos förövaren och ge andra vägledning."  (De som slentrianmässigt kräver hårdare straff, har inget att hämta hos Hobbes.)

"Ingen människa får i handling, ord, minspel eller åtbörder visa avsky eller förakt för en annan."   (Hobbes åttonde "naturliga lag")

"Liksom  det för alla människor som eftersträvar fred är nödvändigt att avstå från vissa naturliga rättigheter, det vill säga från friheten att göra allt vad dem lyster, så är det livsnödvändigt för människan att hon behåller vissa rättigheter, som rätten att bestämma över sin egen kropp, att åtnjuta luft och vatten, att röra sig fritt, att färdas från en plats till en annan och allting varförutan hon inte kan leva eller inte leva ett gott liv." (Privatisering av t.ex. vattnet som pågår i många länder, får inget stöd.)

"Om någon anförtros att döma mellan en människa och en annan, skall han behandla dem lika."  (Fortfarande ett radikalt krav...)

"Och överallt där människor levde i små familjer hade de som näringsfång att råna och plundra varandra... Och som små familjer handlade då handlar idag städer och kungariken, som inte är något annat än större familjer, då de för den egna säkerhetens skull utvidgar sina välden, under förevändning av den minsta fara, fruktan för angrepp eller fruktan för det stöd som skulle kunna komma angriparna  till del." (En rätt träffande bild av dagens värld också, eller hur?)

"Ty om vi kunde anta att en stor människomassa, utan någon gemensam tukt, skulle samtycka till att handla rätt och följa naturens lagar i övrigt, så kunde vi lika väl anta att hela mänskligheten skulle göra detsamma. Och då skulle det varken finnas eller behövas något politiskt styre eller någon stat över huvud, eftersom fred skulle råda utan underkastelse."

"Det finns bara ett sätt att upprätta en sådan gemensam makt som kan försvara dem mot yttre angrepp och oförrätter från varandra och därigenom ge dem trygghet, så att  de med hjälp av sitt eget arbete och jordens frukter kan skaffa sig föda och leva ett angenämt liv. Det är genom att de överlåter all sin makt och styrka på en enda individ eller församling av individer, som genom majoritetsbeslut kan reducera alla deras viljor till en enda vilja." Eller med andra ord, "demokrati" är också "diktatur".

Tillägg: Här kan man läsa fler citat, skrivna med Hobbes sköna 1600-talsengelska.

Multikulturalism eller sekulärt samhälle?

Carin Jämtin har föreslagit att Sverige ska införa en muslimsk helgdag, förslagsvis eid - firandet av Ramadans slut -  och ta bort någon av de kristna helgdagarna.

Nu ska jag inte kommentera hennes påstående att det inte går att lägga till fler helgdagar, vilket bara bekräftar hur långt på högerkanten hon står.

Bör vi införa en muslimsk helg? Vid första anblicken är ju förslaget sympatiskt. Men vi borde gå i motsatt riktning - fortsätta sekulariseringen istället.

I Sverige finns många religioner företrädda och landet är i praktiken multikulturellt. Samtidigt har sekulariseringen sakta men säkert gått framåt. Kyrkan är numera skild från staten, men fortfarande hjälper staten till med medlemsavgifterna, och public service-radion sänder högmässor på söndagarna.

Religionen ska vara en privatsak, och ska inte stödjas officiellt av staten. Men  religionsfriheten för kristna, muslimer, buddister m.fl. ska samtidigt skyddas. Frågan i titeln till detta blogginlägg är därför fel ställd!

Det är inte bara Humanisterna med Christer Sturmark, som påstår att vi måste välja mellan multikulturalism och sekularism. Högergrupper kring tidningen Axess driver samma linje, även om sekularismen där färgas av en läpparnas bekännelse till det "judiskt-kristna". Och de står i praktiken nära den sverigedemokratiska varianten av kritik mot multikulturalism, som vill ha en skansenmässig, söndagskristen svensk enhetskultur.

Det enda raka borde vara att låta  religiösa människor fira sina högtider när det passar, men att byta namn på de officiella röda dagarna till förslagsvis Vetenskapshelgen, De mänskliga rättigheternas helg, Det arbetande folkets helg o.s.v.. Inspiration kan kanske hämtas från de  namne på de sovjetiska helgdagarna...

Första maj 2011

Det här blogginlägget går egentligen bara ut på att se om jag kan lägga in bilder här på bloggen.

Detta är SAC:s demonstration, som aldrig höll på att ta slut...

Jan Myrdal talade väl på Sergels Torg, mest om Sveriges deltagande i NATO:s krig i Afghanistan och Libyen.

Mötet på Sergels Torg avslutade "Röd Front"-demonstrationen från Mynttorget i Gamla Stan, arrangerad av Kommunistiska Partiet. Enligt partiet var det bara deras demonstration som tog ställning mot Sveriges deltagande i dessa krig.

Men nog måtte väl "bombvänstern" snart nyktra till ur den proimperialistiska yran? Socialdemokraterna verkar redan ha börjat sansa sig lite, och kräva ett slut på den svenska JAS-"insatsen". Förhoppningsvis sväljer inte vänsterkrafterna krigsprogandan lika lätt nästa gång.

Usama bin Laden är död, men frågan är om inte EU  idag håller på och skapar ett liknande monster i Libyen.