För ett par år sedan skrev jag i en kommentar till ett kritiskt inlägg om medborgarlönsförslaget, att det förefaller "stendött i dagens politiska klimat" i Sverige. Idag har frågan börja poppa upp här och där. Exempelvis har ABF i Stockholm en mötesserie om frågan.
Om man vill fördjupa sig i frågan, så finns det faktiskt en avhandling från 2003, utgiven i pocketformat, "Den huvudlösa idén", med underrubriken "Medborgarlön, välfärdspolitik och en blockerad debatt", av Per Janson.
Boken föresätter sig att undersöka varför idén om medborgarlön har väckt så liten genklang i den politiska debatten, trots det stora intresset i den akademiska världen. Första delen av boken diskuterar mer generellt varför vissa frågor inte hamnar på den politiska agendan, trots att de både kan vara rimliga ur empiriska och teoretiska synvinklar. Är man mest intresserad av medborgarlönsfrågan, så kan det vara idé att hoppa över detta ganska torra (men inte ointressanta) avsnitt.
Som jag skrev i det tidigare inlägget, så ter sig medborgarlönsfrågan förvirrande eftersom den försvarats av debattörer från yttersta högern till yttersta vänstern. Motivet för att stödja medborgarlön nåste vara olika för dessa debattörer.
Per Janson påpekar att frågan om vilket politiskt problem förslaget ska lösa skiljer sig från debattör till debattör. Ibland tas det inte upp alls! Men ska man förstå vad debatten handlar om, så tror jag att Jansons redogörelse för motive är en bra utgångspunkt.
Två av de problem som nämns är fattigdomen - de stora inkomstklyftorna - och den höga arbetslösheten. Dessa två farsoter i dagens värld är ju symptom på ett samhällssystem som inte fungerar. Medborgarlönen fungerar enligt min mening snarare som symptomlindring än som verklig lösning på dessa problem!
Som åtgärd mot fattigdom är medborgarlön av begränsat värde. Enligt alla förespråkare för idén som Janson nämner är det maximala beloppet som förutsätts existensminimum! I princip handlar det om det ett socialbidrag vilket ju sedan länge funnits som yttersta skyddsnätet. I praktiken finns det ändå fördelar med medborgarlön, då den förnedrande behovsprövningen.
Medborgarlön som åtgärd mot arbetslösheten är också tveksam. Snarare är det troligt att effekten blir att acceptansen för en hög arbetslöshetsnivå ökar.
Det främsta argumentet mot medborgarlön sägs vara "reciprocitetsprincipen" - "den som inte arbetar ska inte heller äta". Här har Janson en bra fråga: varför gäller inte reciprocitetsprincipen för dem som har kapitalinkomster? Denna fråga hänger ihop med vilken människosyn man har. Den borgerliga ekonomin utgår från att ingen egentligen vill arbeta. (Arbete är "negativ nytta"- se "Jevons alternativ till arbetsvärdeläran").
Av de olika nivåerna i frågekomplexet koncentrerar sig boken på de "högre", politiskt-filosofiska resonemangen. Har varje medborgare "rätt" till en del av samhällets resurser, oavsett arbetsresultat? Det är en intressant fråga. Men även frågorna om vilka följder den här reformen skulle få i praktiken, är viktiga, men Janson avstår medvetet att behandla dem särskilt mycket.
En viktig "praktisk" fråga är t.ex. vilken effekt medborgarlön skulle få på den allmänna lönenivån. Neoklassiska ekonomer är positiva till medborgarlön, just därför att de tror att lönerna kan hållas nere - "medborgarlönen" betalas ju av skattebetalarna. Men skulle man kunna undvika den här effekten om medborgarlönen finansieras med skatt på kapital istället för lön?
Det finns också argument för att medborgarlön leder till högre lön för dem som arbetar i låglönebranscher. Ingen vill ju jobba för mindre än den garanterade medborgarlönen. Motargumentet är förstås att kapitalisten troligen inte behöver betala mer än en struntsumma extra för att få arbetskraft.
Vad är det då som är så lockande med medborgarlönsförslaget? Är det inte att medborgarlön tycks ge den grundtrygghet som saknas i vårt kapitalistiska samhälle? Finns det inte andra sätt att uppnå den tryggheten? "Rätt till arbete" skulle kunna vara ett alternativ, men en sådan paroll förstår ju alla är omöjlig inom vårt ekonomiska system.
Jag tycker nog att bryta mot slavtanken, att var till nytta för någon annan än dig själv annars äter du inte, är lockande. För vi har ju redan medborgarlön i praktiken. Men iom slavtanken så skall de syssla med något, bullshitjobs!
SvaraRaderaVi betalar redan för en allt större andel bullshitjobs. Telefonförsäljning av fasta telefonabonemang, reklamare, banktjänstemän, FAS3 och ja listan kan göras nästan hur lång som helst. Det betalar vi via skatten, och på priset av varorna. Jag skulle till exempel kunna fortsätta betala samma pris för varan om telefonförsäljningen upphörde. Jag skulle kunna tänka mig att fortsatt ha 0% ränta på mitt lönekonto om banken ersattes med en programvara administrerad av riksbanken. Det är många jobb som blivit bullshitjobs sedan internet kom till. Nu är det lätt för alla att hitta alla produkter och behov de kan tänkas ha på internet, första poängen med reklam är uppfylld enkelt idag, att berätta för kunden att du har en viss produkt.
Är full sysselsättning realistisk för ett socialistiskt samhälle?
Jag vet dock att i dagens värld så skulle jag bli glad om bullshitjobsjobbarna gick hem med bibehållen lön, för deras arbete är till nytta för en kapitalist kanske, men till gissel för omgivningen och samhället.
Ja, jag håller med om att på sätt och vis har vi redan "medborgarlön". Ingen behöver svälta ihjäl som inte har lönearbete. Samtidigt råder "arbetslinjen" som kräver att ingen ska få pengar utan någon motprestation. (Men som sagt, detta gäller inte för dem som äger kapital!)
RaderaMen de som har denna "medborgarlön" måste låtsas "arbeta". Det handlar väl om en moralfråga - även om du inte gör något nyttigt, lille vän, så måste också du slava och offra en del av din fritid. Annars tycker vi som har "riktiga" lönearbeten att det är orättvist. (Att sedan t.ex. fas3 bidrar till att pressa ner lönenivån, är ju smaskens för kapitalet.)
Sen kan man diskutera skillnaden mellan lönearbete och arbete i allmänhet, som t.ex. oavlönat hushållsarbete. I en kapitalistisk ekonomi tror jag man aldrig kommer ifrån att bara lönearbetet - det som producerar mervärde för kapitalet - är den enda form av arbete som räknas som "riktigt" arbete.
Det krävs socialism/kommunism, avskaffande av lönearbetet, för att allt arbete, både avlönat och oavlönat, ska räknas som arbete. Men då suddas skillnaden mellan skapande verksamhet och arbete ut, så i den meningen kan man väl som t.ex. Roland Paulsson tala om själva arbetets avskaffande.
Man kan bli lite förvånad när Marx liksom de klassiska nationalekonomerna definierar "produktivt arbete" som det bara arbete som producerar mervärde. Men det är så kapitalismen fungerar, och det tjänar inget till att moralisera. Det är lönearbetssystemet som måste bort.
"Full sysselsättning" är egentligen en idiotisk beteckning, men den avspeglar "arbetslinjen", som inte handlar om meningsfullt, nyttigt arbete utan "sysselsättning" som mycket väl kan vara meningslös.
RaderaKeynes idé att låta arbetare gräva gropar och sedan fylla igen dem, som han i och för sig förstod kunde te sig stötande för det sunda förnuftet, stämmer ju bra med "arbetslinjen". Den stämmer också bra med hans "lösning" av den absurda kapitalismens problem: att staten skapar den efterfrågan, den "marknad", som det ekonomiska systemet självt misslyckas skapa.
Drar inte medborgarlönen i sin förlängning iväg mot ett samhälle som styrs enligt principen "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov"? Att den produktiva basen i samhället nu är så utvecklad att principen kan börja förverkligas i åtminstone någon grad?
SvaraRaderaLåt mig beskriva min vision för min egen industri, vill varna känsliga att detta i ett kapitalistiskt samhälle skulle vara extremt problematiskt. Men jag sysslar med den tekniska delen av det hela.
RaderaIdag finns det väldigt avancerad teknik att tillgå även för den organiska kemin, alltså arbetet med att tillverka de molekyler som skall testas emot olika sjukdomar. Men än så länge har det inte teknologiserats så mycket på labben, de som står och praktiskt laborera på läkemedelsföretagen har en fil. kand. som minst men det är oerhört vanligt att man har en doktorsexamen. Arbetet är hantverksmässigt och långsamt, därför inget företag kan spotta ur sig nya läkemedel. Den tekniska utrustningen som används är enskilda instrument som står utspridda och opererar manuellt av kemisterna. Det är en konservativ bunt folk som hantverkare normalt är.
Men låt oss bygga ett labb med senaste utrustningen i automation, bygga lite ny utrustning för att sätta samma alla dessa maskiner och robotar i ett system. Då skulle kemisterna kunna sitta vid en datorskärm och planera vilka molekyler som skall göras och hur det skall göras. Ute i labbet står folk som har lika mycket utbildning som din genomsnittlige McDonaldsarbetare. När de kortar in på labb spottar en kvittoskrivare ur sig en lapp med instruktioner, de går från instrument till instrument, egentligen flyttar de bara runt saker och göra ganska enkla grepp, tar intermediärer vidare i syntesen och kastar det som skall kastas, rengör utrustning efter användning. Maskinerna sköter det avancerade och komplicerade. På så vis kan vem som helst delta i forskningen kring läkemedel. Labbet är igång 365 dagar om året 24 timmar om dygnet. En kemist kan planera flera personers labbande varje dag och man kan lägga saker i kö. Exponeringen för kemikalier är minimal då de aldrig får hanskas med kemikalierna exponerade till luft. Rengöringsmomenten är de enda tillfällena där de öht kan bli exponerade.
Det blir en medicinsk kemi sweat shop, man kan jobba drop in, vill man jobba är det bara att komma och sätta sig i väntrummet tills en labbplats blir ledig. Detta är att i det kapitalistiska samhället införa daglönarna. Inget jag vill göra givetvis. Men tänker vi oss ett annat samhälle, där basbehoven är täckta för alla och anledningen till att arbeta är att få lyx, då kan man drop in jobba lite när man känner för det, ett par timmar här och där. Kemisterna jobbar mycket hemifrån med att planera synteserna osv.
Det är möjligt att skapa såna här arbetsplatser inom mängder med områden. Det krävs styrkor som är utbildade och som går till jobbet regelbundet på bestämda tider, men arbetsbördan skulle kunna delas på fler än idag. Utbildning har aldrig handlat om kompetens, utan om att bevara samhället och skapa kontinuitet i samhället, det var motivet att införa skolan och det är än idag skolans huvuduppgift. Därför är utbildning obligatorisk och lång, men inte lika prestationskrävande som idag. De som verkligen är duktiga har heller aldrig valt inriktning de skall studera på grundval av lönen.
I det samhället är man inte fri, man måste gå i skola, man måste följa lagen osv. Men du måste inte ha ett arbete och du måste inte arbeta motsvarande dagens heltid någonstans.
Skulle tro att våra näringslivsexperter i regeringen och oppositionsledningen, med sina oändligt rika erfarenheter av arbetsorganisation, skulle få tarmvred om de såg det här förslaget! Så här kan man ju inte göra! Det verkar ju praktiskt på något sätt!
RaderaJag kan ställa upp och diska i alla fall, det är nog inom min kompetens.
Om man jämför medborgarlönen med "av var och en efter förmåga, av var och en efter behov" så går det inte riktigt ihop.
RaderaÅ ena sidan är "åt var och en efter behov" mycket radikalare än medborgarlönens "åt var och en ett existensminimum". Å andra sidan är medborgarlönens "samma basinkomst till alla, oavsett prestation" radikalare - till synes, i varje fall - än "av var och en efter förmåga".
Ett mål som kulturrevolutionärerna i Kina ställde sig var att redan under det "socialistiska stadiet" gradvis börja inför kommunistiska principer, som "åt var och en efter behov". I folkkommunerna infördes t.ex. en sorts "basinkomst" kombinerad med inkomst efter arbetspoäng.
Kanske det ändå är motiverat att börja införa ett medborgarlönssystem redan under kapitalismen? Men är det realistiskt mer än som propaganda för en annan typ av samhälle? "Reciprocitetsprincipen", det som Marx kallade den "borgerliga rätten", är ju så inrotad i den allmänna rättsuppfattningen. Risken är också att en medborgarlön slår helt fel, t.ex. leder till allmänt sänkt lönenivå i en kapitalistisk marknadsekonomi.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaMartins scenario är väl delvis redan verklighet? Jag har en kompis som jobbade några år som laboratorieassistent och servade forskare som utvecklade läkemedel. Utbildning måste man ju ha för ett sådant jobb idag, men det går säkert att i enlighet med martins beskrivning införa helt okvalificerade jobb.
RaderaFast i längden är det nog inte så kul att inte begripa vad jobbet går ut på... Hon övergick också sedan till annan verksamhet.
Men det är en intressant fråga, om man i ett framtida kommunistiskt samhälle borde ha en viss mängd arbeten utan några krav på t.ex. universitetsutbildning. Troligen är det väl så, om det är behoven som ska styra även på detta område.
Även om hantverksarbeten egentligen inte skulle behövas så kommer det förstås att finnas de som vill ägna sig åt sådant. Arbetet som "förvärvsarbete" kommer försvinna mer och mer, ju mer behovet av det som Marx kallade det "nödvändiga arbetet" försvinner med ökande automatisering av allt som är bara är tråkigt och slitsamt arbete.
Ja, de har börjat med förstadiet till det jag föreslår. De har infört Lean Six Sigma i forskningen och laborerar med olika operationaliseringar av forskningens moment. Problemet där är att arbetarna inte är tillräckligt i mörkeret, utan det är utbildade människor som engegerar sig i verksamheten. Så fort du i en sån setting skapar ett produktivitetsmått så organiserar sig arbetarna spontant emot detta måttet och verksamheten styrs om emot måttet istf organisationens syfte. Det havererade forskningen och man beslutade att det inte går att reformera en organisation och lägger ned. Istället bygger man organisationer i Kina och Indien för forskning och utveckling, inte längre bara produktion, dessa verksamheter kommer när de blivit tillräckligt funktionsdugliga att knoppas av och då är omformningen av big pharma till virituella bolag färdig.
RaderaAtt vara en label är det "leanaste" man kan vara.
Vad som pågår just nu är en proletarisering av massan. Läkare sitter i Indien hela arbetsdagen och tittar på röntgenbilder av bröst. Dessa läkare är de främsta experterna på att tolka röntgen i världen, en naturlig konsekvens av att titta på röntgenplåtar 8 timmar om dagen. Ett redskap för proletariseringen är Lean Six Sigma, ett annat är arbetsdelning och ett tredje är specialisering.
Om man tänker sig att kommunismens förutsättningar växer fram inne i kapitalismen så kan väl medborgarlön ses som en del av växandet?
SvaraRaderaPå det ideologiska planet kanske. Medborgarlönen kan ju ses som ett sätt att lösa problemet med den otrygga tillvaron under kapitalismen. Det handlar då om en sorts systemkritik. Som reformförslag riskerar medborgarlönen att bli en tumme. (Det gäller visserligen alla reformförslag...)
RaderaMen det problematiska är att för Milton Friedman handlade det snarare om att stabilisera kapitalismen. För reformistiska välfärdsstatsanhängare handlar det om att förnya välfärdsstaten. Och för en del gröna handlar det om att stoppa "tillväxten".
Utformningen av ett konkret reformförslag påverkar förstås vilken effekten blir: t.ex att stärka marknaden eller den keynesianska välfärdsstatsmodellen. Experimentet med nyliberal medborgarlön Alaska lovar inte gott.
Men det kanske är dags att börja utforma konkreta förslag? Det är stor skillnad på en medborgarlön som går att leva på, kontra en som bara är ett extra kontantbidrag, "barnbidrag till alla". I det förra fallet måste man nog göra avsteg från principen att inte begära någon som helst motprestation till inkomsten.
Kapitalismen är hindret för genomförandet på ett bra sätt. Att folk skiter i att ta jobb som telefonförsäljare om medborgarlön införs är inget problem alls, det är en fördel med systemet. Problemet kan bli med andra jobb, som är obehagliga och dåligt avlönade med kritiska för samhället. Lösningen är givetvis att höja lönen för dessa jobb också.
RaderaAtt lönesänkning följer sådana projekt ser jag inte som en självklarhet, men det är sånt som händer då kapitalismen ofta agerar emot långsiktigt samhällsintresse. Man sparar sig ur kriser orsakade av konsumtionsfall osv.
Antag att du har ett otrevligt jobb och tjänar 12 000 kr i månaden. Om du då skulle få medborgarlön på 10 000 kr, hur mycket vill du ha betalt i ditt gamla jobb, för att fortsätta arbeta där?
RaderaÄr det orimligt att tänka sig att du gör det om du får en 50 %-ig inkomsthöjning jämfört med utgångsläget. Alltså om du tillsammans med medborgarlönen får 18 000 kr i månaden? Eller med andra ord, om din arbetsgivare sänker din lön från 12000 kr till 8000 kr. Det är väl så här de nyliberala förespråkarna för medborgarlön resonerar.
Jo, i en liberal ekonomi där solidaritet enbart är bland lönearbetarna, i Sverige finansierar arbetarna med skatten på lön större delen av det gemensamma. Det är sjukt mycket skatt på lön. Skall man få ordning på det så måste kostnaden för medborgarlönen tas ur ränteinkomster/avkastning.
Radera