Ett avsnitt nyligen av P1-programmet "Kropp och själ" handlade om "Att bygga en hjärna". Man skulle kunna tro att det handlar om ren science fiction, men det är ett jättelikt EU-projekt som har dragits igång för att simulera en hjärna. Ett syfte är att experimentera med denna för att bl.a. kunna bota depressioner!
Ett annat tecken i tiden som påpekades i programmet "Människan & maskinen" är att den kände transhumanisten Jay Kurzweil numera jobbar som teknologichef på Google. Kurzweil kanske är galen, men det är faktiskt inte lätt att sätta fingret på var han resonerar uppåt väggarna i sin "The Singularity is Near". Jag misstänker att han förväxlar intelligens med hög beräkningskapacitet. Intelligens kräver väl någon form av syfte och därmed vilja. Det går säkert att simulera, men går det att skapa "äkta vara"? "Hjärnan" behöver nog kompletteras med en kropp.
Programledaren för "Kropp och själ" tvivlade uppenbarligen inte på det filosofiskt kontroversiella påståendet att en tillräckligt bra simulering av hjärnan faktiskt kommer att få ett medvetande. Det hon var intresserad av var istället den etiska frågan om det är rätt att utsätta en sådan konstgjord "hjärna" för smärta. Men det ingår etikexperter i teamet som jobbar med detta projekt. Det lät inte som att de var lika övertygade om möjligheten att bygga den medvetna maskinen som den intervjuade neurovetenskapsmannen.
I USA driver man ett liknade jätteprojekt för att forska på hjärnans funktioner, men där menar man att vi fortfarande vet för lite för att börja simulera den. Kurzweils har väl inte lyckats övertyga beslutsfattarna i sitt hemland om att "stark AI" är möjlig - att det går att skapa en icke-biologisk intelligens som är miljarder gånger kraftfullare än den mänskliga intelligensen. "Nanobotarna" kommer enligt Kurzweil om några decennier att sprida sig och till slut uppfylla hela vårt Universum. Världen kommer då att "vakna upp" och "bli det närmaste Gud man kan komma".
Tekniken utvecklas visserligen exponentiellt speciellt på områden med stor andel informationshantering. Där har Kurzweil säkert rätt. Och eftersom hans visioner är tekniskt möjliga enligt honom själv, så kommer det oundvikligen att gå den här vägen. Det går helt enkelt inte att stoppa. Och varför stoppa det, när det eviga livet hägrar genom att alla sjukdomar kommer att kunna bota. Våra ineffektiva hjärtan, lungor och bukspottkörtlar kan också ersätta med mycket effektivare teknik för transport av syre och reglering av insulin.
Men Kurzweil är inte en helt okritisk teknikoptimist - det finns faror. En sådan är att de självreplikerande nanobotarna, som gillar kol som byggmaterial, får för sig att käka upp all växtlighet och allt djurliv på Jorden. Man får kanske hoppas att Kurzweils vildaste framtidsscenarior inte slår in...
Man undrar ju hur det kommer sig att man på EU-nivå tycker sig ha råd att dra igång ett sådant här science-fiction liknande företag i dagens ekonomiska kris. Det borde kanske ha föregåtts av en offentlig debatt åtminstone?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar