Slavoj Zizek har en del kloka saker att säga om Wall Street-protesterna.
We don’t need dialogue with those in power. We need critical dialogue
with ourselves. We need time to think. We effectively don’t know. And
nobody knows. On the one hand we should reject the cheap — because Mao
was never so stupid — pseudo-Maoist idea, “Learn from the people, people
know”. No, they don’t know. Do we intellectuals know? Also, we don’t
know. I mean, any intellectual who says, “Okay, people now have some
confused ideas, oh I have a ready and precise plan of what to do,” they
are bluffing. We don’t know where we are.
Varför? Jo, vi måste erkänna att:
the 20th century solution — Stalinist communism, the traditional democracy and so on — don’t work. There is work to be done
Vad är de intellektuellas uppgift?
All we can do is provide the tools to formulate the right questions. And
with this interaction with those apparently formless demands from the
people, maybe there is a hope that something new will emerge.
Zizek gör sin plikt och stryker inte de unga medhårs:
Work, work, this is the good protestant attitude. Work, work. Don’t be
afraid of words like work, discipline, community and so on. We should
take all this from the right wingers. ... are you aware that this idea of workers in uniforms marching in
discipline; sorry to tell you, Hitler took this from social democracy.
And maybe it’s time for us to get it back.
Zizek gör också rätt i att ta upp det antiimperialistiska perspektivet:
Are they ready to recognize that the true 99% are not only they,
dissatisfied Americans, but the poor starving, I don’t know, in Somalia,
in Congo, all around the world. These are the true 99%.
Krugman är intressant i sin kritik. En annan intressant amerikansk ekonom är David Korten. Hans senaste bok är Agenda för en Ny Ekonomi.
SvaraRaderaHär nedan är en svensk översättning av ett föredrag han höll vid sitt besök i Stockholm i januari förra året.
http://www.demokritos.se/TT/kortensv2c.pdf
Tack för tipset!
SvaraRaderaKorten har en hel del gemensamt i kritiken av nyliberalismen och finanskapitalet med t.ex. Richard A Werner. I likhet med dem, men även med socialistiska kritiker som David Schweickart, har de problem att peka ut en konkret väg att komma fram till det alternativa samhällssystemet.