Borg-kommissionens högerpropaganda

Jag har berört Borg-kommissionens rapport några gånger tidigare, bl.a. i inlägg om Daniel Ankarloos bok "Välfärdsmyter" och i inlägget om Tvärdrags artiklar om den skumma bakgrunden till kommissionens bildande. Nu har jag tagit mig tid att läsa igenom den 80-sidiga rapporten, som finns här. Regeringen har ju som bekant startat sin egen "framtidsutredning", och Reinfeldt yrade ju i somras om åldringsexplosionen. Så frågan om "ålderschocken" lever vidare i den politiska eliten.

Kommissionen var ju ett samarbete mellan Timbro och Arena. Syftet var att blåsa liv de alarmistiska ropen om att andelen äldre växer så kraftigt att vi inte har råd att ta hand om dem. Om vi inte privatiserar äldreomsorgen, vill säga. Det handlar alltså om ren, nyliberal propaganda under "vetenskaplig" täckmantel.

Frågan är vem som kan tänkas bli imponerad av kommissionens rapport. Den ger ett intryck av hastverk, och det erkänns att några egentliga egna utredningar hade man inte tid med. Det redogörs för några "seminarier", vars resultat märkligt nog strider mot den linje som man driver. På ett seminarium framkommer t.ex. massor med intressanta förslag på hur den offentliga sektorn skulle kunna effektiviseras. Vilket enligt "Baumols dilemma", som man annars utgår från, är omöjligt. (Produktiviten ökar inte i tjänstesektorn, medan lönerna där hänger med, och alltså blir tjänster dyrare relativt industrivaror. För den offentliga sektorn blir resultatet skattehöjningar.)

Det är slående att de hårda fakta och den statistik från de gångna decennierna som presenteras, talar mot tesen om "finansieringsgapet". Medan argumenten som förs fram består av räkneexempel, antaganden, gissningar, prognoser, och obevisade teorier av "Baumols dilemmas" kaliber.

Faktum är att det "demografiska problemet", den växande andelen äldre, inte spelar huvudrollen i resonemangen. Som Ankarloo påpekar, så borde vi ju  ha märkt av problemet då andelen äldre sedan 80-talet vuxit utan några problem. Kommissionens argument för att nu - efter 30 år - kommer de gamla vanföreställningarna att plötsligt bli sanna, övertygar inte...

Istället för demografin är det "efterfrågan på stigande välfärdskonsumtion" som är huvudskälet för behovet av stigande skattekvoter, "om vi inte gör något". Men vad räkneexempel värda, som utgår från godtyckliga siffror på 1 % eller 2 % i årlig ökning av denna "konsumtionsefterfrågan"?

Komiskt nog tvingas rapporten ägna mycket utrymme åt att förklara varför den presenterade statistiken strider mot den högerpolitik man för fram. Nämligen att höja pensionsåldern, öka "genomströmningen" i högskolorna, och att segregera äldreomsorgen utifrån "betalningsviljan".

Har man gott om pengar så ser författarna det som rimligt att kommunerna ställer upp med fler duschtillfällen mot betalning. Ett finansieringsförslag vid sidan av skatter, man för fram är privat finansiering med skatteförmåner för dem som har råd. Det är alltså den vanliga nyliberala högerpolitiken asom även sossarna i kommissionen ställer upp på. Med andra ord, "mjölka skattebetalarna på pengar som går till de förmögna och berikar de s.k. riskkapitaliserna".

Man skriver t.ex. "Det är också korrekt att vård och omsorg tillfördes ökade resurser under det sena 1900-talet, utan stigande skattekvot. Det borde ju inte ha varit möjligt.”  Istället för att dra slutsatsen att det är något fel med "Baumols dilemma", så skriver man att "det finns bedömare som menar att äldreomsorgen var överdimensionerad år 1980." Sådant svammel ställer sig högersossarna i kommissionen bakom!

Finns det något positivt att säga om rapporten? Jodå, man vill ha debatt innan förslagen drivs igenom. Fast varför ska man egentligen debattera en icke-fråga?

Skrotandet av ATP ses av författarna som föredömlig. Och den "debatt" som förekom då, inskränkte sig ju till att de politiska eliterna ur partierna myglade fram det riktigt dåliga, privatiserade pensionssystem vi har idag...