"Ett sötare blod"

Ann Fernholms "ETT SÖTARE BLOD om hälsoeffekterna av ett sekel med socker" är en utmärkt bok, som inte bara tar ställning i debatten mellan fett- och kolhydratförespråkarna. Genom att författaren både varit forskare i molekylär bioteknik och numera arbetar som vetenskapsjournalist, så kan hon på ett begripligt sätt och i detalj beskriva kontroverserna mellan forskarna. Boken är spännande som en deckare.

Efter andra världskriget fanns indicier som pekade mot att de ökade hjärt- och kärlsjukdomarna berodde på den ökande fettkonsumtionen. Men det fanns aldrig några vetenskapliga belägg för den hypotesen, som hade sin starkaste förespråkare i den (numera) beryktade Ancel Keys statistiska studier.

Numera tycks de flesta seriösa vetenskapsmän vara överens om att varken den totala mängden fett eller det mättade fettet är boven i dramat. Istället är det den under 1900-talet likaså ökade konsumtionen av socker som orsakat fetmaexplosionen, den ökande förekomsten av  diabetes och hjärt- och kärlsjukdomarna. Men även demens, depression m.m.. Men denna insikt har inte alls slagit igenom bland läkare och myndigheter som har att hantera frågan. Varför?

Handlar det bara om simpel konservatism och ovilja att omvärdera gamla teorier? Fernholm antyder själv att orsaken till detta skandalösa förhållande är kopplingar mellan t.ex. Livsmedelsverkets experter och livsmedelsindustrin. En annan viktig faktor är att det faktiskt läggs ner ynkligt lite pengar på forskning om kostens verkningar på folkhälsan, jämfört med hur mycket som läkemedelsbolagen satsar på pillerutveckling. Det finns ju inga patent att ta ut på dieter. Kort sagt, det är som vanligt kapitalismen som ytterst är boven i dramat!

Men intressantare är kanske Fernholms försök till inomvetenskapliga förklaringar av varför forskningen spårade in på fel väg efter Ancel Keys dubiösa studier. Forskarna drog slutsatser som verkade plausibla även om de var obevisade, men behandlade dessa "slutsatser" ändå som sanningar. Man kan tycka att det var "dålig" vetenskap hos tvärsäkra vetenskapsmän. Ekonomi spelade en viss roll: det var t.ex. i början mycket billigare att mäta det totala kolesterolet, än det "onda" och det "goda" kolesterolet för sig.

Men man kan också som Fernholm hänvisa till Kuhns "paradigm"-teori, som ju innebär att vetenskapsmän i det längsta håller fast vid den etablerade teorin, tills alltför mycket talar mot den. Och det kanske t.o.m. krävs att den gamla teorins förespråkare dör bort innan en ny helt kan slå igenom. Jag undrar ändå om man inte även här måste undersöka hur affärsintressena påverkade forskarna och speciellt myndigheterna. Det fanns faktiskt kritiker av fetthypotesen från början, men de fick aldrig gehör för sina synpunkter.

Visserligen är Fernholm "nästan säker" på att det är kolhydraterna och inte fettet som vi ska skylla på. Men hon är mer nyanserad än LCHF-anhängarna:  det allra värsta är fruktos, som finns i strösocker och även i nya sötningsmedel, som används väldigt mycket i fetmaepidemins hemland USA. Fruktos leder precis som alkohol i slutändan till fettlever. Näst värst är snabba kolhydrater som bryts ner till glukos, som höjer insulinnivån. Insulin stoppar fettförbränningen och startar fettlagringen.  Till sist i farlighetsgrad har vi de långsamma kolhydraterna, som ger lägre insulintoppar än de snabba. 

Smöret på brödet är nyttigare än själva brödet. Det finns enligt Fernholm inga belägg för att mättat fett skulle vara skadligt för hjärtat. Men ändå menar hon att omättade fetter, som rapsolja, är ännu mindre skadligt, vilket är en logik som jag inte begriper. På sin blogg har hon fått en fråga på just detta, och hänvisar till ett par forskningsrapporter. Men de innehåller vad jag kan se just den typen av  gissningar, som hon själv annars kritiserat. (Ökning av det "onda" kolesterolet, men är det skadligt?) Men bortsett från detta påstående är hon försiktig med att säga för mycket utifrån den otillräckliga forskning som finns på detta område.