Vänsteralternativet till kapitalismen brukar kallas socialism eller kommunism, men består av väldigt många olika riktningar. Hur ska man på ett enkelt sätt kunna klassificera dessa i större grupper. Ett sätt har varit att dela in dem i "auktoritära" respektive "frihetliga". Till de förra brukar t.ex. "leninism" och "stalinism" räknas och till de senare olika former av anarkism räknas. Ännu mer propagandistisk är förstås indelningen i "demokratisk" socialism kontra "diktatorisk" och "totalitär" kommunism.
En helt annan, mycket intressant, indelning har föreslagits av den f.d. amerikanske trotskisten Hal Draper i den på sin tid berömda artikeln "The two Souls of Socialism" från 1960. Enligt Draper går skiljelinjen mellan "socialism uppifrån" och "socialism nedifrån". Skillnaden är om socialismen/kommunismen förverkligas av en elit för proletariatet eller av proletariatet självt. Draper stödjer inte helt oväntat den förra varianten.
Gör man indelningen på Drapers sätt så hamnar åtminstone den klassiska anarkismen med Proudhon och Bakunin avgjort på "fel" sida, på den elitära socialismens sida. Proudhoncitaten är förskräckande. Men detsamma gäller även de utopiska socialisterna med sina detaljritningar av det kommande samhället.
Karl Marx däremot, som ofta beskrivs som den auktoritäre socialisten i jämförelse med den frihetlige Bakunin, var enligt Draper istället den store förespråkaren av socialismen underifrån. "Arbetarklassens befrielse måste vara dess eget verk", en devis som han upprepade vid flera tillfällen, och också tillämpade i praktiken, t.ex. i Första internationalen.
Ferdinand Lassalle betydde mycket för den tyska socialdemokratin, men hans "statssocialism" kritiserades hårt av Marx och Engels. Draper citerar ur ett avslöjande brev som Lassalle skrev till Bismarck, där han faktiskt föreslog att den tyska monarkin skulle ställa "medelklassen" (borgarklassen) åt sidan och ställa sig i spetsen för arbetarrörelsen!
Den fabianska rörelsen i England som fick betydelse för den engelska socialdemokratin, får också sina fiskar varma. Denna extremt elitära form av socialism hade inga större invändningar mot den sovjetiska formen av planhushållning från 30-talet.
Ändå undrar jag om inte Draper gör det lite för lätt för sig, när han helt förkastar de experiment som faktiskt gjordes under 1900-talet. Han placerar Lenin som trogen lärjunge till Marx på "rätt sida" om den ideologiska skiljelinjen, men hur ska man då förklara att det blev så fel i Sovjet? Ändrade Stalin, Lenins trogne lärjunge, plötsligt ideologi helt och hållet? Det låter inte trovärdigt. Eller krävs det vissa doser av "socialism uppifrån" när man försöker förverkliga den i praktiken? Om man inte erkänner behovet av någon form av ledning, ja då har man väl förfallit till ren anarkism?
"Ju oförmånligare förutsättningar för socialism, desto auktoritärare metoder måste till för att få systemet att fungera." - Kan inte detta vara ett rimligt antagande? Samt det omvända: goda förutsättningar ger självgående system?
SvaraRaderaEller så är det tvärtom... Ju oförmånligare förutsättningarna är, desto viktigare att socialismen byggs underifrån. Men desto lättare att motivera avsteg från den principen.
RaderaSjälvgående system tror jag inte på. Risken för att köra i diket finns hela tiden, och därför krävs ständig debatt om vägen. Vilket förutsätter frihet att ifrågasätta.
Min tanke var närmast att om den tekniska basen är någorlunda avancerad (i dagens läge: en massa datasystem som de flesta förstår att använda i varierande grad) borde omvandlingsprocessen kunna bli enklare utan att man behöver jaga på folk på olika sätt. En del saker kommer att vara så självklara att de inte behöver förklaras och försvaras. Därmed kanske en del av ovanifrån- respektive underifrån-resonemangen försvinner.
RaderaEn del menar ju att den avancerade tekniken istället leder till meritokrati, den intellektuella elitens styre. För det är den som har kompetensen att styra utvecklingen av tekniken.
RaderaHur undgå den risken? Enda sättet kanske är att göra alla till experter - på något område! Framförallt får inte den "politiska tekniken" få vara en profession för några få.
Har du läst Lenins 'Staten och revolutionen'? - Där finns ideer som går att utveckla tror jag, trots att den gode Lenin levde i för-datorisk tid. Jag menar att det viktiga med den moderna avancerade tekniken är att det finns inte bara för eliter, utan för folket i stort. De flesta har väl handlat i en datorkassa idag, eller betalat en räkning via datorn?
RaderaDen gode Lenin var väl överoptimistisk i "Staten och revolutionen"? Att styra staten visade sig inte vara så lätt för vilken köksa som helst, trots läskunnighet och den dåtida bokföringens förmenta enkelhet och genomskinlighet . Att de flesta idag klarar av att använda datorer räcker kanske inte heller?
RaderaJag tror att det krävs en psykologisk revolution. Det räcker inte att peta bort dem som styr idag - de som petar, måste ta över själva och det är jobbigt. Hur mycket bråk finns det inte i även små bostadsrättsföreningar...
Men det går nog att lära sig, om man är tvungen.
Jag tycker nog Lenin såg möjligheterna. Han skrev också om att de beväpnade arbetarna inte uppskattar skämt - det budskapet kanske kan vidarebefordras till stökiga bostadsrättsöfreningar, kravall-ungdomar och andra!
RaderaObservera att Lenin agerade som regeringschef. Är man sådan måste det bli "uppifrån" hur mycket man än rent teoretiskt skulle vilja något annat.
SvaraRaderaMedan Marx var just teoretiker (och sekreterare åt första Internationalen) och därmed inte hade möjlighet att tvinga något på någon.
Som någon bekant tänkare framhöll är det inte teorierna som styr vad människor gör, utan deras faktiska funktion i samhället. När "socialismen" blir statspolitik blir den uppifrån. När den är folkrörelsepolitik blir den underifrån. I bästa fall, som t.ex. i Sverige på 30-talet, kan den vara lite både och. Även om det - som just det exemplet visar - är jävligt lätt hänt att statspolitiken tar överhanden.
Då ser du på Marx och Lenin som individer, men de var också medlemmar i rörelser och - åtminstone Lenin - långvariga medlemmar i politiska partier. Och därmed inte enväldiga - de kunde påverka dessa rörelsers inriktning men inte bestämma den.
RaderaSå frågan om "uppifrån" eller "nedifrån" måste handla om hur organisationerna som kanaliserar rörelser och samhällsklasser fungerar. Om basen tappar kontrollen över toppen eller inte.
Och det hänger ihop med vilken politisk kultur som utvecklas i organisationen: om en kritisk inställning tillåts eller om medlemmarna uppfostras till att "lita på ledningen". (Det där låter paradoxalt, för varför skulle ledningen uppmuntra till kritik av sig självt. Men det var ju vad Mao - nästan - gjorde, med sin "Bombardera högkvarteret!")
Om man ser på samhället i stort så måste rimligen socialism underifrån kombineras med socialism uppifrån: representativ demokrati, som vi knappast klarar oss utan, riskerar alltid att urarta i ett styre "uppifrån". Och periodiska "kulturrevolutioner" kommer att bli nödvändiga.
Oavsett så har en regering tillgång till våldsmedel som vanligt folk inte har. Är man regering kommer man därför att få en mer auktoritär syn på tillvaron - "Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande" - och att behärska en statsapparat är ett vara så gott som något.
SvaraRaderaPS. Jag skulle förstås kunna dra ut i ett långt resonemang här om ofrånkomligheter som drabbar alla slags regeringar, och såna olyckor som kunde gå att undvika. Fast det har jag redan gjort t.ex. på http://www.folkrorelser.org/blogg/2010/09/18/langsiktiga-orsaker-till-socialdemokraternas-svaghe/
SvaraRaderaJag ser på de nämnda personerna som exempel, på personifikationer av viss tid och plats. Marx behövde aldrig bry sig, han var för långt ifrån. Lenin började som rörelseaktivist och slutade som regeringschef. Stalin fick ännu längre tid på sig att vara regeringschef. Därtill i ett land med minimal tradition av folklig demokrati vilket gjorde basen svag.
Men visst fanns det sånt i programmet som gjorde det auktoritära till en nära till hands liggande option - nog var BNP-tillväxt tämligen överordnat demokrati för bolsjevikerna?