"Kondratievcykler" eller "kondratievvågor" har diskuterats en del i tidigare inlägg, t.ex. här om Carlota Perez´teorier. Jan Wiklund rekommenderade i en kommentar boken "AS TIME GOES BY From the Industrial Revolutions to the Information Revolution" av Chris Freeman och Francisco Louça. Den innehåller mycket intressant historiskt material om kondratievvågorna.
Kondratievvågorna är uppkallade efter den ryske ekonomen Kondratiev, som på 1920-talet upptäckte upp- och nedgångar i den kapitalistiska världen, vilka tycktes upprepas med ca 50-åriga intervall. Kondratiev utgick från ekonomisk statistik när han påvisade dessa svängningar i tillväxttakten, men även om få förnekar existensen dessa "vågor", så finns det knappast någon allmänt accepterad förklaring till dem.
Även om det har funnits ansatser till rent ekonomiska förklaringar, så ansluter sig författarna till denna bok till Perez´ och Joseph Schumpeters tidigare betonande av de teknologiska omvandlingarnas roll. Boken urskiljer fem "vågor" alltsedan den första som började de sista decennierna under 1700-talet, den tid som kallats den "industriella revolutionen".
Den andra vågen omfattas av järnvägsbyggande, ångkraft och mekanisering under första halvan av 1800-talet. Sedan kom en period som präglades av ståltillverkning, elektrifiering och tung industri. Den fjärde vågen som uppkom ur den stora depressionen och präglade decennierna efter andra världskriget, dominerades av olja, bilar, motorvägar och massproduktion.
Dagens tekniska "paradigm" är förstås IT och telekom och denna våg kallar de för "informationsrevolutionen".
Att man kan tala om "cykler" eller "vågor" beror på att det finns vissa gemensamma drag mellan dessa olika teknologiska stadier. Industrierna som bygger på den nya tekniken är väldigt lönsamma till att börja med, men i takt med att de "mognar", inträder en period av ökande konkurrens och sjunkande lönsamhet, kanske ren depression. Nya tekniska innovationer föder därefter nya lönsamma industrier, och en ny våg tar sin början.
Men även om man accepterar den här bilden, kan man fråga sig om framtiden kommer att följa det här schemat. Det verkar ju faktiskt som att "informationsrevolutionen" inte har lyckats få igång en ny ekonomisk boom liknande de gyllene efterkrigsåren!
Freeman och Louça har en syn på förhållandet mellan samhällets "semiautonoma delsystem" ekonomi, politik, vetenskap, teknik och kultur, som liknar Marx materialistiska historieuppfattning. Men det finns en möjligen avgörande skillnad - de tar avstånd från uppfattningen att ekonomin skulle vara primär i förhållande till de andra delsystemen.
I praktiken betraktar de istället det tekniska delsystemet som nyckeln till att förstå den ekonomiska historien. Och detta tror jag är svagheten i deras uppfattning. Under kapitalismen spelar naturligtvis de här "delsystemen" alla en roll, och påverkar varandra, men i slutändan är det "ekonomin", som avgör.
Det går förstås inte att förutsäga vilka vetenskapliga upptäckter som kommer att göras och vilken konkret teknisk utveckling som de kan resultera i. Ekonomiska faktorer som lönsamhet, lönenivåer o.s.v. bestämmer vilken teknik som kommer till användning.
När ekonomisk teori behandlas i boken, är det den neoklassiska teorin som åsyftas. De betraktar den helt riktigt som värdelös om man ska förstå den verkliga historien. Ekonomiska system förändras historiskt men den neoklassiska teorin utgår ju från den absurda idén om eviga ekonomiska lagar. Men författarna missar att det finns andra ekonomiska teorier än den neoklassiska!
Boken inleds med en skarp kritik av "cliometrin". Traditionellt delades ekonomiämnet på universiteten upp i verklighetsfrämmande teori, den neoklassiska marknadsideologien, och ämnet ekonomisk historia. Efter kriget kände sig neoklassikerna beredda sluka den ekonomisk historien med sina statistiska och matematiska metoder. Slaveri studerades t.ex. som om den kan beskrivas utifrån marknadsekonomiska modeller! Detta måste vara en av de bisarraste episoderna i idéhistorien...
Man får passa sig för att vara för mekanisk. Faktum är ju att alla de spekulationsperioder som har rått mellan vågorna har brutits av folkliga mobiliseringar.
SvaraRaderaDen första - ca 1770-89 - bröts av franska revolutionen. Den andra - ca 1830-48 - bröts av chartisterna och revolutionerna 1848. Den tredje, ca 1884-93 - bröts av de allt mer organiserade arbetarrörelserna och antikoloniala rörelserna. Och den fjärde - ca 1920-40 - bröts av samma rörelser som då blev så starka att de kunde erövra statsmakten på flera håll.
Nu ser det ganska svagt ut. Det verkar bara vara i Kina som arbetarrörelser har förmåga att slåss. I övrigt är det småbonderörelserna som håller igång nån sorts folklig mobilisering. Och det räcker tydligen inte. Så därför får spekulationsfasen rulla på. Och rulla på. Och rulla på.
Ja, det där är en intressant aspekt. Spelar det "politiska delsystemet" en orsakande roll i övergången mellan olika faser i kondratievcykeln?
SvaraRaderaFreeman & co. tar ju upp strejkrörelser i de olika cyklerna, men de tycks betrakta dessa mer som följder än som orsaker till uppsving resp. nedgång i ekonomin.
Inför första världskriget utvecklade både liberaler, socialdemokrater och bolsjeviker som Lenin, teorier om sambandet mellan den imperialistiska politiken och "finanskapitalismen".
Storbritannien sågs av dem som ett parasitärt land som mer och mer levde på räntor från kolonierna istället för på produktion av varor. Det kanske finns paralleller att dra?
Kina och östasien kan kanske jämföras med dåtidens växande kapitalistiska länder som USA, medan västvärlden i stort numera hamnat i det brittiska parasittillståndet där man "lever på" finansiella operationer...
Det här senare perspektivet liknar mer det som Giovanni Arrighi hade i "Adam Smith i Beijing" (som jag skrev om i ett tidigare blogginlägg).
Arrighi beskriver "cykler" av längre varaktighet än de 50-åriga kondratievcyklerna, och dessutom ända från 1400-talet. En ny cykel karakteriseras av att en ny politisk makt tar över den ledande rollen, hegemonin, i världssystemet. Den gamla ledande makten har då levt på att låna ut pengar till den nya under en tid. Detta stämmer ju bra med t.ex. förhållandet mellan Storbritannien och USA. Men inte så bra med förhållandet USA och Kina, där det är tvärtom!
SvaraRaderaSäger Arrighi något om vad detta får för politiska följder?
SvaraRaderaPS beträffande rörelsevågorna - orsak och verkan ser ut så här, föreställer jag mig:
SvaraRaderaSpekulationsekonomin skapar såna spänningar och sånt missnöje långt upp i medelklassen att de styrande till slut ser sig tvungna att bli seriösa för att systemet ska kunna fortleva. Dvs de tvingas offra lite av de kortsiktiga vinsterna för att rädda de långsiktiga.
Men ju större systemet blir desto mer isolerade blir ju också de styrande. För två hundra år sen försökte de isolera sig ute i Versailles men folk kom dit och tvingade dom handgripligt att flytta in till Paris. Idag behöver den härskande klassen aldrig se vanligt folk om de inte vill, de kan leva i en totalt egen värld. Och frågan är om detta har påverkat deras sinne för realiteter. De kanske inte bryr sig om det långsiktiga längre?
Nej, jag minns inte mer än att Arrighi var rätt förbryllad över att det gamla mönstret hade brutits.
SvaraRaderaFast ska man våga gissa så borde väl det amerikanska imperiets sönderfall påskyndas av skuldsättningen.
Jag såg att Johan Galtung föru tsägeratt imperiets fall inte kommer att ske senare än 2020. Men då syftar han mer på att USA tvingas dra sig tillbaka militärt från diverse länder och avveckla sina militärbaser. Medan ekonomin däremot kan sätta igång och blomstra.
Reflexioner: de "utvecklingsblock" baserade på olika teknologier som Erik Dahmén pratade om verkar snarliknande kondratievcyklerna. Ånga, bensinmotor, elektricitet, med alla sina tillämpningar.
SvaraRaderaMan kanske måste ta med inkomstaspekten? I början av en cykel eller block är den nya teknologin mest dyr och besvärlig. Under mognadsperioden rullar pengarna in och kan stöta hela ekonomin framåt ett tag, tills tendenser till minskande avkastning på nya investeringar kommer. Tendensen till profitkvotens fallande tendens som Marx skrev om. När avtagande vinster (i realekonomin, måste man nog precisera) slår igenom saktar systemets tillväxt av medan spekulationen slår i taket och folk försöker göra pengar av pengar i stället för av arbete. Jans observation ovan om massrörelser som avslutar sådana epoker är intressant.
Därmed kan alternativen vara: antingen är datorrevolutionen så färsk att den knappast hunnit slå igenom i en ny uppåtgående cykel ännu, eller också innebär den något nytt som inte ryms inom de tidigare förklaringarna. Alternativ innebär den en enorm skärpning av de besparingar i levande arbete som maskinerna redan orsakat, och den skärpningen blir faktiskt systemhotande. Jag brukar luta åt det sista alternativet.
Ytterligare ett alternativ bredvid Björns tre är väl att IT-revolutionen helt enkelt är för klen till sina verkningar, jämfört med ex. "bilrevolutionen". Det skapas för få jobb inom de nya branscherna, samtidigt som datorerna också tar bort jobb (enligt det tredje alternativet).
SvaraRaderaIT och kommunikationsteknik har dessutom varit väldigt effektiva redskap i händerna på spekulanterna. Bubblorna blir större, men ingen teknik i världen kan visserligen förhindra att de spricker till slut. Instabiliteten ökar tills det till slut blir nödvändigt med stora systemförändringar.
Jag håller med dig (och mig själv). Visst finns det skruv- och mutterjobb i IT-branschen, men den kan inte vara samma jobbskapare som de gamla skruv- och mutterfabrikerna.
SvaraRaderaOch att tillverkning och montering redan flyttat till Kina tyder väl dessutom på att IT är en s.k. mogen bransch, som man inte kan hoppas på så mycket expansiva effekter från längre.
SvaraRaderaÄr det genombrott för bio- och nanoteknologi som vi ska sätta vårt hopp till (om vi inte lyckas byta till ett mer jämlikt och rationellt ekonomiskt system)?
Man kanske kan hoppas av IT, nano och bio hjälper oss fram till det nya systemet!
SvaraRaderaPérez, som ju har skrivit mest grundläggande om dom här vågorna i modern tid, pratar inte så mycket om it i sig själv, men desto mer om det stora och nödvändiga jobbet att göra oss mindre beroende av energi och råvaror, som det snart inte finns så mycket kvar av. Så det kanske handlar om en mix av it, nanoteknik och bioteknik.
SvaraRadera