söndag 16 oktober 2011

"Varifrån kommer pengarna?"

"Lån har för många blivit en lika självklar del av vardagen som vatten. Men varifrån kommer pengarna som lånas ut?"   

 Det frågar  Andreas Cervenka i denna länk från Aftonbladet. Visserligen innehåller artikeln en del som är riktigt men också en del missuppfattningar. Risken är nog att läsaren blir mer förvirrad än innan han läste artikeln. En titt på Richard Werners enkla förklaring rekommenderas.

Här kommer ändå några tänkvärda citat ur Cervenkas artikel:

"Men hur mycket begriper vi egentligen själva om pengar, denna råvara som är en förutsättning för den moderna människans livsstil?" (Hur kommer det sig att vi inte lär oss vad pengar är i grundskolan? Ledtråd: någon tjänar på att vi inte vet detta.)


"Bara sedan 2008 har guldet stigit från 800 dollar per uns, drygt 31 gram, till över 1 900 dollar, även om priset fallit tillbaka något de senaste veckorna."

 "– Folk har börjat inse att världens monetära system blivit ett slags Monopol där det ständigt trycks nya papperspengar."

"Under krisen skapade Riksbanken pengar genom att i flera omgångar låna ut flera hundra miljarder kronor till de svenska bankerna. De fick lämna in värdepapper, till exempel obligationer, som säkerheter. Sedan satte Riksbanken in pengar som hamnade på bankernas konto i Rix."

"Men inte bara centralbanker skapar pengar. Den stora pengaproduktionen sker ute i privata banker, enligt Marianne Nessén." (Just det, men detta enkla faktum som Richard Werner beskriver, schabblas bort i fortsättningen på artikeln.)

"I dag lånar svenska banker grovt räknat ut en hundralapp på varje tiokrona i kapital, lite olika beroende på hur stor risk lånet anses ha. Innan finanskrisen var det internationella minimikravet enligt lag bara två kronor per utlånad hundralapp. Det är på väg att höjas till sju kronor." (Eller med andra ord, en vinstdriven privatägd bank skapar 100 kr ur tomma luften för varje tia i s.k. kapital)


 "Tillgångars värde går upp och ned och är ofta en fråga om subjektiva bedömningar.
– Lite skämtsamt kan man säga att om vi båda kommer överens om att din katt är värd hundra miljoner kan du få låna 80 miljoner av mig, säger Peter Borsos" (Den enorma ekonomiska makt som bankerna har är däremot inget skämt...)


"Bara sedan år 2000 har den globala skulden dubblats från 78 000 miljarder till 158 000 miljarder dollar. Pengar som ska betalas tillbaka med ränta."

"Matt King, ansvarig för kreditanalys på jättebanken Citigroup talar om en trettio år lång lånebubbla.
– Men det kändes inte som en bubbla på vägen upp. Priset på tillgångar steg ju hela tiden. Skuldnivån såg därför hållbar ut, säger han" (Ska man skratta eller gråta?? Vad är en bubbla om inte ständigt stigande priser?)


Centralbankerna förväntas hålla koll på priserna men de gjorde "möjligen en avgörande miss, enligt Matt King.
– De har bara fokuserat på priset på varor och tjänster och inte priset på aktier och fastigheter. Om de gjort det hade låneexpansionen inte alls kunnat ske lika snabbt, säger han." (Spekulation i aktier och fastigheter är ju en helt obekant företeelse i historien??)


"Vanliga medeklassmänniskor i Sverige har gjort mångmiljonaffärer på bostadsmarknaden med en belåning på 90 procent eller mer, en nivå som skulle få vilken solbränd riskkapitalist som helst att skrika rätt ut av ångest."

"Man behöver inte vara professor för att tycka att allt detta är symptom på ett system som blivit sjukt. Och en växande skara av kritiker menar att boven i dramat är själva systemets konstruktion i sig. " (Nja, nu är det antagligen inte så många professorer i nationalekonomi som deltar i ockupationen av Wall Street. De är nog i allmänhet lika okunniga om pengars ursprung som förstaklassarna i skolan. Och systemet betraktas inte som "sjukt" utan som den perfekta "marknadsekonomin".)

"Pappersbaserade penningsystem har ofta startats av regeringar som behöver trycka pengar för att finansiera krig." (Tankarna går osökt till en viss supermakt, som f.n. för krig i Afghanistan, Irak och Libyen.)


"I dåliga tider tvingades bankerna begränsa utlåningen kraftigt. Det nya nu är centralbankernas roll. De rycker in och räddar banksystemet genom att skapa nya pengar. Det gick inte i ett guldbaserat system eftersom de inte kan trolla fram mer guld. Men för nya digitala papperspengar finns det ingen gräns."

"Lösningen på alla ekonomiska problem de senaste åren har varit att ersätta gamla lån med nya."

"– Det har redan gått så långt att de inte har något annat val än att skapa mer pengar för att hålla systemet vid liv så länge det går och fortsätta stimulera skulduppbyggnaden. Ju längre det fortsätter desto större blir konsekvenserna längre fram. Vi har skapat ett monster, säger Detlev Schlichter. " (Usch, detta låter som en variant av den gamla teorin om kapitalismens oundvikliga kollaps.)



"Färsk statistik visar att centralbanker runtom i världen, även i Europa, börjat köpa guld igen för första gången på decennier. Köpen väntas i år bli de största sedan 1971, då papperspengar tog över helt." ("Den vidskepliga tron på guldet" som Keynes förhånade, är tydligen på väg tillbaka...)

8 kommentarer:

  1. Vidskeplighet är väl överhuvud taget ett symptom på att tillvaron upplevs som svårförklarlig och farlig och svår att hantera. Och det är ju läget nu, när hela systemet verkar vackla. Och då kan man ju gripa efter guld som någon sorts hokus-pokus-grej som skall rädda oss.

    Ibland frågar jag vad man skall göra med guldet men får ingen bra motivering varför det skulle vara bättre med en guldtacka än exempelvis en lastpall med hårt bröd. Det senare kan man ju åtminstone äta om det blir kris!

    Det som kan lösa knuten (göra krisen lite mindre, men inte lösa den) är djärva politiska beslut som släpper ut en massa luft ur kreditballongen. Men då måste regeringarna vara beredda att ge sig på den ständigt skrikfärdiga och hysteriska "medelklassen" som har lånat sig fram de senaste trettio åren, samt att kraftigt begränsa vad bankerna får göra i form av utlåning. Och när bankerna krympt ett tag så blir de så små att de får gå i konkurs, och ajöss med dem! En del skuldavskrivningar kan väl lugna den hysteriska medelklassen naturligtvis.

    SvaraRadera
  2. Ett citat till ur artikeln, som jag länkade till av "Marianne Nessén, doktor i ekonomi och biträdande chef för avdelningen för penningpolitik på Riksbanken":

    "Hur mycket sedlar och mynt som finns vet vi förstås, det handlar om ungefär hundra miljarder kronor. Men om vi pratar om pengar i vid mening är begreppet otroligt fluffigt och flexibelt. Jag kan inte sätta en siffra på det, säger hon."

    Det här är nog det som jag tycker är mest skrämmande: experterna som styr vårt system har inte själva en susning om vad det är för någonting de hanterar. Är det verkligen ett monster man skapat? Det gamla systemet med guldmyntfot kändes ändå lite mer begripligt. Guld har ju ändå ett reellt bytesvärde liksom andra varor eftersom det krävs arbete att bryta det. Att ändra en siffra i en dator däremot...

    "Medelklassen" lever nog i villfarelsen att "experterna" vet vad dom gör, tror jag. Och för övrigt är det väl numera tvunget att låna pengar om man vill ha en bostad att bo i.

    SvaraRadera
  3. Har för mig jag skrev en bloggpost om det någon gång och citerade en tänkare som menade att "pengar" kan vara ungefär vad som helst, beroende av tid och plats. Och med en sådan definition blir ju rimligen bilden suddig om man vill ha exakta besked.

    Jag antar att även om man hade en till synes överskådlig metallbaserad myntfot så skulle det vid sidan av denna existera andra, inofficiella men fungerande, betalningsformer så fort behov av dem uppstod. Och då blir ju genast den centrala kontrollen svårare att upprätthålla. Undrar om inte "den grå lånemarknaden" som fanns i Sverige för cirka femtio år sedan fungerade åt det hållet, det var lån mellan företag som inte kunde styras via offentlig räntepolitik.

    SvaraRadera
  4. Marx skrev ju redan för 150 år sedan om hur det i kapitalismen,speciellt under högkonjunkturerna, spontant uppstår behov av krediter och "kreditpengar". Det där missar den "österrikiska skolan", som enligt Cervenka är på frammarsch idag.

    Frågan är väl om "kvantiteten slagit om till kvantitet" sedan "Kapitalet" skrevs - kreditpengarna sägs ju av Richard Werner numera utgöra 97 - 98 % av den totala penningmängden. En avgörande skillnad kan möjligen också vara att inte bara affärsbankerna utan även centralbankerna numera skapar pengar "ur tomma luften". Vilket väl inte behöver vara något problem om pengarna som "skapas" används för att få varucirkulationen att fungera. Men frågan är vad som händer till slut om penningskapandet används för att rädda affärsbankernas förmåga att bidra till allt värre spekulationsbubblor.

    Den bästa förklaringen till pengar är fortfarande, anser jag, den "historiskt-logiska" utläggningen i början av "Kapitalets" första band.

    De etablerade nationalekonomernas teorier om pengarnas uppdelning på "M1", "M2", "M3" o.s.v kritiseras övertygande av Werner. Bankernas krediter används som betalningsmedel och bidrar till den totala efterfrågan. Men affärsbankers reserver som ligger fastbundna i centralbankerna, har inte sådana effekter och har därför inte något med pengar att göra. (Werner har faktiskt en positiv syn på monetaristen Milton Friedman - hans fel var "bara" hans felaktiga syn på vad pengar är.)

    Du har säkert rätt i att en övergång till guldmyntfot knappast löser problemen. Det går inte att "avskaffa" kreditpengarna.

    Men frågan är om inte Werners förslag att låta staten ta över penningskapandet och penningallokeringen skulle utgöra en stor förbättring. Och dessutom ett stort kliv på vägen till en planhushållning, varför motståndet naturligtvis är stort mot sådana reformer. (Engels trodde på 1890-talet att staten som representant för totalkapitalet skulle tvingas ta över men att det bara skulle skärpa motsättningen mellan folkets flertal och de få som tjänar på en sådan - visserligen endast till formen - samhällsstyrning.)

    SvaraRadera
  5. Att ta ifrån privatbankerna rätten att göra egna pengar är nog en huvudpunkt om man gör om systemet. De är vinstdrivna institutioner och ser främst till sina egna vinster. En centralbank bör ha andra prioriteringar.

    Intressant om Engels, var skrev han det?

    SvaraRadera
  6. Engels skrev om det här bl.a. i "Anti-Dühring", i det tredje avsnittet om "Socialism". Ett citat:

    "Om kriserna avslöjade bourgeoisins oförmåga att i fortsättningen förvalta de moderna produktivkrafterna, så visar förvandlingen av de stora produktions- och kommunikationföretagen till aktiebolag, och statsegendom att man kan undvara bourgeoisin för detta ändamål. Alla kapitalistens samhälleliga funktioner utföres här av avlönade tjänstemän. Kapitalisten har ingen annan samhällelig uppgift längre än att kassera in vinster, klippa kuponger och spela på börsen där de olika kapitalisterna ömsesidigt plockar varandra på kapital. Sedan det kapitalistiska produktionssättet först utträngt arbetarna, så tränger det nu ut kapitalisterna och förvisar dem liksom arbetarna till den överflödiga befolkningen, om också inte omedelbart till den industriella reservarmén. Men varken förvandlingen till aktiebolag eller till statsegendom upphäver produktivkrafternas egenskap att vara kapital. Ifråga om aktiebolagen ligger detta i öppen dag. Och den moderna staten är i sin tur bara den organisation som det borgerliga samhället skapat för att upprätthålla det kapitalistiska produktionssättets allmänna yttre betingelser mot övergrepp, såväl från arbetarnas sida som från de enskilda kapitalisternas. Den moderna staten är, vilken form den än må anta, ingenting annat än en kapitalistisk maskin, den är kapitalisternas stat, den idealiske totalkapitalisten. Ju fler produktivkrafter den övertar, desto mer blir den även en verklig totalkapitalist, desto fler medborgare utsuger den. Arbetarna förblir lönarbetare, proletärer. Kapitalförhållandet upphäves inte, det drives fastmer till sin spets. Men där slår det om. Statens övertagande av produktivkrafterna är alltså inte någon lösning av konflikten, men det gömmer i sig det formella medlet, vägen till lösningen."

    (Jag skrev en kort recension nyligen av "Anti-Dühring" på min filosofiblogg och konstaterade att boken är klart läsvärd fortfarande. Den som vill slippa polemiken mot den numera bortglömde Dühring, kan istället läsa godbitarna som fördes över till "Socialismens utveckling från utopi till vetenskap")

    SvaraRadera
  7. Aha, det var där! Kanske dags för en omläsning, Engels var ju en verkligt bra och underhållande skribent!

    SvaraRadera
  8. Ja, "Anti-Dühring" var "bättre" än jag förväntade mig och mindes. Den tar sina läsare på allvar och försöker inte förenkla några resonemang.

    Det finns en hel del i den som vore värt att diskutera seriöst idag. Det vanliga har nog varit att antingen avfärda den som propaganda riktad till de obildade arbetarna, eller okritiskt och vördnadsfullt hylla dess "sanningar".

    Citatet ovan om staten som "totalkapitalist", var säkert inget man ville tränga djupare in i, i 30-talets Sovjet t.ex.. Eller i den statssocialistiska socialdemokratin.

    SvaraRadera