Det finns en intressant artikel om demokratibegreppet av ekonomen och dataexperten Paul Cockshott på Clartés hemsida. Främst handlar det om förändringar i synen på demokratin hos socialdemokrater och kommunister alltsedan "Kommunistiska manifestet" och vilka lärdomar som kan dras för framtida socialistiska samhällen.
Karl Marx använde 1848 Aristoteles demokratibegrepp, nämligen att demokrati betyder att de "fattiga styr". Eftersom de fattiga är i majoritet så betyder det följaktligen också majoritetsstyre, men den betydelsen var sekundär för Aristoteles. För de besuttna klasserna på 1800-talet var ju också demokrati och kommunism närmast liktydiga ord för "mobbvälde".
Demokratikravens formulering i det socialdemokratiska Erfurtprogrammet från 1891 är lite överraskande. De handlade inte om den parlamentariska republiken, utan om krav på folkets direkta lagstiftningsmakt. De verkställande organen, inklusive rättsväsendet, skulle väljas av folket. Det ryska socialdemokratiska partiet före revolutionen, under ledning av Lenin, kopierade mer eller mindre Erfurtprogrammet, men tonade något ned det direktdemokratiska inslaget till förmån för det sorts parlamentariska system, som har dominerat i Väst efter andra världskriget.
Efter oktoberrevolutionen ändrades bolsjevikernas demokratisyn. Nu skulle demokratin grundas på sovjeterna, arbetar- och soldatråden, som hade uppstått som spontana massorganisationer under revolutionen. Sovjeterna valde representanter till en allrysk kongress, denna i sin tur till en exekutivkommitté, vilken i sin tur utsåg regeringen.
På grund av denna hierarkiska, starkt indirekta representativitet blev det lätt för ett välorganiserat parti att totalt dominera den högsta makten. Cockshott beskrivet systemet som en "revolutionär aristokrati", ett styre av de "bästa" och dugligaste.
Men som de gamla grekerna redan visste, en aristokrati urartar lätt till en oligarki, som främst ser till sin egna privata intressen. Efter en tid förvandlades styresformen till en revolutionär "monarki", enpersonsstyre. Cockshott jämför med de borgerliga revolutionerna, som också använde denna modell under Napoleon och Cromwell, men som sedan hittade en mycket stabilare form med den parlamentariska statsformen . Han tror att även socialisterna kommer att hitta en mer passande statsform.
Cockshotts själv ansluter sig till Erfurtprogrammets direkta demokrati, där folket beslutar om lagarna. Folkrepresentationen har till uppdrag att bestämma om vilka frågor det ska röstas om. De personerna utses genom lottning! Därmed försvinner politiken som karriärväg, medan partierna enbart ägnar sig åt att driva sina specifika frågor.
Paul Cockshotts har också idéer om hur planhushållning kan förverkligas med hjälp av modern datateknik. Jag återkommer till hans bok "Planhushållning och direktdemokrati".
För mig verkar detta lite platt. I USA har man tillämpat Erfurtprogrammet i verkligheten genom att man väljer en massa ämbetsmän som i t.ex. Sverige anställs - allmänna åklagare, domare etc etc. Och resultatet blir snarast värre än med byråkratiska anställningsförfaranden, eftersom det kostar pengar att bli vald, och kandidaten därför är köpbar.
SvaraRaderaErfurtprogrammet blir därför möjligt bara i ett mycket jämlikt samhälle där den ene inte har mer pengar att köpa kandidater för än den andre. Så länge vi har ett kapitalistiskt samhälle torde nog byråkratin vara nödvändig som motvikt.
Sen är det en annan sak att man måste bygga upp en folklig motmakt mot båda, bestående av folkrörelser där deltagarna inte strävar efter ämbeten men står under kontroll av andra deltagare i folkrörelsen.
Cockshotts idéer på det här området ger ett intryck av att vara i vildaste laget kanske (direktdemokrati kombinerad med lottning av statens funktionärer). Men jag tror att det var i första hand demokrati i ett socialistiskt system han diskuterade. "Demokrati" under kapitalismen - i den mån den överhuvudtaget är möjlig - är en annan men också en viktig fråga att diskutera.
SvaraRadera