Jag läste för en tid sedan en intressant artikel av en marknadsliberal ekonom om finansiella bubblor - tyvärr minns jag inte var artikeln var publicerad. Hans tes var att det numera populära begreppet "bubbla" - bostadsbubbla, IT-bubbla, finansbubbla m.m. - är ohållbart. Resonemanget gick ut på att begreppet förutsätter att marknadspriset under en bubbla är för högt, och att priset efter att bubblan spruckit, sjunker till sin "rätta nivå". Men vilken nivå är den rätta? Finns det något pris som är rätt?
För en konsekvent marknadsliberal är ju marknadspriset alltid rätt. Marknaden "vet" bäst, bättre än varje tänkbar enskild aktör.
Men att marknadspriset alltid är rätt kan man också formulera som att det inte finns något "rätt" pris. Det finns med andra ord inte något värde "bakom" marknadspriset och som reglerar detta. Men den klassiska politiska ekonomin, med Adam Smith och David Ricardo i spetsen, påstod ju tvärtom att det finns ett sådant (bytes)värde och att konkurrensens funktion på marknaden just är att som en "osynlig hand" få marknadspriset att gravitera mot bytesvärdet.
Enligt den klassiska och den marxistiska politiska ekonomin är marknadspriset nästan aldrig "rätt". Utbud och efterfrågan är så gott som aldrig i balans. Jämvikten är ett tänkt, fiktivt dynamiskt genomsnitt av "för högt" och "för lågt". Medan jämvikt för nyliberalen och den "nyortodoxe" nationalekonomen är något statiskt som alltid, definitionsmässigt föreligger.
En konsekvens av marknadsekonomens tes att marknadspriset alltid är det rätta är att begreppet "monopolpris" också är meningslöst. Om man inte erkänner giltigheten av begrepp som "värde" eller "normalpris", så kan man inte erkänna begreppet monopolpris, eftersom det är ett pris som skiljer sig från normalpriset. (Denna kritik träffar nog också en del världssystemteoretiker, inklusive Wallerstein, som skriver mycket om monopolpriser, men teoretiskt tycks utgå från borgerlig nationalekonomi.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar