Vad vill de unga socialdemokraterna?

Första numret av "Tvärdrag" för 2011 har precis kommit, och handlar om "reformismens möjligheter". Finns det några tecken på att de unga socialdemokraterna förstår att världssystemet skakar i fogarna och det behöver komma fram ett nytt, fungerande system som klarar av att lösa bl.a resurs- och miljökriserna?

Nja, det finns några antydningar till det, men mest handlar det om hur det socialdemokratiska partiet ska återfå glöden och börja vinna val igen.  

Nyliberalismen kritiseras, och att socialdemokratin anammat den,  men några reformistiska, ekonomiska alternativ till den formuleras inte. David Eklind säger faktiskt: "Vi står inför socialism eller barbari. Det valet kommer. Det är inte vi som behöver driva fram det." Detta följs inte upp, men tydligen finns det en och annan i SSU, för vilken världssystemets dödsryckning på Wall Street 2008, inte gick spårlöst förbi.

I en recension av Lawrence  J. Kotlikoffs "Jimmy Stewart" beskrivs dennes förslag att i praktiken krossa finanskapitalet genom att tvinga alla finansiella institutioner att bli sparbanker. Spekulationen upphör då automatiskt, och därmed finansbubblorna. Visserligen är det bara halva kapitalismen som skulle avskaffas, men gott så. Ett intressant "reformkrav" onekligen.

Den stora besvikelsen i numret är den hårda kärnan, artikeln om den ekonomiska politiken, "Full sysselsättning kräver en ny ekonomisk politik". Doktoranderna  Tony Johansson och Josef Taalbi köper den borgerliga teorin om nödvändigheten av "jämviktsarbetslöshet", eller NAIRU som det kallas på ekonomernas fikonspråk. NAIRU "är ett relevant begrepp, som alls inte med nödvändighet leder till nyliberala slutsatser".

Det är svårt att tro att deras förslag hade kunnat ändra på det faktum att "socialdemokraterna vid valet 2006 hade regerat landet i tolv år utan att ha lyckats skapa full sysselsättning." Det är väl ok att Riksbanken, liksom amerikanska Federal Reserve,  får ett sysselsättningsmål vid sidan om inflationsmålet, men det räcker knappast långt. Kajsa  Borgnäs efterlyser i sin artikel pengar till en intellektuell upprustning av partiet. Om hon får gehör för det så får man ju hoppas att det satsas på marxistiska ekonomer.

Till sist, redaktionen har spånat fram en lista på 27 reformer, i något som ska motsvara det gamla "arbetarrörelsens efterkrigsprogram" . Det mesta ser bra ut, t.ex. "återställa de jobb som försvann i 90-talskrisen (250 000)", avgiftsfri förskola, tandvårdsreform, socialisering av elmarknaden, kostnadsfri lokal och regional kollektivtrafik, 550 000 nya bostäder till 2020, "stopp för aktiebolagsform och vinst i bibliotek, skolor och sjukhus", "vi skall äga skogen, marken, vattnet och malmen", m.m. m.m. Finansieringen utgör inget stort problem om vi tar tillbaka jobbskatteavdragen, inför två skattesteg till och återinför fastighetsskatt och förmögenhetsskatt.

Tänk om de röd-gröna hade gått till val på det programmet?