söndag 20 oktober 2013

Vad orsakar kriserna, profitkvotens fall eller bristande efterfrågan?

Michael Roberts fortsätter i sitt senaste inlägg, "The fallacy of causation and corporate profits", att argumentera för att den grundläggande orsaken bakom alla ekonomiska kriser under kapitalismen är fallande profitkvot. Men han möter hårt motstånd i kommentarfältet, och frågan är om han inte är lite skakad.

Roberts position är mer radikal än att bara stödja Marx´"lag om profitkvotens fallande tendens", som också debatteras bland marxistiska ekonomer. Jag är rätt övertygad av argumenten för att Marx hade rätt om att det finns en sådan långsiktig tendens, som utgör ett hot mot kapitalismens överlevnad som system. Jag har berört den diskussionen flera gånger på denna blogg, senast i samband med Michael Heinrich kritik av lagen. (Heinrich kom in på sin kritik på Marx2013-konferensen i helgen.)

Men denna lag har troligen också legat bakom i varje fall vissa av de stora kriserna historiskt sett. 70-talskrisen som "löstes" genom den nyliberala offensiven berodde troligen på en ihållande minskning av profitkvoten från andra världskriget fram till ca 1970.

Men vad berodde depressionen som utbröt efter finanskraschen 2008 på? I den frågan är Roberts inte lika övertygande. På Marx2013-konferensen  ansåg t.ex. den franske ekonomen Gérard Duménil att denna kris tvärtom utlöstes av den stora profiter som nyliberalismen medförde. Även Roberts erkänner ju att profitkvoten faktiskt steg - åtminstone fram till ca  år 2000. Men genom att profiterna steg på grund av stagnerande löner, så uppstod enligt Duménil för kapitalet problemet med bristande efterfrågan. Detta skyldes för en tid över genom ökad skuldsättning. Orsaken till kraschen kan då ses som en kombination av överproduktionskris och finansiell kris.

Problemet med den keynesianska analysen kan ses som att den bara ser en orsak till kriserna, den bristande effektiva efterfrågan, men också att denna bristande effektiva efterfrågan sägs beror av rent psykologiska orsaker, "animal spirits".

Men Roberts är antagligen också lite ensidig i sin "monokausala" analys. Produktionens storlek bestäms av investeringarna, och dessa bestäms i sin tur av profitkvoten, lönsamheten. Det ena stora problemet för kapitalismen är då att "levande" arbete mer och mer måste ersättas med dött arbete, maskiner. Högre produktivitet krävs för att överleva i konkurrensen. Men det leder obönhörligt till minskande profitkvot, då det bara är det levande arbetet som skapar nytt bytesvärde. Och minskande profitkvot leder till minskande investeringar. Men är det hela storyn?

Det andra stora problemet är att  då ökande produktivitet leder till fler producerade varor, så måste någon köpa dessa varor. Vem? Knappast de anställda i företagen: där gäller det att spara på kostnaderna för att hålla vinsterna uppe.  Marknaden tenderar i kapitalistiska samhällen alltid att växa långsammare än produktionen. Därför hade Keynes rätt i att fokusera på efterfrågeproblemet. Men keynesiansk politik kan aldrig lösa det första problemet, och när det kommer till ytan, så överger alla ekonomer keynesianismen som på kommando.

5 kommentarer:

  1. Den fallande profitkvoten: långsiktig tendens under ytan. Efterfrågekriser: storm på ytan av samhället. Om de två sammanfaller på ett akut sätt torde vi ha en kris som kan kasta samhället överända. Var och en för sig kan de vara hanterbara. Att bara ta upp en av de två i diskussionen känns inte rätt. Att det påstås råda nära nog investeringsstrejk idag (vinsterna återinvesteras inte i något produktivt) är tecken på att något i grunden är fel. Fel på marknaderna och fel på avkastningen av produktivt kapital.

    " en ihållande minskning av profitkvoten från andra världskriget fram till ca 1970" kan väl kopplas samman med rationaliseringsrörelsen som började före kriget men fick verklig fart senare, med mer maskineri, datamaskiner, MTM etc. Mer kapital för varje arbetare alltså.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En av kommentatorerna jämför med en flygplanskrasch, som kan bero av många olika direkta orsaker, ett motorhaveri, brand, sabotage m.m. Att bara hänvisa till gravitationen är inte så upplysande för en särskild krasch.

      Men det kan väl ändå vara motiverat att påpeka att kapitalisternas handlande alltid ytterst styrs av profitmotivet. Ur den aspekten kan man väl ge Roberts rätt.

      Radera
    2. Företag går i bankrutt hela tiden jag ser inga problem med det. Jag antar att du vill ha import skatt för att folk ska köpa Volvo istället för Hyundai?
      Eller vad är din lösning för dina SK djur andar?

      Radera
    3. Varför skulle jag föredra köp av en kinesisk bil istället för en koreansk??

      Keynes psykologiska förklaring av kriserna med hjälp av begreppet "animal spirits" duger knappast som någon riktig förklaring. Spekulantens psykologiska depression förklaras av den ekonomiska depressionen och inte tvärtom.

      Därför finns det knappast någon psykologisk bot, typ att prata fram en framtidstro, mot de återkommande kriserna. Det behövs en strukturell förändring av det ekonomiska systemet.

      Radera
    4. Jag har inte läst general theory av Keynes jag har dock läst att kriser kan ha med ny teknik att göra. Tex den på 20talet hade med automobiler att göra. TV spels kraschen vid 1983 och senare it bubblan vid 00talet. Jag tycker att staten ska ha bistånd så arbetarna överlever och inte ska behöva gå ner i vikt endast för att det är en kris.

      Jag är inte lika radikal som du men jag måste erkänna att ditt inlägg var kul. :-)

      Radera