fredag 23 november 2012

Trotskism eller maoism?

"Relativ relativism är ok, men inte absolut relativism". Detta är en formulering som dök upp spontant när jag under min promenad idag försökte komma på vad som var grundfelet i postmodernismen. Varför berättar jag  det här? Jo, för att jag tror att de kommunistiska "berättelserna" som trotskism och maoism i stort sett sopades bort under den postmodernistiska tiden, men att man kan ana att de är på väg tillbaka.

Traditionell "stalinism" av KFMLr/KP kommer knappast att vara ett alternativ i längden. (KFMLr ansåg att Stalin var en stor revolutionär, men efterträdaren KP ser snarare Stalin som en stor, men misslyckad demokrat: "Om socialismens demokratiska erfarenheter"!)

Den maoistiskt inspirerade, men odogmatiska, amerikanska debattsajten Kasama har funnits i flera år, och där har förts många intressanta diskussioner om vilka lärdomar man kan dra av "1900-talskommunismen".

Björnbrum har nyligen haft flera inlägg om en ny svensk, maoistisk stridsskrift. Med anledning av det har jag surfat runt en del på nätet för att ta reda på vad  denna mer ortodoxa "maoism" är för något.

Det visar sig att det finns lite olika uppfattningar om det bland världens maoister, vilket i och för sig inte är så förvånande. Det handlar t.ex. om var den revolutionära tyngdpunkten i världen ligger: i tredje världen eller i Väst. Och har det "utdragna folkkriget" á la Kina ersatt "oktoberrevolutionens väg" även i Väst?

Lite förvånande är att många maoister anser att "marxismen-leninismen-maoismen" uppstod först efter Maos död, som ett nytt stadium i marxismen-leninismens utveckling. Denna nya "maoism" tycks innehålla  uppfattningar, som Mao antagligen hade tagit avstånd ifrån, t.ex. att man principiellt tar avstånd från att ställa upp i val. Man kan också blankt avfärda delar av Maos politik, som handslaget med Nixon.

Maoisternas idé om ett nytt stadium i marxismens utveckling efter Lenin förtjänar ett eget inlägg. Överdriver man inte på ett omarxistiskt sätt  individens roll i historien?

Men denna gång  avslutar jag med att rekommendera en seriös, maoistisk skrift som kritiserar huvudkonkurrenten, trotskismens teoretiska grundvalar, "Maoism or Trotskyism?" (man får klicka på Download-knappar ett par gånger).

Förhoppningsvis kan den förnyade ideologiska strid som förmodligen kommer så småningom också i Sverige, att föras på ett mer sakligt och distanserat sätt än  på 70-talet. Då utgick t.ex. maoisterna från att Moskvarättegångarnas bild av Trotskij som tysk och japansk agent var en sanning.

Anledningen till att trotskisterna inte lyckats leda någon revolutionär rörelse av betydelse är knappast att Trotskij var "revisionist", utan att han inte lyckades frigöra sig från en del av 1800-talsmarxismens ingrodda sanningar. I motsats till Mao såg han t.ex. inte potentialen hos bondemassorna i kolonierna.

6 kommentarer:

  1. Det var först efter 1980 som berörda personer själva började kalla sig 'maoister', på sextiotalet gällde de för marxist-leninister som tillämpade 'Mao Tse-tungs tänkande'. Uttrycket 'maoist' fanns men då nog mest som skällsord. Sedan kom under en tid en etikett som hette 'maotsetungtänkandet'. Jag är inte insatt i tanken bakom detta, men det verkar som det skedde en glidning från personen till ideologin, från 'tänkande' till 'ism' efter att Mao gått ur tiden.

    Peruanerna var pionjärer som maoister, och sedan har en del andra partier världen över tagit efter, och på åttiotalet blev MLM, marxism-leninism-maoism, en officiell beteckning för många grupper. Det som hänt är väl att man plockat generellt användbara bitar av Maos tänkande (på samma sätt som skett tidigare med Marx, Engels och Lenins tänkande) och snickrar ihop en 'ism' av det hela. Några partier har försökt gå vidare, som peruanerna med sitt 'Gonzalos tänkande' eller nepaleserna med 'Prachandavägen', men det har väl inte varit helt lyckat utanför de närmast berörda grupperna av entusiaster. Noteras bör att de viktiga partierna i Indien och på Filippinerna inte vad jag vet har de här inslagen av personkult inför levande ledare. Det är nog klokast att låta folk dö först innan man eventuellt kanoniserar dem.

    Hittills har samtidens maoister varit mest aktiva och framgångsrika i några länder i Tredje världen. I vilken mån samma sak kan hända i Europa eller Nordamerika är tveksamt. I våra länder kanske det delvis är en annan Mao som bör plockas fram för att få verkligt genomslag. För det verkar ju som en 'ism' i rätt hög grad plocka ut vad man vill ha, och sedan putsa till det efter dagsbehovet. "Det finns en skapande och en dogmatisk marxism" var väl ungefär vad Stalin skrev en gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kompletteringarna!

      Det finns ju något riktigt i tanken att marxismen måste utvecklas i takt med historien. Marx vägrade som den materialist han var att ge detaljerade förutsägelser om framtiden. Därför måste analysen av ekonomin och samhället hela tiden uppdateras.

      Några revolutionerande nyheter vad gäller Marx metod har jag svårt att se att någon av efterträdarna (och uttolkarna) har bidragit med.

      Av naturliga skäl har Mao inte skrivit speciellt mycket om de högt utvecklade kapitalistiska länderna. Han försvarade den traditionella kommunistiska strategin bestående av i huvudsak legal kamp i väntan på en revolutionär situation, men han lade inte till något direkt nytt, vad jag vet.

      För strategin i Väst, hade man därför väntat sig att "maoismen" skulle ha sammanfallit med "leninismen", vilket den också gjorde i stort sett på 70-talet, men dagens dagens "maoister" förespråkar istället en ultravänsterlinje. (Eller så har de en analys som visar varför t.ex. valbojkotter numera vore en vettig politik. Men den analysen har inte jag i varje fall sett.)

      Maos analys av orsakerna till de socialistiska staternas urartning till kapitalism, skulle däremot kunna motivera att "maoismen" utgör en ny etapp. I den frågan konkurrerar ju Maos teorier förtjänstfullt med trotskismen, som fokuserar på Stalins person. Fast en del "maoister" förenklar också och tenderar att skylla på revisionistiska "statskupper" både i Sovjet och Kina som förklaring.

      Tilläggas kan att de "maoistiska" partierna bildade en sorts international 1984, "Revolutionary Internationalist Movement", RIM. RIM lär vara avsomnad idag.

      Radera
  2. Länken till Wallerstein verkar inte fungera. Det kanske är bättre med den här: http://www.iwallerstein.com/

    SvaraRadera
  3. Mer länkklagomål. När jag trycker på "Maoism or trotskyim?" så blir det spärrmeddelande. Skall möjligen adressen se ut så här: http://www.mediafire.com/view/?g6nsqj65xpzdx5y Å andra sidan begriper jag inte hur nedladdningen där fungerar. Men så kom jag på att om jag går in på den här sidan: http://moufawad-paul.blogspot.se/2012/10/maoism-or-trotskyism-free-download.html och sedan markerar länken till filen och trycker på knappen "öppnad filen i nytt fönster" så kommer den upp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lite besvärligt att få pdf-filen att laddas genom att den ligger på ett sådant där modernt moln-utrymme. Men nu finns det minst två metoder att ladda ner den...

      Radera