Richard A. Werner, är en bankexpert som jag nämnt flera gånger tidigare på denna blogg. I denna video beskriver han sin plan för att rädda Greklands och Spaniens ekonomier, utan den förskräckliga åtstramningspolitik de nu utsätts för. Hans lösning låter enkel för en lekman på området, men kan det vara så enkelt?
Förslaget har två delar. Den första är att ECB köper upp de dåliga lånen från bankerna i dessa länder - inte för det låga marknadsvärdet, utan för ett mycket högre pris. De penningmängder som ECB skapar i detta syfte slipper inte ut ur systemet och skapar inflation.
Den andra delen är att dessa stater slutar finansiera sin verksamhet genom att sälja statsobligationer. Istället lånar de pengar för lägre räntor från landets banker. Dessa pengar skapas "ur tomma luften" och bidrar till ökad efterfrågan i ekonomin. Lätt som en plätt...?
Kanske det är som Werner antyder att den politik som ECB och EU-kommissionen bedriver mot Grekland och Spanien, beror enbart på att man vill driva fram en ytterligare centralisering av makten inom EU?
Ja, den kortsiktiga lösningen för att rädda en ponzi scheme är givetvis att ta från pyramidspelets topp, jag tänkte på de rika, men nu inser jag att det faktiskt är riksbanken som är toppen i pyramidspelet.
SvaraRaderaElegant, jag undrade precis hur man fyller hål med hål.
En rätt intressant fråga är hur ett revolutionärt parti, t.ex. maoistiskt sådant, borde reagera på ett sådant här förslag, som antagligen förbättrar läget för en massa hårt prövade människor. Men som går ut på att föreslå hur borgarna ska sköta systemet på ett mycket smartare sätt. Är man inte snabbt inne på en väg mot reformistisk urartning då...?
SvaraRaderaKänns akademiskt, man kan inte pula in skiten i hästen igen. Bara att relatera till att det är en möjlig taktik fienden kommer kunna använda för att rädda kvar systemet. Det är inte en skuldavskrivning för pyramidens bas, de hålls fortfarande fjättrade i en skuldpyramid.
RaderaSer det mer som en slags retroaktiv räntesänkning för bankerna. Att staten lånar eller ger ut obligationer är väl inte heller ekvivalent, i ett lån ingår också ett maktförhållande och de är inte samma vid utgivandet av obligationer och att träda i låneskuld.
Tror en general i Star Wars sa det bäst, "It's a trap!".
Werner tillhör inte marknadsfundamentalisterna, och han har alltid varit för en hård statlig styrning av kreditströmmarna. I videon lägger han skulden för EU-krisen på ECB, för att de underlät att stoppa bubblorna som utlöste krisen. (Att EU förvärrat krisen kan nog vara sant, men grundorsaken till den låg knappast i politiken i EU.)
RaderaJag håller med om att det vore fel att till 100 % stödja Werners förslag. Eller rättare sagt, det vore fel att framställa det som en räddning av systemet. Werner tror nog det, som den (progressiva) borgerliga ekonom han är, men vi vet bättre (tror vi...)
Diverse keynesianska lösningar är alltid bättre än att bara låta det gå. Det skulle säkert en tysk kommunist från 1934 kunna tala om.
SvaraRaderaTotalt kaos garanterar aldrig att folk på något vis tar sig samman och bygger upp något bättre. Det är troligare att nån demagog vinner stöd för syndabocksstrategier. När arbetslösheten skenar mister dessutom arbetarrörelsen de hållhakar den har.
Werner står nog närmare monetaristerna faktiskt än keynesianerna. Styrning av penningmängden och vart den går är hans käpphäst. Men bortsett från det så håller jag med om att teorin om att "ju sämre folk, desto snabbare kommer revolutionen" inte håller.
RaderaArbetarrörelsens problem är väl att man inte har egna ekonomiska experter, så att det är svårt att ta ställning till olika reformer av de statsfinansiella systemen. Och de experter man haft, som Kjell Olof-Feldt, jobbar efter ett tag åt motsidan, hur goda avsikterna än kan ha varit från början. Massarbetslöshet anses vara att föredra framför att "ekonomin" inte fungerar överhuvudtaget...
Problemet är att man inte ens har en bok! Vi satt hemma och läste en av de vanliga kurslitteraturerna i nationalekonomi, vi skrattade högt åt det vi läste, av galghumor. Det var nonsenspropaganda, rent anskrämligt dåligt och styrande i sitt upplägg. Den sorgliga insikten att makthavare av alla de slag läser och tror på sånt här, deras tankar styrs i en riktning, varesig de är vänster eller höger. I boken så förklarade man att systemet alltid skulle söka jämvikt, givet att de följande 8 orimliga antagandena är sanna, vad skall man göra annat än att skratta åt eländet.
RaderaVi till vänster borde sätta oss och skriva "study guides" till den samtida nationaekonomiska litteraturen, för som det är idag så kommer vi aldrig ha en expert som kan ifrågasätta systemet.
Det finns faktiskt en bra bok av Werner, med förgörande kritik av de flesta ekonomiska läror (utom marxismen, som han inte verkar ha satt sig in i). Jag skrev om boken här:
Raderahttp://antisystemiskdebatt.blogspot.se/2011/09/den-langa-japanska-90-talsstagnationen.html
En artikel i counterpunch har fler förslag till en "reformistisk" lösning. Eller i varje fall en lindring för de 99 %-en i södra Europa.
SvaraRaderaEn skatt på outhyrda lägenheter låter smart. Och att prioritera brott mot upphovsrätten lägre än brott mot skatteflykt, skulle tydligen spara mycket pengar...
Att få Tyskland att införa lite inflation så att handelsbalansen förbättras mot länder som Grekland och Spanien, tror han däremot är lika omöjligt som att få en kristen fundamentalist att börja tro på utvecklingsläran...
En MMT:are skulle nog fråga varför staterna måste låna pengar när de (om de skaffar egna valutor) kan ta fram dem själva. Bristen på egna valutor kan ses som en nyckelfaktor. Nu har jag ingen lust att titta på filmen så jag vet inte vad/om professorn tänker sig skall ske med lånen och hur räntan skall betalas. Det är klart att staterna kunde köra det billigaste alternativet genom att förstatliga bankerna och betala räntan till sig själv, men det vill nog inte liberalerna höra talas om. Det väsentligaste är väl om det här är åtgärder som verkligen hjälper de som behöver hjälp, eller om det bara blir en ny rundgång av pengar ner i bankster-kassorna?
SvaraRaderaJag gissar att Werners förslag är anpassat så att det ska vara tillräckligt realistiskt för att genomföras. Men annars förespråkar han ett system med statliga pengar.
RaderaMen för att svara på din fråga om räntebetalningarna, får jag nog titta på filmen igen. Vilket jag tänkt göra ändå, för den var sevärd...
Tja, det nuvarande systemet är nog den snabbaste vägen man kan ta till statskapitalism om det är det man är ute efter. I dess förlängsning kommer bankerna äga allt men samtidigt vara bankrutt och behöva köpas av staten och därmed äger staten allt.
RaderaMen det är inte det samhället vi är ute efter. Vore man gammelmarxist som vill ha en statskapitalism i Sovjetstil, då skulle man hålla hundra procent på neoklassikerna.
Nu tittade jag på videon igen. Det finns en hel del intressant ekonomi där...
RaderaFördelen med att låna direkt från bankerna, säger Werner, är att det är mycket billigare för staten. Varför? Jo, obligationer hamnar på marknaden och därmed utsatta för spekulanter (och kreditvärderingsinstitutens bedömningar).
Om ECB köper de dåliga lånen i krisländernas banker, så koster det ingenting! ECB skapar pengarna ur intet, men de kommer inte ut i den "reella ekonomin" och skapar inflation. (Werner är tydligen ingen anhängare av MMT...)
@Martin
RaderaIntressant idé, och jag har på skämt kastat fram tanken någon gång att Barroso fortfarande är maoist i själ och hjärta och i hemlighet i själva verket jobbar för en revolution...
Men jag är inte säker på att statskapitalism är något att vara emot till 100 %. Det viktigaste är vem som styr staten. Och då är det bättre att som Lenin kalla systemet för vad det är, statskapitalism, och inte låtsas som att det är socialism, innan förutsättningarna för den finns.
Ytterligare ett påpekande från Werner: försäljning av statsobligationer flyttar pengar, banklån skapar pengar. I det förra fallet menar Werner att de privata investeringarna trängs undan, men inte i det senare.
RaderaJag tycker inomsystematiska filosoferingar är jobbiga.
RaderaMen, ja, lån skapas ur luft och tar därmed inte bort några pengar. Pengarna skapas i privatbanken när staten skapar sina lån.
Problemet är inflationsmåttet vilket är lika taget ur luften som dagens pengar. Det domineras av hårt reglerade marknader.
Vad lånet från privatbanken innebär att är att det skapas en jävla massa pengar, som staten sedan tar och stoppar in på ett konto i banken, banken kommer ta dessa som riksbankspengar och skapa 10 ggr mer. Dessa kommer skapa bubblor lite varstans och skapa defaktoinflation för den som lever på lönearbete och behöver en lägenhet, eller annan egensom för sin överlevnad.
Ja, jag håller med om det problematiska i försök att lösa kapitalismens problem inom de kapitalistiska ramarna. För rätt som det är så har man accepterat systemet, och lägger systemkritiken på hyllan. Men det här är nog ett dilemma som vi får dras med så länge som systemet finns kvar - om vi inte helt ska avstå från krav på reformer.
RaderaJag är osäker på hur rätt Werner har, men han skrev i sin bok om Japan att den japanska centralbanken tidigare hårt styrde krediterna till produktiva företag. Sedan segrade den nyliberala ideologin vilket ledde till att bankerna gavs fria händer att låna ut till spekulation. Vilket orsakade fastighetsbubblan med skulder som har tagit decennier att betala av. Om det ens är gjort än...
Något liknande hände i Sverige och Finland efter avregleringarna av bankerna på 80-talet. Så då skulle man kunna argumentera att det avgörande för skeendet var de politiska förändringarna. Och i så fall skulle man teoretiskt kunna tänka sig att dessa politiska förändringar borde kunna rullas tillbaka.
Haken med detta resonemang är nog att en politisk kursförändring är praktiskt omöjlig. Finanskapitalets makt är numera för stor, som en följd av avregleringarna.
Nja, det är svårt att få skiten tillbaka in i hästen, gick inte precis smärtfritt förra gången. Rulla tillbaka dessa reformer är problematiskt då det är ett skeende som inte går samma väg framlänges som baklänges, det är inte bara att återinföra regleringen och tro att samhället kommer att återgå.
RaderaDet kommer snart inte finnas kontanter längre, alla gör sina bankaffärer på nätet, de är sin egen banktjänsteman. Det börjar bli pinsamt uppenbart att banker i alla sina väsentliga uppdrag kan ersättas med en mjukvara, att de håller ett fikonlöv av relevans rakt framför ögonen på folk ändrar inte faktum att de står med rumpan bar. När du öppnar en gammal nationalekonomibok, så ritades bankerna som skuggade i ett hörn.
Pengar är bara kommunikation. Tänk om man hade ett globalt nätverk med maskiner som blixtsnabbt kan koppla ihop behov med utbud, efterfrågan med tillgång. Pengar som kommunikationsmedel är inte längre relevant.
Det är tid att röra sig frammåt, inte bakåt.
"Tänk om man hade ett globalt nätverk med maskiner som blixtsnabbt kan koppla ihop behov med utbud, efterfrågan med tillgång." Paul Cockshott har ju skrivit om detta.
RaderaFast Cockshott ser det mer ur synvinkeln att datorerna kan få planhushållning att fungera. Någon sorts centralt organ à la det sovjetiska "Gosplan" måste finnas, men den behöver ju inte ha någon politisk makt i egentlig mening.
Jag har precis lyssnat på Bo Rothsteins föredrag om ekonomisk demokrati på Socialistiskt Forum (via abfplay.se). Hans modell liknar mer David Schweickarts, som är en sorts socialistisk marknadshushållning, de anställda äger företagen och relationerna mellan dem regleras av "marknaden".
Tja, som jag ser det så finns det bara ett enda ekonomiskt system, det är planekonomi. Kapitalism hålls fram som ett alternativ, men det handlar inte om något annat än makten över planen. För varje bolag i världen gör upp planer, de kallar dem till exempel budgetar. Det är decentraliserad och perturberad planhushållning, det som framhålls som kapitalismens styrka är att det finns många planer som är mer eller mindre bra, därav ordvalet perturberad, en sorts anarkistisk planekonomi, eller fascistisk, planerna görs av icke folkvalda individer. Det kapitalismen ger är att alla dåliga budgetar gör att det faller ned saker mellan stolarna som kan plockas upp av andra och upplevs därmed som fritt, tills kapitalägarna börjar få hålla i stålarna.
RaderaSå planekonomin är det mest väl bevisade sättet att producera, de som inte sysslar med planekonomi, småföretagarna, de utplånas av varje planekonomisk storbolagskoloss i varje fall där de hamnar i motsättning emot varandra. Planekonomi is the shit!
Precis, vid sidan om anarkin, är det frågan om i vems intresse och vilka som gör dessa separata planer.
RaderaNågon form av central planering kan undanröja en del av anarkin (knappast all anarki för då försvinner inte bara oordningen utan även kreativiteten). Och om valda representanter styr planerna, så ändras målet med planerna.
Faran är dels att den centrala planeringen urartar i byråkratisk planering, där direktiv kommer uppifrån utan hänsyn till verksamheten. Och faran med representativ demokrati är välkänd - representanterna börjar representera sig själv mer än dem som valt dem, och vi har till slut en rent formell demokrati.
Rädslan för planekonomi hos alla såväl de som tror på den och de hatar den. Det är att allt kommer att fungera som i storbolagen. (Det är många som inte trivs i sådana miljöer, som de ser ut idag.)
RaderaJag tror att en viktig sak att utveckla är alltså nya managementteorier som utmanar de som finns nu, såväl de som används i näringsliv, som de som används i offentlig verksamhet New Public Management som egentligen bara tagit nonsens från managementutbildningarna i anglo-saxiska miljöer. Vi måste utveckla en demokratisk, human och effektiv managementteori om vi skall stävja rädslan för koordinerad planhushållning. (Undviker centraliserad som ord, har negativa associationer i folks medvetenade.)
Jag är ju själv entreprenör exempelvis. Den erfarenheten har het slagit ihjäl min rädsla för byråkratisk planhushållning. Jag har försökt övertala en stor mängd idioter om vår idé och varesig det är statliga eller privata riskkapitalister/myndigheter jag har haft att göra med, så har det vara samma obildade idioter på bägge ställena. Att försöka övertala en politbyrå i värsta Sovjetstil hade knappast varit svårare. Men det är klart folk som skapar en meningslös produkt för välbärgade har inte samma problem med dagens idioter, för det kan de begripa. Få dem att förstå nyttan med produktionsprocesser i avancerad produktion, det går inte.
Men där ser man också en sak som är problematisk med management. Management är inte svårt, alltså får systemet inte skapa folk som bara kan management. Den som kan andas, kan lära sig management, det finns inte behov av specialyrken i den centraliserade planekonomin, det skulle kunna vara katastrof.
Att byta ut "koordinerad planering" mot centralplanering: det ska jag lägga på minnet :-)
RaderaTraditionellt har man ju talat om "demokratisk planering" som motsats till "byråkratisk planering". Men det har nog inte funnits så många konkreta förslag på hur den "demokratiska planeringen" skulle gå till. Det krävs väl nya managementteorier, som du skriver.
Jag tror också att det inte finns behov av specialyrken för planeringen. Framväxten av sådana i Sovjet kan ha berott på den mycket låga utbildningsnivån, som fanns från början. Och när de enorma utbildningsinsatserna började ge resultat, så kan jag tänka mig att de som fick de fina manschettjobben gärna ville behålla de - även när arbetarna på golvet blev tillräckligt kvalificerade för att ta över dessa arbetsuppgifter.
I marxistisk tradition har man ju länge talat om att motsättningen mellan "handens" och "hjärnans" arbetare behöver övervinnas.
Motsättningen mellan dem som styr och de som styrs, är mer grundläggande än motsättningen mellan aktieägaren och verkstadsarbetaren. Den skrivkunnige prästen i det gamla Egypten stod förstås över den jordbruksarbetande befolkningen, som producerade maten.
Den här motsättningen mellan kroppsarbetare och mentala arbetare, liksom motsättningen mellan stad och land, var ju på tapeten i Kina både under det Stora språnget, och under Kulturrevolutionen. De förändringar som genomfördes slog tyvärr inte igenom i landsomfattande skala, innan de nya ledarna slog in på den kapitalistiska vägen med drastiskt ökade klasskillnader istället för minskade sådana.